Lantlig luft och Lady Gaga

Hemma igen efter ett par dagar på landet. Ibland måste man finnas till för folk och bara var ”där”.
Det är alltid trevligt att komma hem till Helsingfors. Man lär sig att uppskatta det man har och det liv man lever. Landsorten gör en gott, men bara i cirka 24 timmar. Därefter vill jag gärna tillbaka till stan.

Det är fredag och äntligen släpptes Lady Gagas nya LP Chromatica. Denna samling fina bitar kommer jag att lyssna på hela helgen. Som jag har väntat!
Eftersom jag är farbror numera så anser jag ödmjukt att jag redan har upptäckt alla bra artister. Jag tar helt enkelt inte till mig några nykomlingar. Det finns ingen plats för dem, så att säga. Kom att tänka på det när jag kom på att Gaga är den senaste/sista musikern som jag på riktigt har omfamnat och helhjärtat börjat följa.
Chromatica har jag efter ett par lyssningar mest fastnat för Fun Tonight och 911. Den förstnämnda är just en sån där sentimental/sorgsen upptempolåt som jag gillar. Och alla har vi väl nån gång stått framför spegeln på nån krogtoalett och sagt till oss själva att ”det här är f*n inte kul alls”.

Trevlig helg, Shabbat Shalom samt glad Shavuot om du är jude.
Shavuot, veckofesten, firas inom judendomen sju veckor efter pesach och varar under två dagar. Shavuot betyder just veckor. Ursprungligen var shavuot en skördefest men har under årens lopp fått en djupare mening som en helg som firas till minnet av den dagen då Israels folk fick de tio budorden av Gud vid berget Sinai. Shavuot är grunden till kristendomens pingst.

24h utan nikotin

Det första dygnet är avklarat, och vilket dygn sen!
Jag försökte hålla mig upptagen, vilket inte är det lättaste när man har mer eller mindre ”karantänat” i två månader. Hur många gånger kan man dammsuga, liksom?

Tillbringade största delen av gårdagen med att kolla klipp på youtube. Jag lade förresten upp ett klipp också, där jag läser ur boken Äntligen icke-rökare. Dock på finska (Stumppaa tähän). Från förra sommaren. Ja, jistanes. Det funkade inte den gången heller. Men upp i sadeln igen för ett nytt försök!

Så hur mådde jag igår då? Jo, du som någon gång har lagt av med nikotin vet ju. För dig som aldrig har upplevt detta elände så kan jag berätta att jag var yr och vimsig och oerhört grinig.
Jag är känd för att vara mycket tålmodig men nu var tålamodet som bortblåst och jag svor och betedde mig allmänt… eeh… pubertalt. Vilken tur ändå att endast min hund bevittnade detta.

Vimsigheten märktes av på så vis att när vi var ute på promenad så gick jag över gatan utan att kolla om vi hade grön gubbe eller ej. Det kanske inte låter särskilt dramatiskt, men det var det.
När jag skulle laga mat så insåg jag att jag hade satt på ugnen istället för plattan. Och inte nog med det. När jag sedan satte på plattan så hajade jag en kvart senare att jag satt på fel platta.
Såna här småsaker hände hela tiden. (Som ju kunde ha slutat i katastrof!)

Jag hade ont i huvudet hela dagen och jag var väldigt trött. Gick till sängs relativt tidigt och i morse hade jag ju ingen som helst lust att kliva upp eftersom jag inte hade morgonciggen att se fram emot.

Så där är vi nu.
Ska försöka fylla denna söndag med… någonting. Vad som helst. För att skingra tankarna och för att tämja eller ignorera mitt pissiga humör.

Tur ändå att jag spelade in det där videoklippet eftersom jag inte har kvar boken.

Allvarligt talat.
Hur svårt kan det vara? Jag har ”slutat” så många gånger. Jag har klipp på youtube från ca tio år sedan där jag ”slutade” snusa. Härregu’ ändå.
Vilket gift. Vilket manipulativt skitgift!

Idag.

Hej då, herr Nikotin (jag hatar dig)

Fy farao så vidrigt.

Nu när förändringarnas vindar blåser så har jag just slutat röka. För en dryg timme sedan. Hurra, liksom!

Jag är inte rökare egentligen. Jag kan verkligen inte identifiera mig som en sådan. Snusare däremot. Ja, jag är väl snarare en snusare. Nu har jag ju dock flyttat till Finland och här kan man inte glida in i en kiosk och köpa sig en dosa. Däremot går det bra att exempelvis via grupper på Facebook beställa snus och få det hemlevererat på bara några minuter.

Det är absurt.
Snus borde vara tillåtet att sälja i hela EU och jag förstår inte varför de mjäkiga, värdelösa svenska politikerna inte hade detta som krav vid EU-inträdet en gång i tiden. Så ryggradslöst och korkat!
I dagligvarubutiken kan man också köpa någonting som används som snus, alltså under läppen. Man får dock ingen ”kick” av det och det smakar väldigt sött och sliskigt, men man får i sig nikotin och det är ju huvudsaken.
Även detta är ett sådant otroligt hyckleri! Detta får man sälja, då det säljs som nåt slags medicinskt preparat (eller nåt), men vanligt redigt snus är ajabaja. Löjligt.
Skrattretande.

