Det var en lustig liten kvällspromenad

Först och främst så såg jag en rolig dam.
Hon var mycket uppklädd och väldigt, väldigt gammal. Hon hade parkerat rullatorn på trottoaren och slagit sig ner på en bänk intill. Där satt hon nu i all sin ålderdom, under sin eleganta hatt, och bolmade på en cigarett.
Mycket lustig syn.
Nej, jag sa inte ”rökning är skadligt för dig – du kan få cancer”.
Då hade hon nog skrattat sitt tandlösa leende och bräkt fram: ”hör du grabben, jag har rökt i 60 år och jag har inte ens drabbats av astma”.
Nåväl. Lite senare var Sebbe trött och han drog tassarna bakom sig. ”Rappa på nu”, sa jag ängsligt, ”så vi slipper de där skräniga ungdomarna som går en bit bakom oss”.
Sebbe lyssnade inte och ynglingarna kom närmare och närmare. De skrålade och sjöng och jag är (och har alltid varit) mycket rädd för skräniga ungdomar.
När de var bara några meter bakom oss så insåg jag att jag kände igen melodin de skrålade på. Jag ruskade på huvudet för att försöka locka fram den vackra låten som jag visste fanns någonstans i mitt bakhuvud.
Och då! Plötsligt log jag med hela ansiktet och jag skämdes som fan. Fy farao så fördomsfullt av mig! Låten de skrålade på är ju en av världens vackraste och fredligaste och den kommer här:

Fastän gossarna snart valde en annan väg så hörde jag dem sjunga ända tills jag öppnade porten och gick upp i bostaden.
Låttext:

sometimes I lay
under the moon
and thank God I’m breathing
then I pray
don’t take me soon
cause I am here for a reason
sometimes in my tears I drown
but I never let it get me down
so when negativity surrounds
I know some day it’ll all turn around
because
all my life I’ve been waiting for
I’ve been praying for
for the people to say
that we don’t wanna fight no more
they’ll be no more wars
and our children will play
one day x6
it’s not about
win or lose
we all lose
when they feed on the souls of the innocent
blood drenched pavement
keep on moving though the waters stay raging
in this maze you can lose your way (your way)
it might drive you crazy but don’t let it faze you no way (no way)
sometimes in my tears I drown
but I never let it get me down
so when negativity surrounds
I know some day it’ll all turn around
because
all my life I’ve been waiting for
I’ve been praying for
for the people to say
that we don’t wanna fight no more
they’ll be no more wars
and our children will play
one day x6
one day this all will change
treat people the same
stop with the violence
down with the hate
one day we’ll all be free
and proud to be
under the same sun
singing songs of freedom like
one day x4
all my life I’ve been waiting for
I’ve been praying for
for the people to say
that we don’t wanna fight no more
they’ll be no more wars
and our children will play
one day x6
ooooooooooooooooooohhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhh!!!

5 reaktioner till “Det var en lustig liten kvällspromenad”

  1. Jag gillar gamla damer mer än skräniga ungdomar. Ibland är dock damerna värst. Jag blev ju slagen av en 102-åring en gång…

Lämna ett svar till Hobbes Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *