En sammanfattning

Efter många om och men reste jag äntligen till Israel och jag är mycket nöjd med allt.
Bäst var vädret, shoppingen, hunkarna, den trygga känslan i Tel Aviv samt alla de fascinerande judiska inslagen. Det var underbart att se en ortodox jude med de typiska kläderna glida runt på rullskridskor i sådan fart att de långa lockarna (peyot) fladdrade. Därefter stannade han och blåste i shofar (det var ju festligheter på gång) ett par gånger och sedan rullade han vidare.
Allra, allra bäst var kanske att Tel Aviv är så oerhört liberalt och gayvänligt. Ingen, INGEN, lyfter ett ögonbryn om du kelar med din kärleksperson på gatan. Jag tänkte på detta när mina nyförälskade vänner strosade hand i hand i den 4000 år gamla staden Jaffa.
Sämst var att jag blev så trött av hettan. Trots att det “bara” var 30 grader stod jag en gång vid midnatt ute på gatan och svetten rann längs min rygg. Tack och lov åkte jag inte i augusti då det är som varmast.

Hemresan

Halv tre på natten ringde mycket riktigt telefonen. “God morgon, har du beställt en bil? Den är där om 10 minuter”.
Jag checkade ut från hotellet och ungefär i samma ögonblick började jag känna mig väldigt illamående efter att ha varit lite magsjuk under dagen.
Taxin kom och den alerte chauffören körde mig till Ben Gurion Airport och återigen blev jag tagen åt sidan och bakom ett skynke fick jag lov att bli tagen på av en bestämd man. Väskorna öppnades och alla mina prylar röntgades en efter en. Sedan fick jag tillsammans med en trevlig kvinna ur personalen gå bakvägen till passkontrollen, vilket var skönt på grund av långa köer. Ett par frågor och vips var jag fri att gå och shoppa.
Flygplatsen är förresten mycket fräsch och fin och luftig.
Handlade lite turistprylar + mer musik och så var det dags att kliva på planet.
Jag kämpade vidare med mitt illamående och ni kan tänka er känslan av att efter en fin semester hamna inklämd mellan en massa svenska barnfamiljer. Barnen skriker och väsnas och allt föräldrarna säger under fyra timmar är “shhh”. Jag ville men vågade inte resa mig och skrika: “du har sagt “shhh” i flera timmar nu och det hjälper inte så vänligen säg något annat åt dina ungar”.
Jag var mycket irriterad men jobbigast var så klart illamåendet.
Vi var framme på Arlanda och tack och lov slapp jag både besvara frågor och öppna mina väskor. Nu skulle jag iväg och hämta min rakapparat som jag ju inte hade fått ta med mig när jag reste. Jag gick runt lite och undrade vart jag skulle gå men gav snart upp. Skit i apparaten. Jag vill kräkas och jag vill hem till Sebbe.
Tog bussen till city och tuben hem och vips hade jag Sebbe i famnen. Han var så gosig och fin och vi hade kramkalas.

Sista kvällen


Kul kväll igår! Mötte ES, IB och Yitzak på Evita. Det var schlagersöndag och svenska mellolåtar var ofta förekommande. De hade en liten dansgrupp som mimar till olika kända ESC-låtar med perfekt originalkoreografi. Mycket uppskattade. Pratade lite med en hunk som jag gärna träffat igen.
Det var förresten väldigt kul när den där dansgruppen gjorde Charlotte Perrelli (2 ggr till och med). Grabben som var “Charlotte” satte så klart alla de steg och poser vi såg i Mello och mitt i allt ställde sig en av de andra bakom henne och drog hans ansiktshud bakåt så det såg ut som han var mycket lyft. Hahaha.
Det var också väldigt roligt att höra de israeliska människorna sjunga med i finska Bye Bye Baby (CatCat) och Eläköön Elämä (Sonja Lumme).
Ja, Eurovision förenar oss verkligen och schlagerbögarna är sig lika världen över. Underbart.
Såg nyss på Rosh hashana-firande på tv och nu är det en Sarit Hadad-konsert. För övrigt tredje programmet hon medverkat i under kvällen, så hon måste vara rejält poppis.
Tidigare idag besökte jag ett shoppingcenter. Enormt var det, och mycket vackert. Klev in i en skivbutik och fann genast Harel Skaat-albumet som är så bra. En av de anställda frågade om jag behövde hjälp. “Var kan jag finna Dana International?” frågade jag och han visade mig en hylla och vips hade jag handlat de album jag tidigare bara hade som downloads. Mycket nöjd tog jag en tur på stan.
Ikväll har jag packat och slappat. ES har varit vänlig nog att ordna en taxi som ska komma och hämta mig klockan 02:30 för då är det dags att fara hem…



Armépojkar och -flickor

Ikväll har jag strosat på den fantastiska gatan Dizengoff Street. Butiker, restauranger, barer och säkert 15 brudklänningsbutiker på raken. Känslan var magisk. Armépojkarna och -flickorna hade återvänt till staden för att fira Rosh hashana. Nu gick de längs gatorna iklädda sina uniformer… Framför mig gick en armétjej hand i hand med sin flickvän. Det var vackert.
Jag åt pasta och svamp på Café Café i korsningen Dizendoff/Sderot Nordau. Mycket mysigt och maten var god och servicen superb. Mitt emot låg en butik och där såg jag vad jag sett så många gånger i Tel Aviv: butiksägaren har en hund som är med på jobbet. Den strosar runt där inne och hälsar glatt på kunderna. Det finns väldigt många hundar i denna stad och de flesta går okopplade och gör det helt utan drama. Jag är mäkta imponerad!
Nu ser jag på israeliska Big Brother (!).