“Jag hörde hur illa det lät när orden lämnade läpparna mina”

Så nu har jag varit på första dejten igen.

Vi promenerade längs den gamla, gamla gatan med prasslande löv under skorna. Vi diskuterade stubinen – eller avsaknaden av den.
Jag: Jag blir arg för allt numera. Jag har inget tålamod.
Han: Men du verkar ju rätt lugn.
Jag: Ja, men nu har jag ju inget att hetsa upp mig över heller.
Han (iskall blick): Nähä. Det är ju bra att veta…

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *