Vem är Melanie C?

Mitt i detta eländiga coronakaos har en av mina favoriter släppt en ny singel och dessutom är videon riktigt sevärd.
Här är Melanie C:s ”Who I Am”.

I was building my armour so I could fit in
To avoid any drama I would shut my mouth I hid
I was lost in the ruins of who I thought I should be
I forgot I was human I must set my body fre
e

They don’t recognise when I’m being honest

Because I wasn’t before
No they may not like it but I’m not sorry


That’s who I am
No I’ve got nothing left to hide, hide
I’m comfortable with what’s inside, side (That’s who I am)
You think you’ve known me all this time, time
But the real me is mine, mine. (That’s who I am)
That’s who I am


When I look in the mirror I finally like what I see
There’s been so many changes I accept they’re a part of me


They don’t recognise when I’m being honest
Because I wasn’t before
No they may not like it but I’m not sorry

That’s who I am
No I’ve got nothing left to hide, hide
I’m comfortable with what’s inside, side (That’s who I am)
You think you’ve known me all this time, time
But the real me is mine, mine. (That’s who I am)
That’s who I am
That’s who I am


That’s who I am
No I’ve got nothing left to hide, hide
I’m comfortable with what’s inside, side (That’s who I am)
You think you’ve known me all this time, time
But the real me is mine, mine. (That’s who I am)


I’m ready to drop my armour 

It will make me stronger
Drop my armour

That’s who I am 
I’m ready to drop my armour 
It will make me stronger
Drop my armour 
That’s who I am

gilla och dela:

Lili & Sussie: Let Us Dance! A Remix Retrospective

Nu när vi har lite tråkigt och inte får umgås så kanske jag ska passa på att skriva några rader om gamla LP-skivor. Varför inte, liksom!?

Året var 1989 och Lili & Sussie (Sussie med två S på den tiden) hade tidigare under året varit med i Melodifestivalen med den dansanta, härliga biten ”Okey, Okey!”.

Under sommarlovet mellan årskurs åtta och nio gick jag en två veckors (vill jag minnas) kurs på sjukhuset (som jag föddes på) i min barndomsstad Borås. Kursen hette ”Killar i vården” och var ett försök att få fler gossar/pojkar/män att söka sig till vårdyrken.
Vi fick en liten, liten lön för den där kursen och när jag gick hem efter den där sista kursdagen så spenderade jag mina nyintjänade pengar på bl.a. ett set sängkläder med Madonnas tryne på samt LP:n ”Let Us Dance – A Remix Retrospective”.

Lili & Sussie kändes tuffa och moderna på omslaget och jag gillade verkligen de där remixarna som konstant gavs ut på åttiotalet. Ni vet, då när en remix ofta var en ”extended version” eller en piffigare singelversion av ett albumspår. En remix var inte – som numera – en oigenkännlig dunka-dunka-version av en låt. (Det mesta var bättre förr.)

  1. Let Us Dance Just A Little Bit More
    Skivans enda nya låt visade en ”seriösare” sida av systrarna Päivärinta. Jag minns att jag läste i någon recension att Let Us Dance… doftade lite ABBA. Ja. Kanske det.
  2. Oh Mama (Euro Mix)
    Superhitten Oh Mama är ju en smula sönderspelad och den här remixen är väl inte särskilt spännande heller. Lite förlängd och så där. Det är lite ”mphh” i den, visst, men inget vi vill spela idag.
  3. Om Du Kan (Ny Version)
    Denna låt från 1985 hade jag inte hört förrän den i ny version hamnade på detta album. Toppenbra!
  4. Girl With A Broken Heart (Action Avenue Mix)
    En rätt tjatig remix av en rätt tjatig låt som jag dock gillade skarpt när den kom.
  5. Okey Okey (Club Mix)
    Låten från Melodifestivalen i en härlig remix som känns väldigt, väldigt 1989. Härlig!
  6. Sommar Inatt (Ny Version)
    Ännu en låt från 1985 som jag inte hade hört tidigare. Mycket bra.
  7. We Were Only Dancing (Kiss And Dance Mix)
    Vilket åttiotalsnamn på en remix va’? En helt trevlig mix av denna superdänga.
  8. Sending Out A Message (Kissing The Alien Mix)
    Även denna är lite tjatig och låten är en smula… gapig? Men jo, de ”skickar ju ut ett meddelande” också.
  9. Bara Du Och Jag (Ny Version)
    Det är svårt att slå originalversionen men Bara du och jag är ju alltid toppenfin. Vilka minnen!
  10. Robert And Marie (Returned To Sender Mix)
    Samma som ovan. En så fin och sentimental ballad.
gilla och dela:

Det blir inget Eurovision i år

Det dök alldeles nyss upp ett meddelande på eurovision.tv.
Det blir inget Eurovision Song Contest i år. Ingen är väl särskilt förvånad men för oss fans är detta en mycket sorglig ”nyhet”.
Och vips så läser jag som vanligt en massa inlägg på sociala medier, som får mig att vilja vomera.

Till er som nu jublar över att ”slippa Eurovision” i år har jag bara en sak att säga: jag kan svära på min heliga kropp att ni inte hörde ETT ENDA ESC-fan jubla över att fotbolls-EM ställdes in.
Det är det som är skillnaden mellan civiliserade människor och andra: vi sporthatande ESC-fantaster undviker helt enkelt sportevenemang och annat trams, och gör inget större nummer av det.
Ni, däremot, gör stup-i-den-jävla-kvarten ett halabaloo av hur lite ni tittar på Eurovision.
Löjliga är vad ni är.
Och en smula primitiva.

Jag har den senaste veckan lyssnat in mig på årets bidrag och min vinnare kommer från Israel. Jistanes, vilket sväng!

gilla och dela:

UMK & MELODIFESTIVALEN 2020

Jag hade en väldigt hektisk lördagskväll då svenska finalen och finska uttagningen till Eurovision sändes samtidigt.

Så här skrev jag på FB innan sändningarna drog igång:

En lång kväll väntar med final i såväl Finland som Sverige (båda sänds på Yle 1 med start klockan 21).

I UMK tävlar de sex bitar som vi fick presenterade för oss för ett tag sedan och min prispall ser ut som följer.

Erika Vikman

1. ERIKA VIKMAN ”CICCIOLINA”
Underbar finsk schlagerpop med en text om den italienska porrpolitikerlegendaren.
2. SANSA ”LOVER VIEW”
Suggestiv och drömsk klubblåt.
3. TIKA ”I LET MY HEART BREAK”
Powerballad som känns eurovision. Refrängen saknar dock något och sången är på gränsen till för gapig.

I MELODIFESTIVALEN tävlar tolv stackare med B- eller C-låtar. Jag har gnällt om den låga kvaliteten i årets melfest tidigare och har inte ändrat mig. I mitt iTunes-bibliotek har INGEN låt ur årets upplaga fått en full femma i betyg. Detta har inte hänt tidigare i festivalens historia!
Min prispall:

1. DOTTER ”BULLETPROOF”
”Modernt” och lite ”kyligt” på ett ”coolt” vis.
2. ANNA BERGENDAHL ”KINGDOM COME”
Bra låt och bra vokalist men det stör mig att Bergendahls låt förra året, ”Ashes To Ashes”, var bättre.
3. HANNA FERM ”BRAVE”
Hade höga förhoppningar pga alla skriverier och hyllningar och jag blev lite besviken. Ferm känns ”öststat” och det vore kul att se hur det funkar i ESC. Dock för gapig refräng i plågsamt hög tonart.

