Tvättstugemys

Det slog mig återigen. Tänk vilket knäppt samhälle vi lever i då en sådan sak som en trevlig kvinna i tvättstugan fick mig på strålande humör. Vår konversation var hemskt kort och ytterst alldaglig. Men ett leende gör så mycket i denna dystra värld. Klyschor återigen men leenden och vänliga blickar sprider sig som ringar på vatten. Det är det lilla som betyder något. Det är det lilla som gör det stora. Gosh, vad lycklig jag känner mig helt plötsligt. Ska sitta vid min dator och spela plattor hela dagen. I love life (har min fördubblade dos av antidepressiva något med saken att göra tro? Eller var det kvinnan i tvättstugan?).

Sopsortera nu

Allt går käpprätt åt helvete i denna värld men inte många bryr sig.
Miljön mår illa och kräks och folk sopsorterar inte ens. Det är väl det minsta man som privatperson kan göra.

Tvi

Maud, Fredrik, Göran och Lars. Bedrövligt får ni mig att må med ert inställsamma prettosätt. Stop it bums. Jag vill verkligen inte se er smila så där äckelfånigt på foto efter foto. Ingen kan man lita på. Allt handlar bara om pengar och makt. Tvi vale.