Det som sker i mitt tredje hemland

Jag har jättemycket att säga om det som händer i Israel. Jag har varit helt paralyserad i tre veckor och därför har jag inte bloggat nånting. Men nu kommer ett litet inlägg.

Igår kväll samtalade jag med min allra första israeliska vän. Det var han som bjöd dit mig för alla dessa jättemånga år sedan. En resa som förändrade mitt liv för all framtid. Som öppnade såväl mina ögon som min själ. Jag är evigt tacksam.

Han gav mig tillåtelse att citera honom (han säger samma sak som andra israeliska vänner har sagt till mig).

Han sa, och jag översätter ungefärligt från engelska till svenska, att ”Var inte så orolig. Vi är vana vid det här. Inte bara med tanke på Förintelsen, utan vi blev ju utslängda från Spanien och de muslimska länderna. Och nu är vi omringade av nazister (eller islamonazister, som jag brukar säga) som vill ha ihjäl oss. Det som pågår är Förintelsen 2.0, men vi har alltid klarat oss och vi kommer att klara oss även denna gång.”

Sedan sa han, vad många av mina andra israeliska vänner har sagt, när jag frågade hur han ser på alla dessa anti-israeliska, ANTI-JUDISKA, demonstrationer över världen: ”Vi bryr oss inte om vad folk tycker längre. Vi vill bara överleva.”

Han sa också, vad jag har sagt länge, att ”’palestinierna’ ÄR Hamas. Det går inte att skilja dem åt.” Och så är det ju.

Israel lämnade Gaza, som hade kunnat bli en fantastisk plats, men vad gjorde de när de gick till val? Röstade fram Hamas att leda dem. Terrorister, alltså. Vars enda, ENDA, mål är att ha ihjäl världens alla judar.
Så: hittepåfolket ”palestinierna” ÄR Hamas ÄR islamonazister.

Och vi ser ju det på våra gator och torg när de ilar runt och hurrar över mördade judar och sjunger om hur de vill förinta inte bara Israel – utan även det judiska folket.

(Detta tillåts alltså. Detta är inte ”hatbrott”. Världen har blivit helt jävla galen.)

Min vän avslutade med: ”When you see these rallies, it’s just a modern form of anti-semitism. But please, if you don’t want to fight for us, then at least fight for your own protection.”

Han menade alltså inte MIG här, så klart, utan européerna. Och han har ju helt rätt. Europa står näst i tur. Men i och med detta som hänt i Israel, så kanske, kanske folk börjar fatta att vi har samma ondska här. Kanske förstår de vad Israel tampas med.

Denna ondska är kanske inbjuden av dig, men sannerligen inte av mig.

Jag vill inte ha dessa judehatande, homohatande, hundhatande, kvinnohatande människor i min närhet.

Hela deras ”kultur” går ut på att hata.
Så är det bara.
De har ingenting annat att komma med.
Absolut ingenting.

(Arkivbild från ett av mina 20-nånting besök i Israel.)

Hemma i judendomen

Jag vid Västra muren – Klagomuren.

Jag måste yttra mig, ty jag är så berörd.
Som jag skrev i förra inlägget så började jag läsa Anne Franks dagbok på nytt. Hade inte läst den på ca 15 år. Men hennes språkbruk! Vilken stjärna! Jag som älskar allt som har med språk att göra blev återigen eld och lågor.
Det absolut finaste var när hon skrev om hur hon – som en tonårstös – blev kär i den underbare Peter, som hon tillbringade drygt två år med, som gömd. Hon skrev så otroligt vackert om hur hennes ”kvinnlighet vaknade”.

Sedan kom jag att tänka på det här med att jag, som inte är född jude, men som är konverterad – med allt ELÄNDE som det innebär – så är jag ju faktiskt född gay. Så de där nazisterna hade ju mördat mig bara för det. Alltså för att jag är den jag är. På samma sätt som de mördade judarna för dem de var.

Det är så sinnessjukt.

Jag blir lite privat nu. Jag tänker inte be om ursäkt för det. 
Jag skriver vad jag vill här. Läs eller scrolla.

Jag har sedan barnsben haft en tro. Men först när jag fann judendomen så hittade jag ”hem” spirituellt. Så enkelt är det.
Och av någon anledning, när jag var barn, så satt jag på biblioteket och läste böcker om judendomen, medan de andra barnen läste Kalle Anka. (Flera andra konvertiter har berättat samma sak. Vi liksom har alltid haft det inom oss, ty våra själar har alltid varit judiska.)

Jag blir helt matt när jag tänker på den kärlek som jag har mött från den judiska gemenskapen.
Jag är så oerhört tacksam.

Tack för att jag fick komma HEM.

Nu blev jag kanske lite onödigt blödig, men ni vet vad jag menar.

Israel <3 Grekland

BFF

Vi firade judiskt nyår – Rosh hashana – för några dagar sedan och jag skrev följande, lite vackert så där, på FB.

Vet ni vad? Min bästis Jenny berättade nyss någonting mycket fint för mig. Kanske bland det vackraste jag hört.
Innan hon lärde känna mig så visste hon ingenting om judendomen. ”Du öppnade en dörr och nu står jag här på tröskeln.”
Vidare: ”Jag kommer aldrig att bli judinna (hon är mer dragen till buddhismen) men du har lärt mig så oerhört mycket om både judendomen och om Israel. Nu förstår jag mer om världen. Du öppnade upp mina sinnen. Och det märks att allt det som du har lärt mig kommer rakt från ditt hjärta.”

Har ni hört?

Jag passade samtidigt på att tacka mina vänner IB och ES som för många herrans år tog mig med på mitt livs första Rosh hashana-firande i Tel Aviv. Vilka minnen ändå… Livet ÄR minnen.

Bästisen Jenny sa också: ”Jag förstår nu även ditt politiska engagemang. Jag förstår varför du har gjort vad du har gjort för Israel, och för någonting som du tror på.” (Läs här exempelvis. Scrolla ner lite.) (Ja, jag hette Milrell på den tiden.)

Just detta har ju alltid varit själva poängen med min aktivism för Israel. Alltså, inte att skriva folk på näsan, utan att presentera fakta och få dem att tänka till.

Israel <3 Grekland

Dagen därpå skrev jag lite till. Jenny och jag satt och pratade om våra respektive favoritländer. Hon har Grekland och jag har Israel.
Hon upplever samma sak på grekisk mark som jag på israelisk. Man får den där speciella känslan av att vara hemma. Det vibrerar ända från tårna och upp längs kroppen till hjärtat och ända till hjärnan. Och så gråter man kanske en skvätt av tacksamhet också.

När någon som är på väg till Israel för första gången frågar mig vad hen ska göra där så svarar jag alltid: ”bara njut av atmosfären och ANDAS. Andas riktigt djupt och sug i dig allt.”

Din själ på föda. Du känner det i dina blodådror.
När du är på rätt plats.
När du är hemma.

Det handlar om judehat

Jag har nu vridit och vänt på detta under de senaste tretton åren, eller så.
Jag har verkligen analyserat. Min slutsats är att det helt sinnessjuka hat som riktas mot den pyttelilla judiska staten Israel helt enkelt handlar om ett hat mot judar. Jag hittar ingen annan förklaring.

Världen må stå i lågor men folk är besatta av att trasha just lilla, lilla Israel. Alla andra konflikter är ointressanta. Det är helt sinnessjukt. Och just nu, medan jag skriver dessa rader, så plingar min telefon non-stop då raketerna faller över Israel. (Raketer sponsrade av oss via bistånd – fattar ni hur SJUKT detta är?)

Och så sitter det en massa lallande europeiska politiker och jollrar om ”det onda Israel”. De skriver hjärndöda inlägg på sociala medier. Jag finner inga ord. (Eller jo, det är ju det jag gör. Som vanligt.)
Vilka nötter. Vilka ryggradslösa as.
Jag är verkligen inte den som skriker ”antisemitism” i tid och otid, men efter runt 13 år i ”branschen” så har jag kommit fram till att det är just det som det handlar om.
Hur frihetsälskande, normalbegåvade människor inte kan stå upp för Israel är en gåta (som jag nyss alltså löste).

Hellre gullar folk med islamister som vill döda både dig och mig och era barn och min hund, än står rakryggade sida vid sida med Israel och stöder landet i dess kamp mot dessa vidriga islamister.
Samma islamister som härjar här hos oss i Europa. (Tack för importen.)

Kom igen nu, för fan. Skäms på er. Fy SKÄMS.

Undertecknad i Helsingfors, 16 maj 2020

Carl Bildts sinnessjuka tweet

”Even Israel…”
En tar sig för pannan.

Calle fick i förrgår kväll jättemycket pisk för sin sinnessjuka tweet.
Att olje-Calle hatar Israel är ju ingen nyhet, men att t.o.m. han skulle sjunka så lågt…
Alla med lite, lite koll vet att Israel nästan alltid är FÖRST med att erbjuda hjälp (och FÖRST på plats).
Israel hjälper överallt i världen, i grannländerna, ja t.o.m. fienderna får hjälp av lilla Israel.
Fint att se att även normalbegåvade människor, som kanske (galet nog) inte älskar Israel, himlade med ögonen och frågade Calle vad han höll på med.

Läs tråden på twitter.