#kulikarantän

Ja, det har varit en ganska ensam och tradig vecka.
För en vecka sedan stängde alltså min arbetsplats och jag har nu varit hemma i självvald karantän.
Jag har ont i halsen och det ”bränner” i näsan och svalget och jag har lite andningsbesvär. Nu vet jag ju inte vad jag inbillar mig och vad som är sant.
Men. Det känns i luftvägarna så där som det kan göra när man har stekt chili och den där ångan sätter sig i halsen.

Men feber har jag inte och jag skulle inte kategorisera mig själv som sjuk. Men jag håller mig hemma.

Det känns lite konstigt eftersom jag inte kan ”göra” någonting.
Alltså, jag blev ju av med jobbet p.g.a. corona, men jag kan ju inte söka nåt nytt jobb. Jag kan ju ingenting göra; bara isolera mig. Det är en ny upplevelse.

Men jag lagade indiskt och det blev en video på ”göteborgska”:

gilla och dela:

Ut på stan i coronatider?

Kim & Blake denna morgon.

I morgon ska jag börja jobba igen efter min två veckor långa paus.

Jag har inte fått nån ny info från arbetsgivaren så jag måste ju infinna mig. Det känns dock konstigt och onödigt att jag i dessa tider ska skumpa runt på spårvagn, metro, buss i sammanlagt två timmar per dag. För vad? För att sälja böcker och krimskrams som man faktiskt inte vill, men trots allt faktiskt rent fysiskt kan, leva utan.

Men jag måste ju ta mig dit. Mitt nya kontrakt träder i kraft just i morgon och jag vill inte bli arbetslös igen. Att plötsligt stå utan jobb efter ett helt (halvt?) arbetsliv var lätt det värsta jag har varit med om.

Vet ni hur det känns att som en rask person som alltid har arbetat hårt plötsligt bli sedd som en slashas som lever som en parasit? Inte bra för självkänslan, kan jag meddela.

Jaja. Jag tar mig till Gårdsbacka i morgon och inväntar vidare instruktioner. Bussarna och spårvagnarna ekar tomma, har jag noterat i förbifarten, så kanske måste jag inte träffa en enda människa.
❗️Men sedan väller en massa pensionärer och knarkare in i butiken ändå! Ja, ni hör ju hur ohållbar denna situation är❗️

gilla och dela:

Mer eller mindre isolerad

I onsdags morse fick jag ett SMS där det stod att resten av veckans inplanerade göromål bryskt ställts in.
Så vad har jag och Blake hittat på sedan dess då? Vi har varit hemma.
Har man hund så måste man ju gå ut några gånger per dag men utöver våra promenader I DET EXTREMT VACKRA VÅRVÄDRET så har vi bara ugglat i bostaden.
Jag har passat på att städa och sortera och läsa och spela en massa pop. Nyhetssändningar och poddar har rullat i bakgrunden mest hela tiden; det är dramatiska tider vi nu lever i.

Jag blir en smula provocerad av alla gamlingar som vaggar runt på gatorna. STANNA HEMMA. Ta denna smitta på allvar!

I övermorgon ska jag börja arbeta igen och det känns minst sagt onödigt att jag ska skumpa runt i kollektivtrafiken i två timmar per dag mitt i detta smittokaos. Får väl se hur länge arbetsplatsen håller öppet innan dörren bommas igen.

Jag har tänkt på det här med handhygienen…
Jag slår in portkoden.
Öppnar dörren.
Öppnar nästa dörr.
Trycker ner hissen.
Öppnar hissdörren.
Trycker på våningsknappen.
Skjuter upp hissdörren.
Plockar fram mina nycklar.
Låser upp. Vrider på handtaget.
Drar igen dörren. Plus mellandörren.
Tar av mig jackan med mina virusindränkta händer.
Tar av Blakes koppel.
Tar av mig mössan och skorna.
Öppnar badrumsdörren. Slår på kranen. Tvättar händerna och torkar dem.
Alkogel på händerna.
Men nu har jag ju kvar en massa virus på till exempel byxorna.
Slutsats: det går ta mig tusan inte att undvika corona.

gilla och dela:

Stanna upp i coronatider

I dessa dramatiska tider kan det vara läge att stanna upp och köra lite ”soulsearching”, som man säger på utrikiska. Vad är det som är viktigt i livet? Egentligen? (Spoiler. Rätt svar: våra relationer till andra människor. Och djur.)
Efter denna kris kanske de överlevande kommer ut starkare i sinnet och klarare i knoppen.
(Jag griper efter halmstrån här.)

Detta insåg ju jag när jag i höstas satt vid min älskade väninna Seijas dödsbädd. Har nämnt det tidigare men det blev så tydligt att allt krimskrams bara var onödigt blafs. Vi har bara varandra, för f@n!

Tänkte på detta under helgen då jag insåg att det var dags att kassera gosedjuret (eller -gubben) som Blake en gång fick av Seija. Huvudet hängde, den var sönderknu**ad och smutsig och golvet var ständigt täckt med dess ulliga ”inälvor”. Ville av sentimentala skäl inte kasta denna gosegubbe men insåg att det ju bara handlade om just.. ett gosedjur. Minnet av den där soliga dagen då Seija gav den till Blake kommer att leva kvar.