Sen måste jag säga nåt fult också. Alltså vilka fruktansvärda skitlåtar från MOHOMBI, MARIETTE (vad f*n Mariette!?), den där ANIS samt MENDEZ (så 2001 med latinovibbar och -rap). Och CRONE var bättre för Estland i ESC 2019. BENGTSSON är alltid tillrättalagd och astrist. Harmlös liksom. Usch.

Jaja. Ha en bra vis-kväll!

Och hur gick det sedan? Inte så bra. Jag satt och kollade på både UMK och MF samtidigt – UMK på teve och MF på datorn. Det blev hektiskt och svettigt. Och mina favoriter kom ju tvåa i såväl Sverige som i Finland. Så synd, så synd.
När UMK-sändningen var slut växlade YLE över till Melodifestivalen och mitt i omröstningen – alltså när det var som mest spännande och tittarrösterna lästes upp – såg rutan plötsligt ut så här:

OACCEPTABELT!

Tursamt nog hade jag fortfarande igång sändningen på svtplay.

Jaja. The Mamas beiga Move vann i Sverige och Aksel Kankaanrantas bakgrundsbrus till låt, Looking Back, vann i Finland. Synd.

gilla och dela:

Retro: Pet Shop Boys – Release

Oh, jag minns när jag köpte Release på release-dagen (hö-hö) 2002, på skivbutiken som på den tiden fanns i den stockholmsförort som jag bodde i. Det var den dyraste CD jag dittills hade köpt. Minns inte vad den kostade men CD:n var dyrare än dyr. Av någon anledning. Det var någonting som jag verkligen reagerade på.
Jag har svårt att tänka mig att Release är något PSB-fans favoritalbum, men nu väntar vi med spänning på mina åsikter om låtarna!

  1. Home and Dry 4/5
    Det börjar lite bakåtlutat och skönt. Jag mår ganska bra när jag lyssnar; melodin är på något vis lycklig och lullig.
  2. I Get Along 3/5
    Här hör man att soundet är annorlunda på detta album, än vad vi är vana vid. Det är gitarrigt och… jag vet inte… Oasis-aktigt? Melodin är klistrig hur som helst.
  3. Birthday Boy 4/5
    Ett ”tyngre” sound även i denna ballad. Den melankoliska melodin är mycket vacker.
  4. London 4/5
    Denna dänga i midtempo och med en stor dos vocoder gillar jag och den sniffar ibland på en full femma, men det är någonting som håller tillbaka.
  5. E-mail 4/5
    Väldigt PSB men soundet är en smula nytt. Så töntigt med en låt med denna titel och texten är kanske en aning banal.
  6. The Samurai in August 2/5
    En nästan instrumental dansdänga (trance eller nåt?) som jag aldrig riktigt har förstått mig på men som ändå är rätt skön när man väl lyssnar på den.
  7. Love Is a Catastrophe 5/5
    Bara titeln är värd en femma. Ja, denna ballad är en fullträff och så vansinnigt svart och sorgligt. Älskar den. Albumets bästa låt.
  8. Here 5/5
    Gamla goda PSB-tongångar. Midtempo, bitterljuv text, fin kör. Blir smålycklig.
  9. The Night I Fell in Love 3/5
    Det var ju så djärvt att sjunga om någonting så här bögigt. Det var väl Eminem det handlade om, vill jag minnas att jag läste någonstans. Idag lite töntig.
  10. You Choose 2/5
    Skippar alltid sista spåret. Denna monotona sak ger mig ingenting.

BETYG: PET SHOP BOYS – RELEASE: 3,2

gilla och dela:

Retro: Pet Shop Boys – Nightlife

Jag har blandade känslor för albumet Nightlife från 1999. Delvis beror det på personliga minnen (som ju spelar in i våra musikminnen, vilket jag nämnde i förra inlägget), men mest beror det nog ändå på att helheten på något vis inte riktigt håller ihop. Några låtar hade man gärna fått byta ut eller helt sonika plocka bort.

