Fem i nio denna söndagsmorgon kom ett SMS

Hej gubben!
Har du glömt mig?

Det var från den där araben som jag dejtade förra sommaren (läs här och här). Ja, alltså den där kristna araben som flydde sitt hemland då han såg sina kristna bröder och systrar bli slaktade av muslimerna, och för att få leva som sig själv – en ung, homosexuell man. (Ja, de icke-heterosexuella hängs ju där.)
Jag svarade något halvpoetiskt och han skrev tillbaka:

(…) Du är alltid i hjärtat och jag tänker alltid på dig. Har du kärlek? Du är en fantastisk kille och jag är säker på att många vill värma sig i ditt hjärta.

Hmm. Han kanske är värd en andra chans?
Jag som, med min supertaskiga musiksmak, just satt och lyssnade på denna vidriga dänga (som jag älskar):

Uppdatering:
Han: Har du lust att ta en fika på onsdag?
Jag: Nej. Men en öl.