Det var en gång en människa som vaknade en morgon och tog tuben till jobbet

Åh, jag blir så rörd av sånt här. Ja, jag är ju en mycket känslig, ung (nåja) man.
Jag talar om den ca 5500 år gamla skon som hittades i Armenien. Tänk att det var en människa som traskade runt med den på foten. Tripp tripp. Klev upp på morgonen och gick till jobbet (nåja) – tripp tripp. Den människan hade tankar och drömmar och känslor och kärlek och sorg och kåthet – precis som du och jag. Vad hände dagen då han/hon dog? Hur hamnade skon där den hamnade?
Tänk vilken historia som kan gömma sig bakom denna sko! Han/hon var på väg till ett romantiskt möte i skogsbrynet och så vips hände något dramatiskt som satte käppar i hjulen (när hjulet nu uppfanns..).
En sko som denna får mig att känna att hörni, nu tar vi och lever här och nu, ty nån gång är det någon som hittar våra skor och… vi är puts väck långt borta.
Åh, allt sånt här gör mig så… melankolisk.
Nej, jag måste nog gå och lägga mig nu.
Om jag inte vaknar i morgon så har jag en massa skor stående i hallen.

4 reaktioner till “Det var en gång en människa som vaknade en morgon och tog tuben till jobbet”

Jag faller också i trans över sånt här. Och pendlar mellan att fundera över vad folk jobbade med för 5500 år sen, över Nimrods små skor och hur hans sista skor kommer att se ut till att jag nog är den enda personen i Sverige som inte äger ett par Converse. Önskar jag kunde vara aningen mer stringent.