  1. For Your Own Good 3/5
    Klubbigt och gott. Man märker omedelbart att man inte längre lyssnar på förra albumet Bilingual.
  2. Closer to Heaven 3/5
    Jag gillar verserna riktigt mycket, men refrängen ger jag inte mycket för.
  3. I Don’t Know What You Want But I Can’t Give It Any More 5/5
    Förstasingeln med den fantastiska titeln. Jag förstår dock ej varför den heter ”any more” och inte ”anymore”. Det är sånt som jag hakar upp mig på.
  4. Happiness Is an Option 2/5
    Pratsång och lite Army of Lovers-aktigt wailande av någon kvinnlig vokalist i kulisserna. Jag blir ledsen när jag hör denna (ironiskt nog).
  5. You Only Tell Me You Love Me When You’re Drunk 5/5
    Ännu en fantastisk titel. Samt fantastisk text (alla kan vi relatera), melodi och produktion. Fullträff.
  6. Vampires 2/5
    Jag blir ledsen även av denna låt och den hör inte hemma på detta album.
  7. Radiophonic 3/5
    Tyckte att denna var ”tuff” när den kom och jag ville nog gilla låten mer än vad jag gjorde.
  8. The Only One 2/5
    En tråkig, harmlös parentes med en b-sidas kvalitéer.
  9. Boy Strange 2/5
    Samma som föregående. Boy Strange blir fin när gitarrerna kommer in, men resten är en gäspning. Trots den fina texten (som jag känner igen mitt unga jag i).
  10. In Denial (med Kylie) 5/5
    Jag älskar In Denial. Och det är inte (bara) för att det är PSB OCH Kylie. Hela låten är bra. Melodin. Den fiffiga texten. Produktionen. Allt! Men ja, det går en rysning genom kroppen när fantastiska Kylie tar ton.
  11. New York City Boy 3/5
    Jag har alltid velat älska New York City Boy men jag gör inte det. Den är bara ”helt okej liksom”. Känns den konstruerad kanske? Oäkta?
  12. Footsteps 1/5
    En ballad som jag aldrig har förstått mig på och som jag aldrig lyssnar på.

BETYG: PET SHOP BOYS – NIGHTLIFE: 3,0

gilla och dela:

Retro: Pet Shop Boys – Bilingual

Du vet kanske hur du kopplar ihop viss musik med en särskild epok i ditt liv. Bilingual från 1996 är just ett sådant där album som ligger mig extra varmt om hjärtat på grund av var jag befann mig i livet när alstret i fråga släpptes.
Jag bodde i min allra första egna lägenhet i en förfärlig stockholmsförort. Jag vantrivdes rent geografiskt men annars var livet fint och väldigt… ehm… ungdomligt med hårt klubbande och allt som hör livet till när du är tjugo.
(Tack och lov är jag inte där längre, vare sig geografiskt eller åldersmässigt.)
Att albumet heter Bilingual märker vi av i låtarna då det sjungs inte bara på engelska, utan även på spanska och portugisiska.

  1. Discoteca 4/5
    Ett annorlunda beat för att vara PSB. Ett desperat marscherande på jakt efter ett diskotek (kärleken och meningen med livet).
  2. Single 4/5
    Låten släpptes som singel och fick då heta Single-Bilingual eftersom någon annan orkester hade en hit just då, vid namn Single. Här sitter Discoteca och Single ihop; marscherandet fortsätter.
  3. Metamorphosis 3/5
    Bra electropop. Neil pratsjunger.
  4. Electricity 4/5
    Tempot skruvas ner lite grann men den elektroniska ljudmattan kvarstår. Ett underskattat stycke popmusik. Fiffiga samplingar från någon film.
  5. Se a vida é (That’s the Way Life Is) 4/5
    Feelgood-pop. Lycka, sol, glass och tajta badbyxor.
  6. It Always Comes as a Surprise 5/5
    Klassisk melankolisk PSB-ballad. Bortglömd och underskattad.
  7. A Red Letter Day 4/5
    Och här har vi en klassisk PSB-upptempolåt. Något daterad produktion idag och på gränsen till för hurtig.
  8. Up Against It 3/5
    Väldigt fin melodi. Väldigt PSB. Även denna bortglömd och underskattad.
  9. The Survivors 4/5
    Samma som föregående men snäppet bättre. Denna hade platsat finfint på Very; lite Liberation över det hela.
  10. Before 5/5
    Albumets bästa låt. Being Boring-doftande Before tröttnar man nog aldrig på. Elegant!
  11. To Step Aside 3/5
    Nittiotalsproduktion och ganska typisk PSB-upptempo.
  12. Saturday Night Forever 2/5
    Jag har alltid velat gilla avslutande popdängan mer än jag gör. Låter som en b-sida.

BETYG: PET SHOP BOYS – BILINGUAL: 3,75

gilla och dela:

Retro: Pet Shop Boys – Very

Jag minns så väl när jag köpte CD:n den där dagen hösten 1993. Aj, vad jag älskade Very. Från början till slut (minus det dolda struntspåret som spelas upp två minuter efter Go West).
Detta är något av mitt komma-ut-album. Även om jag aldrig har kommit ut – eftersom jag inte har haft någonting att komma ut ur.

Ja, jag köpte CD:n med Det Där omslaget. Helt fantastiskt! Hela konceptet och hela Very-eran var på alla vis en fullträff.

  1. Can You Forgive Her? 5/5
    Albumets första singel med en väldigt 90-talig musikvideo innehållande de ikoniska strutarna.
  2. I Wouldn’t Normally Do This Kind of Thing 5/5
    Har ända sedan det begav sig varit en av mina absoluta PSB-favoriter. Singelversionen är några snäpp bättre och videon är ju bara för festlig! Då, som tonåring, blev jag förtjust i textraden: ”If people say I’m crazy, I tell them that it’s true”.
  3. Liberation 5/5
    Denna fantastiska smålugna låt var ingen favorit då, men är det desto mer idag. Texten är fin och produktionen/arrangemanget är på något vis fyndigt. Melodin är ju bara för vacker!
  4. A Different Point of View 4/5
    När jag idag har lite mer kött på benen, så att säga; några förhållanden och ett kraschat äktenskap, så har jag lättare att ta texten till mig.
  5. Dreaming of the Queen 5/5
    Bitterljuv ballad om både de kungliga och om Aids.
  6. Yesterday, When I Was Mad 4/5
    Denna hysteriska dänga var en favorit då, men den håller inte hela vägen idag. Som tonåring tyckte jag särskilt mycket om texten. Lite för intensiv för en medelålders farbror.
  7. The Theatre 4/5
    Den här teatrala låten passar dock en farbror bättre än vad den passade mig som tonårig spjuver.
  8. One and One Make Five 4/5
    Jag inser att vissa av låtarna på Very inte har åldrats särskilt bra. Eller snarare: produktionerna känns daterade. Därför blir det fyror i betyg för sådana som förr om åren kammade hem fullpott.
  9. To Speak Is a Sin 5/5
    Balladerna däremot – de höll då och de håller än idag. Denna är superfin på alla vis.
  10. Young Offender 4/5
    Denna låt, med en massa tv-spelsljud, hade jag nästan glömt. Svängig. Fin melodi. Men daterad (tack vare nittiotalsblippandet).
  11. One in a Million 3/5
    Tydligen ville PSB att Take That skulle göra denna låt men så blev det alltså inte och istället hamnade denna poppiga popdänga på Very. Ingen höjdare. Men good enough.
  12. Go West 5/5
    När PSB då och då väljer att tolka en gammal låt så gör de det med besked och stor eftertanke. Resultatet blir därför alltid alldeles suveränt!