Ha en bra dag.

gilla och dela:

Lidl-smoothie

R E K L A M P A U S
Om du liksom jag har problem med att äta frukost så kan jag meddela att jag nu – efter alla dessa år – har funnit en lösning.
Jag KAN inte äta frukost. Det går rent fysiskt nästan aldrig. Men. Jag vill gärna ha i mig nåt innan jag ger mig ut i världen och tar tag i mitt innehållsrika, hektiska liv. Därför har jag börjat köpa hem smoothies från Lidl.
Ja, jag har en smoothiemackapär hemma men jag känner ju mig själv rätt väl (efter alla dessa år) och jag är för lat för att hålla på och stöka med frukter och juicer och annat.
Så, tack Lidl.
Smoothiesarna finns i olika smaker och heter sånt som Uplift, Energy samt Antioxidant.

Bonus: Min sexiga, slitna gamla pyjamas är även den inköpt på Lidl.

gilla och dela:

Virus

Alla såna här vidriga virus som nu lamslår oss alla beror på att vi (dock ej undertecknad) behandlar djur (levande och döda) respektlöst. Det är onaturligt och då ryter Moder Jord ifrån.

Levande (och döda) själar ska behandlas med respekt.

Jag är ej av den predikande sorten eftersom jag hatar och avskyr alla former av predikningar. Men. Jag är en vän av sunt förnuft och jag är en vän av alla levande varelser (nästan).

Vidriga köttmarknader där själar blir till köttiga ”produkter” är av ondo. Och Moder Jord sätter därmed käppar i hjulen. Lyssna och lär. Inte på mig, utan på Moder Jord. Och på det Sunda Förnuftet.

#goveg

gilla och dela:

Tänk om jag blir av med min musikalitet!

Paulas senaste album.

Måste berätta om nattens chockupplevelse.
Jag insåg runt 01:30 att jag behövde lite lugn musik för att kunna somna så jag sträckte mig efter telefonen och slog på nån random låt. Allting lät falskt. Så fruktansvärt falskt. Bytte låt. Falskt. Och ihåligt på något vis. Jag började misstänka att det var nåt fel på mp3-filen så jag tog det säkra före det osäkra och satte på en låt som jag visste var köpt från iTunes Store och ”kosher” och som dessutom framfördes av finska legendaren Paula Koivuniemi. Kan du inte din Paula så låt mig då upplysa dig om att denna paranta superdonna med världens härligaste whiskey- och Blend-röst INTE sjunger falskt. (Finlands bästa och mest karaktäristiska vokalist, enligt mig. Kolla upp henne.)

Till min förfäran lät även Paula falsk. Och de där instrumenten i bakgrunden spelades i otakt. Nu började jag bli orolig. Var det fel på min relativt nya telefon eller – ta mig tusan – hade jag så här på ålderns höst börjat tappa både taktkänsla och svinget med dirigentpinnen? Fy farao så deprimerande.
Jag stängde snabbt av allting och försökte sova utan bakgrundsljud.

Med skakiga händer slog jag på musiken när jag drack mitt kaffe i morse och tänk! Allt lät som det skulle. Det var inget fel på vare sig apparaturen eller gubben.
Jag hade väl bara varit lite övertrött eller nåt.

Skönt. Men jag blev mycket orolig där ett tag. Tänk om jag förlorar min musikalitet? 🙁 Vad har jag då kvar?

gilla och dela:

Det är MIN låt nu, Hederström!

Döm om vår förvåning när vi slog upp våra ögon i morse och noterade att det hade börjat snöa i Helsingfors. Lite sent; jag hade gärna haft snökaos hela vintern men nu har vi ju vårkänslor och allt.

Helgen har mest varit en tid av väntan – på måndag. Av flera orsaker. Min sista arbetsvecka enligt mitt första kontrakt och därefter har jag annat för mig i två veckor innan jag återvänder till arbetet. Jag vill få denna första etapp avklarad och jag vill komma hem på fredag eftermiddag, kasta upp fötterna på vardagsrumsbordet och (fucking) pusta ut.

Idag städar jag i mitt iTunes-bibliotek. Jag har kanske varit inne på ämnet tidigare men jag testade ju Apple Music i cirka en dag och detta fuckade upp mitt enorma musikbibliotek totalt. En massa låtar fick nya titlar och hamnade på fel album och även albumomslagen byttes ut och ja… Det blev kaos helt enkelt. Detta håller jag på att åtgärda nu. Det här med att iTunes plötsligt automatiskt betygsätter hela album fuckar upp mina spellistor och jag har slitit mitt hår och gör om och rätt manuellt just nu. Skit av Apple helt enkelt. Usch.

Många ”fuck” blev det tydligen. Ursäkta mig så mycket. Men kom inte och fucka upp min viktiga musik!

Igår kväll var det Andra chansen i Melodifestivalen och jag orkar knappt nämna det hela. Skitlåtar mot skitlåtar och tradigt manus och allt känns så trött i MF i år. Medleyna med gamla rävar var tröttsamma även de.
Men en kul grej! När introt till Det börjar verka kärlek banne mej drog igång så kände jag att ”Det där är ju min låt! Vem ska köra min låt!? Lägg av!”
Det var så klart Claes-Göran Hederström som drog sin klassiker men nu är det så att låten har blivit MIN eftersom jag ALLTID kör den när jag är på karaokehak.
Är du på ett karaokeställe och hör introt till låten så vet du med all oändlig säkerhet att det är jag som står på scenen.

Hälsade på en väninna och gullade med hennes hunder (se bild). Jag älskar hundar. Jag älskar hundar. Jag älskar hundar.

gilla och dela: