Sinnessjuka tider

Det är märkliga tider vi lever i.
Ett virus härjar och det ställer till det. Minst sagt. Människor blir arbetslösa och kanske till och med hemlösa.
En massa islamister ränner runt på gator och torg. I dessa moderna tider måste vi vara beredda på att bli halshuggna så fort vi går utanför dörren. Orimligt.
De styrande politikerna bara sabbar och förstör och hela EU är ett gigantiskt skämt.

Ett pågående presidentval i ett fjärran land. Media och ”tyckare” hatar och föraktar den ena kandidaten. Dag ut och dag in matas vi med propaganda. Den andra kandidaten är mer eller mindre senil, men detta talas det om med mycket små bokstäver. Att han i tid och otid kallar sin motståndare för ”George” (vilket han ju inte heter) tigs ihjäl.
När en amerikans tidskrift publicerar artiklar som inte är till den av media älskade kandidaten så svarar sociala medier med att helt sonika stänga ner tidskriftens twitterkonto. Förstår ni hur sinnessjukt detta är? Det går inte att tweeta länkarna till artiklarna, ty då blir det ”error” och ”något gick fel”.
Orimligt, sinnessjukt och minst sagt odemokratiskt.

Jag förstår inte hur journalister (eller ”journalister”) står ut med sig själva, så som de förtiger, mörkar och ljuger. Det finns bra och riktiga Journalister också, men de är ta mig tusan inte många.

Ur led är tiden.

Och här sitter en enkel människa och försöker få rätsida på allting.
Det är inte lätt att hålla humöret uppe år 2020.

Det är åtminstone vackert.

Trasigt system

Träffade mitt ex idag. Vi kallar honom Zlatan eftersom han ser ut som en viss Zlatan.
Zlatan hörde av sig och ”ville ses” och hämtade mig med bil och vi satt och snackade i två timmar på en parkering.
Alltså. Nåt är fel med systemet.

Som ni kanske har förstått så är jag något av en ”stängda gränser-person”, eftersom jag inte vill ha samma kalabalik i Finland som den som pågår hemma i Födelselandet.

Men. Jag är ju inte dum i huvudet för det.

Zlatan – som är en RIKTIG flykting, som flydde till Finland när IS kom till byn och mördade hans bror – har bott här i fem år. FEM år. Och i FEM år har han väntat på besked om han ska få stanna eller inte.

Jag har försökt hjälpa genom att kontakta myndigheter osv. och jag har alltid fått samma svar: ”Hans tur kommer men han står sist i kön.”
Jag har skrivit texter som publicerats i Hufvudstadsbladet, vilket lett till reportage på Svenska Yle (radio) osv. osv. men inget har hänt.

Detta medan låtsasflyktingar som lever rövare, våldtar och allt sånt där, får uppehållstillstånd på löpande band (samma mönster som i Sverige, alltså).

En lustig (tragikomisk) anekdot: Zlatan besökte för ett tag sedan socialbyrån i ett skatteärende och de sa att han ”inte finns i deras system” och Zlatan svarade: ”Nej, eftersom jag aldrig har tagit emot bidrag från finska staten.”
Detta var liksom nåt ”KONSTIGT” i vårt skogstokiga samhälle. ”Oh, en blatte som inte lever på bidrag! Alltså finns han inte!”

Zlatan har jobbat nonstop på diverse skitjobb ända sedan han kom till Finland och han vill inget hellre än att bli ”en del av gemenskapen” (som det så vackert heter).
En gång när jag frågade honom varför han inte bor i Östra Centrum (där alla blattar bor, här i Helsingfors) när han ändå har alla sina vänner där, så svarade han: ”Jag vill bo i Finland. Inte i Arabia.” (Det var nog då jag blev kär i honom!)

Jag kan med handen på mitt arma, slitna hjärta säga att jag nog aldrig har mött en så genuint fin och reko person som Zlatan, men ändå får han leva i limbo.

Varför, oh varför, uppskattas inte dessa invandrare/flyktingar som är en tillgång för det nya landet, medan, som sagt, våldsverkare och annat skräp välkomnas med öppna armar?

Något är TRASIGT med systemet.

Liperskan har fel jobb

Angående den gråtande polisen. Jag vill egentligen inte ge mig in i diskussionen men jag kan som vanligt inte knipa näbb. Blir så äcklad.
Är det en sån poliskår ni vill ha? Att en upphetsad folkmassa skanderar ”ner!” och polisen knäböjer och lipar och visar upp politiska plakat? (Vilka politiska åsikter får denna polis då yttra? Vad är okej?)

Jag vill känna respekt för polisen. Jag vill inte ha nån (uppenbarligen inkvoterad) liperska som polis. Inte heller nån patetisk dansande regnbågsflaggeviftande fjollpolis (jag må vara råbög men jag är inte dum i huvudet!). Och inte nån som bjuder kriminella på kaffe för att ”föra dialog”.
En polis ska vara en polis! Ingen jamsande, dansande, fikande liperska.

