Freunde bleiben, wenn niemand sonst bleibt

Igår fick Sebbe och jag besök av Tysken och Tyska Eva. Vi hade inte setts på ett tag på grund av bilolycksdrama, så vi hade mycket att ta igen.
Jag fick även hjälp med att översätta ett jobb till tyska – mina kunskaper i detta språk är ju inte vad de en gång var. Nej, faktiskt har jag aldrig någonsin haft nytta av allt jag under enorm press lärde mig av den extremt stränge läraren Harry, så det var ju onödigt att engagera sig så starkt.
Sebbe och Tyska Eva hoppade runt så mycket de orkade och de tuggade på varsitt ben och gruppåt ur matskålen. De är fina vänner. Den yngre damen muckar emellanåt lite med den två år äldre herren men den senare glor bara och ruskar lite lätt på huvudet.
Hundar är underhållande och fina vänner.