BETYG: PET SHOP BOYS – VERY: 4,416

gilla och dela:

UMK 2020 – Finlands uttagning till ESC

Nu när Melodifestivalen drar igång igen – och var och varannan av er som vanligt ska tönta er genom att göra ett så jä*la stort nummer av hur lite ni kollar på programmet – så kan jag berätta lite kort om hur årets finländska uttagning till ESC går till. Denna procedur ser olika ut från år till år, och i år har 6 bitar valts ut, som släpptes under den gångna veckan. De kommer att tävla i UMK (Uuden musiikin kilpailu = Tävlingen för ny musik) i Tammerfors den 7:e mars.

Min favorit framförs av en jänta vid namn Erika Vikman. Hon sjunger (i årets enda icke-engelskspråkiga bidrag) om att det inte går att bli en fin finsk flicka med ”benen i kors” om man har ”levt som Cicciolina” (den legendariska italienska porraktrisen och politikern, ni vet). Låten heter just ”Cicciolina” och den kan du höra här.
Låten toppar för övrigt iTunes-listan här i Finland just nu.

Jag tror dock att finlandssvenska Tika vinner med sin powerballad I Let My Heart Break. Det har jag ingenting emot.

Tävlar gör också Aksel med Looking Back. Ganska intetsägande, om du frågar mig. Och det gör du ju.

Tonårspartaj bjuder F3M på i låten Bananas. Men de ser inte ut att kunna partaja till det. Ingenting är bananas här inte. Slappna av, brudar! Modern – pubertal – pop. Helt ok.

Sansa bjuder på riktigt skön electropop i låten Lover View.

Avslutningsvis en dänga som doftar lite Eurovision. Catharina Zühlke och Eternity.

gilla och dela:

Retro: Pet Shop Boys – Behaviour

I vår fantastiska PSB-tillbakablick har vi nu hunnit fram till album nummer fyra. Året var 1990 och Behaviour känns lite lugnare och mer introvert än tidigare alster.

  1. Being Boring 5/5
    Kommer ni ihåg att/visste ni att Being Boring inte blev någon jättehit när den släpptes som singel? Det är svårt att tro idag. Låten nådde som bäst ”bara” plats 20 på singellistan i Storbritannien. Idag älskar alla denna fantastiska låt så klart.
  2. This Must Be the Place I Waited Years to Leave 5/5
    Lite mystisk och Twin Peaksig är denna fina midtempo-bit som jag alltid har tyckt väldigt mycket om. Bara titeln är ju värd en full femma. Jag måste ta och analysera texten någon dag, känner jag.
  3. To Face the Truth 5/5
    Stor hjärtesorg i denna ballad.
    If you don’t believe what I have said
    take a look, my eyes are red
    ’cause I’m so in love with you
  4. How Can You Expect to Be Taken Seriously? 5/5
    En helt fantastisk låt med en ännu mer fantastisk titel. Hade funkat bra i Eurovision Song Contest.
  5. Only The Wind 5/5
    Ännu en plågsamt vacker ballad med en text som måste analyseras ordentligt.
  6. My October Symphony 3/5
    Efter fem femmor är det tyvärr dags att drämma till med en trea. Är inte jätteförtjust i denna förvisso finstämda melodi som handlar om Sovjets sönderfall.
  7. So Hard 5/5
    Oh, vad jag alltid har älskat denna rökare som jag ända sedan den kom har ansett vara uppföljaren till It’s a Sin.
  8. Nervously 4/5
    Lugn och mycket fin kärlekslåt.
  9. The End of the World 5/5
    90-talsdunk och härligt melodiöst. Vi vet alla hur olycklig kärlek känns.
  10. Jealousy 5/5
    Ja, då är det dags för denna bedårande vackra ballad. Vi vet alla hur svartsjuka känns.

BETYG: PET SHOP BOYS – BEHAVIOUR: 4,7

gilla och dela: