Rejäla finländska poliser

Nu så här på mitt värdelösa sommarlov har jag kollat en del på teve. Tre program faller mig på den darrande underläppen.

– Poliserna (FIN). Vi följer poliser i deras arbete och det är inte fjompiga konstaplar inte. Tänk: två meter långa, blonda finländska karlakarlar med breda axlar och grova nävar. De skojar friskt i bilen men väl på uppdrag är de mycket bestämda. ”Kan du hålla käften ett tag!?”, skrek Södermann åt en berusad fjunig tonårsgrabb. Det var ljuvligt. (Teamet Södermann & Söderholm är mina favoriter).

– Dinner Date (UK). En person väljer ut tre dejter med den potentiella dejtens meny som enda vink. Slås av att dessa kvinnor gnäller över småsaker. ”Han var söt och trevlig men hade ful skjorta” osv. Och nästan alla damer ser så klart ut som vandrande klamydiakolonier i mus-korta kjolar, rattarna i vädret och utsmetat fulfärgat läppstift.

– Gränsvakterna (UK, USA, AUS, CAN). Asså vad är det för muppar som reser runt egentligen? Ständigt såna konstigheter nedpackade i resväskorna (speciellt från Kina etc. till Australien). En massa, massa mat. Mögligt kött. Djur (levande och döda). Helt tossigt.
Eller det amerikanska paret som åkte fast med droger: ”Vi råkade välja fel avfart och hamnade i Kanada.” Ögonen stod åt alla håll på grabben.
Jistanes. 
Underhållande!

Allting har sin tid

Jag är ett enormt fan av tv-serien Dynastin (min hund är döpt efter Blake Carrington, för tusan!) men jag hade ingen aning om att serien återuppstod 2017. Jag har nämligen ingen koll på nya serier, filmer, musik etc. Allt bra har redan gjorts och allt finns att finna i mina enorma musik- och filmhyllor. Allt nytt är massproducerat, tillrättalagt skräp utan själ.
Men jag gav nya Dynastin en chans.

Så jäkla värdelöst. Fattar producenterna inte det? ”Det här håller inte.”
Varför skapar de då inte en helt ny serie?
Ja just det. Ingen skulle ju titta på den. Jag hade ju aldrig kollat på denna dynga hade kopplingen till Dynastin inte funnits där.

Men nej, hörni. 
Allting har sin tid. Det går inte att göra om en succé. (Gäller allt här i livet.)
Njut av minnena istället. Se om filmen/serien. Spela en LP på repeat. Se på gulnande fotografier från en lycklig period som du ändå inte skulle vilja ha tillbaka eftersom omständigheterna inte är de samma idag.

Låt saker och ting vila i frid.

Och våldta för f@n inte Dynastin!

Så ska det se ut!
Det var bättre förr.

Gårdagens filmer

Hej och välkommen till en ny vecka i livet.
Och en ny månad – november, som ju är årets värsta månad. Med helvetesfebruari som god tvåa.
Vad gör vi helst så här års? Jo, vi slöar i soffan och kliver in i filmens underbara värld.
Igår såg jag film efter film – ja, det var ju söndag. Ångestsöndag med både mat- och filmfrossa för att vara exakt.
Jag såg bland annat Shopgirl – en ganska töntig film med stereotypa, småtradiga karaktärer och inte minst en pretentiös Steve Martin. Jag vill inte se om filmen, men den kändes ändå lite söndagsmysig. Tidsfördriv. En sådan film som får en att glömma ångest och otrevligheter om så bara i en dryg timme.
KKKKK i betyg.
Jag såg även Sleeping Dogs Lie – en lite skruvad film om relationer och hemligheter (och en del perversa inslag). Knarkande bror, överreligiös mor med snuskiga hemligheter och så lite djursex på det.
Eh.
Klart sevärd – KKKKK i betyg.
Veckan avslutade jag med den fantastiska miniserien Förintelsen, från 1978, med bl.a. den eleganta Meryl Streep i en av rollerna. Hade helt missat denna spännande och informativa serie (KKKKK i betyg) så jag vill skicka ett tipstack till Favoritflatan (som för övrigt även rekommenderade Inglourious Basterds – och vad jag tyckte om den kan ni läsa här).
Förintelsen (som varken finns hos Discshop eller på Headweb) finns på youtube. Första klippet kommer här:

Läs även andra bloggares åsikter om