Nåväl. Jag återkommer i ämnet.
Som vanligt: om jag skriver om det så måste jag ju lyckas!

Rensa ut onödiga människor

Jobbiga människor finns överallt, och de kommer alltid att finnas. Det går inte att helt slippa dem.
Men måste du ha dem så tätt inpå? Nej!

Har du också tänkt på det här med att du har kontakter på sociala medier, som du nästan aldrig ser ett livstecken från? Den enda gång de poppar upp är när de har något negativt (eller till och med spydigt) att säga. Det kanske händer en gång per år och du hinner glömma bort deras hela existens, men så huxflux dyker de upp och irriterar dig.

Bort med dem bara!

Jag har börjat plocka väck folk med rejäla spadtag på sistone. Exempelvis på Facebook. Bara för att vi var kollegor för över tio år sedan så betyder ju inte det att vi har något utbyte av varandra, så varför ska jag dela med mig av mitt liv till dig? Eller läsa om din bebislycka?

Bara bort!

För några månader sedan var det just en sån där dysterkvist som irriterade mig. Det hade hänt ett antal gånger tidigare. Något måste ha hänt med denna tidigare så rappa och smarta person. Nu hade hon förvandlats till ”Negativa Nina” och hon ”hängde löst” ett tag. Så kom det en dag då jag postade någonting humoristiskt och jag avslutade hela inlägget med att poängtera att det hela var skrivet med en fet och fuktig glimt i ögat, och att jag uttryckligen inte ville att någon lättkränkt skulle ta åt sig och brusa upp.
”Negativa Nina” brusade så klart upp och jag blev så trötter.

Bara bort med henne!

I mitt numera nyktra liv så har jag föga förvånande ”gjort slut” med sådana vänner och bekanta som konstant delar med sig av sina alkoholindränkta äventyr – inte på grund av min plötsligt skyhöga moral och mitt puritanska leverne, utan helt enkelt för att det inte gör mig glad att iaktta en annan människa bete sig så som jag själv har betett mig (vilket ju inte ledde till någonting bra).

Tack och hej till dig!

Numera har jag mest nyktra människor omkring mig och det är skönt att det konstanta drickandet, som har blivit så vansinnigt normaliserat i vår annars så härliga kultur, inte hela tiden dyker upp.
Istället för ”vill du ses och ta en öl?” så heter det ”vill du ta en runda med hundarna?”
Jo, det låter säkert trist och torrt, men det är det verkligen inte.

När jag flyttade från Sverige så upptäckte jag ganska snabbt hur människor (tidigare riktigt nära vänner) så att säga rensade ut sig själva. Högst naturligt. Vi kunde ju inte ses flera gånger i veckan längre och vi hade väl helt enkelt en sådan vänskap som grundade sig på just sådana göromål. Så det ligger ingen bitterhet i att konstatera att många vänner försvann.
Vad som är lite intressant däremot, är att sådana som inte stod mig särskilt nära då (vi kanske bara hade kontakt via nätet) stannade kvar och tog snart upp en större plats än tidigare. Kanske hade vi – trots allt – en ”djupare” vänskapsrelation.

Ibland är man också ”färdig” med folk och det är inget konstigt med det. Människor kommer och går och det är naturligt och normalt.
Bara för att vi åkte pulka på jullovet för 38 år sedan så betyder det inte att vi måste låtsas vara polare idag. Lite så tänker jag.

Det om det.

I gott sällskap.

Röda ångestdagar

Det är helgdag idag och jag ogillar helgdagar. Starkt.
Jag blir oerhört rastlös av att det är så tyst och lugnt överallt. Ironiskt nog är detta inte alls bra för själen min.
Jag bor längs en ganska hårt trafikerad gata i centrala Helsingfors och under dessa ”röda dagar” är gatan nästan helt tom på bilar. Även detta skulle man ju kunna tro att är någonting positivt – men nej! Jag blir bara rastlös. Jag vill ha sus och dus omkring mig. Det gör mig på något märkligt vis lugn inombords.

Tur ändå att inse att på eftermiddagen när jag och Blake var ute och småmotionerade, så hade Helsingforsborna gett sig ut på gator och torg. Det var en massa folk på väg mot Fölisön. Ivrigt lapade de i sig solens sensuella strålar. Ett och annat glåmigt vintertryne fick sig nog en lätt bränna.

Vilken tur att vi bor i en vacker stad och dessutom i en väldigt vacker stadsdel. Tack för det!

Väl hemma igen tog jag på mig hörlurarna och spelade Marta Sánchez, och medan hon med sin förvånansvärt mäktiga pipa sjöng spanska poplåtar så försökte jag få någonting gjort.
Alltså tömde jag alla mina garderober och gick igenom mina förvånansvärt många klädesplagg. Vinterkläderna sorterades ur och vissa kläder som jag fann otjänliga hamnade helt enkelt i soporna.

Ja, på detta vis fördrev jag denna tradiga helgdag. Snart är det vardag igen!