Tvi vale.
Se klippet på den omtalade liperskans knäböjning och fråga dig om du skulle vända dig till henne i en knivig situation.

Fy farao så äckligt och patetiskt.

Vet du vad ROSKIS betyder?

Viktig samhällsinformation för sommarivriga medborgare.

Helsingfors ser nu ut som en soptipp. Jag förstår att ni är lyckliga över att ha fått komma ut ur karantänen och solen skiner och livet leker. Men. Lämna inte skräp efter er i parker och på stränder. När 100 000 människor plötsligt ska gå på picknick så räcker skräpkärlen helt enkelt inte till. Så är det.
Men i en roskis (finlandssvenska för ”papperskorg”) får det bara plats en viss mängd skräp. Försök inte att med våld trycka i mer. Det blir hängande och flängande för fåglar och råttor att sprida ut.
Är roskisen full, gå till nästa. Är den också full, ta då med dig skräpet hem.

Och ni ungdomar som njuter av kvällarna på Mejlans klippor. Vänligen sluta krossa flaskor. Nu kan hundar inte längre gå på klipporna för att ni har levt rövare.
Farbror förstår att ni har en massa tonåriga frustrationer som måste ut, med en massa hormoner som bubblar och pöser, och att ni har kroppsdelar som det plötsligt rycker konstigt i, men krossa inte flaskor för det!

Jag förstår att Lisa har hjärtesorg då Josef aldrig ringer, och jag hajar att Martin vill visa sig på styva linan och vara ”tuff”, men sluta krossa de urdruckna flaskorna.

Det är märkligt att denne farbror måste höja rösten och predika om varenda småsak.

kim & blake

Tärkeätä tietoa kesäisille kansalaisille.

Juu, on todella hienoa, että olette päässeet karanteenista vapauteen ja aurinko hymyilee ja elämä on kivaa. Mutta. Helsinki on nyt kamalan roskainen kaupunki. Voitteko ystävällisesti olla jättämättä roskia puistoihin ja rannoille? Joo, tiedän että roskikset ovat tupaten täynnä, mutta kun yhtäkkiä 100 000 ihmistä lähtee piknikille niin ei ne roskikset vaan riitä. Joka roskikseen mahtuu vain tietty määrää roskaa, joten ei kannata väkisin yrittää trykätä sinne enempää. Sitten ne pursuaa yli ja linnut penkoo ja rottia tulee ja ne tuovat sairauksia mukanaan.
Jos roskis on täynnä niin viekää seuraavaan. Ja jos sekin on täynnä niin viekää kotiin.

Ja te nuorukaiset jotka vietätte iltaa Meilahden kallioilla… Voitteko olla hajoittamatta niitä pulloja? Tiedän että on kaikenlaista teinimäistä frustraatiota kehossa kun hormoonit sykkii ja paikat tökkii, mutta ei niitä pulloja kuitenkaan saa särkeä. Nyt kallioilla ei voi koiran kanssa vierailla. Oliko se nyt sen väärtiä?

Ymmärrän että Lissu teinihumalassa kärsii kun se Jooseppi ei koskaan soita, ja ymmärrän että Matti yrittää esitellä ”kovista”, mutta pankaa nyt ne pullot pois. Älkää heitelkö niitä.

On se ihmeellistä, että tämän sedän pitää joka asiasta saarnata.

Idag sprang jag på en rasist

Idag sprang jag på en rasist. 
Han störde sig på att en person med tydlig utländsk härkomst parkerade på cykelbanan.
Ja, det var en väldigt vulgär parkering men placeringen av bilen hade ju ingenting med personens hudfärg att göra. Det var så tydligt att rasisten störde sig mer på hudfärgen än på felparkeringen.

Så då sökte den rasistiske mannen (iklädd vidriga mysbyxor, som enligt mig borde förbjudas utanför hemmets privata miljö) sympati, broderskap och sammanhållning hos mig – en annan vit medelålders man – då han hojtade nåt om att ”*nedsättande ord* parkerade visst lite fult”.
Han fick dock ingen förståelse från min sida. Jag låtsades helt sonika inte förstå finska, så då hatade han väl mig lika mycket. 

Nä, jag valde att inte läxa upp mannen. Jag har många kamper att vinna här i livet och att lära upp tradiga, passivt-aggressiva mysbyxgubbar, som patrullerar gatorna i hopp om att få sätta dit nån utlänning, är inte en av dem. 

Och jag är så less över att orden rasist och rasism är vår tids mest missbrukade ord som i tid och otid används som skällsord. Lägg av med det! 

Det finns riktig rasism där ute, vilket jag fick lära mig som finnjävel i sjuttiotalets Sverige. 

Åh, och när vi ändå är igång; kasta det vansinniga modeordet ”rasifierad” i soporna. Det kliar över hela min vita gubbkropp när jag hör det. Tvi vale.