Coronavirustestresultat och Hälsans Höst

En hel vecka gick till spillo.
I torsdags var jag ju och testade mig för covid-19, efter att ha börjat känna av en förkylning. Det visade sig handla om en väldigt vanlig och väldigt lätt, liten förkylning men en aning feber, halsont och snuva. I dag kom äntligen testresultatet som ett SMS. Negativt. Äntligen får jag återvända till arbetsplatsen.

Nu kommer jag att undvika människor så gott jag kan, ty jag vill inte bli tvångssjukskriven stup i kvarten. Vi går in i en enorm influensaperiod och om vi då måste sjukskriva och testa oss så fort snoken rinner lite så… Blir det ju en väldigt hackig tillvaro en bra tid framöver.

Vad jag inte förstår är i fall det framgår om jag har antikroppar. Alltsom jag haft smittan vid något tillfälle. Eller hur fungerar det? Framgår det av detta test eller gör man ett annat slags test för att få reda på det?
Jag vet inte jag.

Nu när hösten så sakteliga är här så är det för mig att återigen slå ett slag för HÄLSANS HÖST. Jag minns inte när jag började ”hösthälsa-till-mig”, men det var många år sedan. Tänk! Tänk vad tiden går.

Jag har bestämt mig för att börja promenera till och från jobbet och idag provgick jag och min hund. Jag ville hitta den bästa och smidigaste rutten och det gjorde jag på tillbakavägen. Härligt!
Lite lustigt att det är nästan på metern lika långt hemifrån till jobbet som det var från mitt hem i Stockholm till dåvarande arbetsplatsen. Nästan exakt!
Och då brukade jag ju gå (eller cykla ibland) och jag var i mycket fin form med slank och tilldragande kropp. Den vill jag hemskt gärna ha tillbaka.

Ingen matematiker

Lite ditt och datt.

För ett tag sedan ”hjälpte” jag en tredjeklassare med matteuppgifterna och det gick ju inget vidare.
Igår hjälpte jag en förstaklassare och nu gick det bättre. (Jag räknade på fingrarna som vanligt.) Mina matematikkunskaper ligger alltså på nivå med årskurs 1. 🤡

Det gick betydligt bättre med modersmålsläxan (finska), trots att jag aldrig studerat språket i fråga måste jag ju tillägga. Alltid nåt! 

Nu har poddavsnittet som jag talade om för ett tag sedan släppts. Här kan du höra min vän Emil samtala med den israeliska sångerskan och legenden Ilanit, och ja, runt 11:25 nämns undertecknad. 🙂

Jag lyssnar väldigt mycket på olika poddar och för några dagar sedan snöade jag in mig på att lyssna på Alexander Bard; klok som en bok och rapp i käften. Gillar människor som kan tänka ett eller två extra varv, och ifrågasätta _allt_.
Rekommenderar Söndagsintervjun: Alexander Bard – den kontroversiella predikanten, från 2018. Du hittar den där poddar finns.

Apropå mitt inlägg Eurovision Overload så ägde igår alternativa ESC-tävlingar rum i såväl Finland som i Sverige. Inte helt överraskande vann Island i båda ”tävlingarna”.

Vi (få) som (fortfarande) gillar Melanie C kan gotta oss varje torsdag. Då kör Sporty Spice nämligen livesändningar på sin youtubekanal. Det är Q&A och samtal om ditt och datt och för oss popfantaster är det så underbart att få höra historier om hur olika låtar har kommit till o.s.v. Rekommenderas. Här är en länk till gårdagens liveström.
Och här hittar du senaste singeln Who I Am.

Musiker är för mig personer som ”alltid” har funnits där och jag känner mig trygg med dem. Därför är jag ett troget fan och därför tar jag väldigt sällan till mig en ny artist. Jag tror att den senaste artisten som jag på allvar började följa var Lady Gaga. Och det var ju ett tag sedan.

Trevlig helg och Shabbat Shalom.

Goda men sk*tiga nyheter!

Blake har varit risig i kistan i flera dagar och det är fruktansvärt stressande att ha ett sjukt husdjur. Man är så orolig hela tiden. Förmodligen samma känsla som när man har ett sjukt barn.
Nu sov han äntligen en hel natt utan att väcka mig för besök på herrarnas och på morgonens promenad producerade han äntligen en frisk och normal ba*skorv. Aldrig har jag blivit så glad och lättad av att få se nåt så sk*tvackert! ❤️💩

LITE INFORMATION: Jag ska de kommande dagarna göra om bloggen för första gången på länge. Ber om ursäkt för eventuella barnsjukdomar.

Finsk måndag

Äntligen måndag. Jag älskar vardagen och avskyr påtvingade helger, som valborg eller 1 maj eller vad det nu var för sossetrams som vi just var tvungna att genomlida.
Usch.

Jag hittade en gammal pärm med tidningsurklipp från 1992. Där fanns en folder med bilder och intervjuer med den finska favoriten Kikka (RIP). Jag blev eld och lågor och gjorde ett kollage.
Jag kanske borde skriva ett längre inlägg om varför jag älskar Kikka, men här är ett inlägg från i fjol, i samband med att det gjordes en radiodokumentär om denna legendar: Kikka!

Jag lyssnar för övrigt väldigt mycket på finsk musik just nu; det görs så vansinnigt mycket bra POP i det här landet och det är ack så synd att så väldigt få människor förstår det skogstokiga finska språket. Jag tackar dagligen mina föräldrar för att de lärde mig finska. Även om min finska är långt, långt ifrån perfekt.
1000 tack!

På den tiden (70- och 80-tal) var det superfult att tala finska i Sverige och jag har flera kusiner som hade föräldrar som inte var lika raka i ryggraden som mina – de talar ingen som helst finska idag.

Synd.

För dem.

Finskan är ett fantastiskt språk. Men ja, svenskan är – och kommer alltid att vara – mitt förstaspråk. Det vill säga det språk som jag tänker på, drömmer på, och inte minst RÄKNAR PÅ.

Dessa fyra album har jag just nu på shuffle:

Paula Koivuniemi ”Elämästä”
Laura Voutilainen ”Miks ei”
Sanni ”Trippi”
Antti Tuisku ”Valittu kansa”

Lyssna på dessa alster om du vill höra god finsk – nutida – musik.