Helgens höjdpunkt blev de sista timmarna av den.
Igår kom Italienaren över och kanske har allt en mening. Kanske skulle allt det som hänt den senaste tiden hända för att jag skulle få upp ögonen för honom. Vem vet.
Igår hade vi långdate i två akter, han skulle nämligen iväg till kyrkan mitt i alltihop. Men håll hårt i hästarna – han skulle gå på kyrkokonsert och inget annat. Visst är han katolik på pappret men inte en troende sådan. Det blir inga fler romanser med troende katoliker för min del. Ska jag överhuvudtaget dejta en person som hårdpraktiserar en religion får det lov att vara judendomen – den enda religion jag inte stämplar som mer eller mindre skadlig för den mentala hälsan. Ingen skam, ingen skuld. Man lever inte för livet efter detta utan man lever för idag.
Mycket tilltalande.
Livet det måste levas live, som Nanne sjunger (detta var en så kallad Kimmig knorr).
Nåväl. Jag är försiktig denna gång men visst måste jag erkänna att en stilig, välklädd och rolig italiensklärare låter… lockande.
Min man får heller inte ha några problem med sin läggning. Han ska inte skämmas. Följer jag honom till tunnelbanan ska han kyssa mig farväl (check).