En vän ringde och berättade en chockerande nyhet om en annan vän.
Alltså verkligen chockerande – inte bara lite skvaller. Dödsallvarligt helt enkelt.
Jag sa inte så mycket till svar och hade på något märkligt sätt förträngt det hela innan jag ens lagt på luren.
Ett par timmar senare tog jag en promenad med Sebbe och så kom det tillbaka.
Det är nog någon mänsklig självbevarelsedrift – man stänger ute hemska saker tills man omedvetet bearbetat dem lite så att de sedan är lättare att ta in.
Eller så är jag bara en oerhört självupptagen person.
Hoppa till innehåll
personligt, pop och politik