Dagens retro

retro
Säg hej till mig och Sotis. Säg hej till den hiskeliga sjuttiotalstapeten – kanske den fulaste jag någonsin sett. Jag minns hur den där röd/vita mattan doftade. Jag minns hur den kändes under mina fingrar.
Jag noterar att mor har bakat en kaka. Den står där och svalnar. Undrar om det är en sockerkaka eller en tigerkaka. Tror och hoppas på den sistnämnda. Kaffet är bryggt och det finns inte så mycket kvar i pannan. Antar att far sitter vid köksbordet med en sockerbit i munnen och sippar på en ljuvlig kopp java. Han brukade göra så på den tiden. Sotis är glad. Han får någonting smarrigt att äta. Är det jag som serverar honom? Är det en kakbit eller ett kex* jag knaprar på?
Och vad är det som sticker fram ur lådan?
kim sotis
Jag har ungefär samma frisyr idag. Lite roligt. Jag är tacksam över att mina föräldrar inte tvingade mig att klä mig i blå eller gröna kläder. Kudos!
*När detta foto knäpptes sa jag fortfarande kex på västgötska, dvs scheks. Galet!

8 reaktioner till “Dagens retro”

  1. Jag har också slutat säga scheks, trots att jag inte lämnat västergötland. Tror det var när folk på mellanstadiet gick omkring och frågade ”säger du kex eller scheks?” och ”säger du ka’viar eller kavviar?” och ”säger du la’kris eller lackris?” som jag gjorde nåt slags byte. Kanske var coolare kompisar som sa kex, vad vet jag.
    Men jag tror jag ska börja med scheks igen.

    1. Visst är det konstigt hur man förändras. En sak som känns helt ”naturlig” känns plötsligt fel.
      Men säg scheks du. Du bor du ändå där! 🙂

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *