Årsdag av iPhone-olycka

Mina gamla iphones.

För en dryg månad sedan var det exakt ett år sedan tappade jag min iPhone 6 Plus i holken (eller wc-byttan som det heter här i Finland). Det gick till så att jag kom in efter en hundpromenad och jag rusade in på herrarnas. Jackfickan var öppen och telefonen damp ner i toalettstolens glupska gap.
Jag plockade isär apparaten och lät den torka och till min enorma förvåning fungerade den återigen dagen därpå.

Glaset krossades dock ”en aning” och nedre delen av telefonen fick sig en rejäl smäll. Sedan dess har jag fått ladda väldigt försiktigt. Jag har fått trycka in och dra ut sladden om och om igen för att sladden och telefonens inre organ ska få kontakt. Ibland har det sett mörkt ut men min kära iPhone har hållit sig – och därmed även mig – vid liv.

Det senaste halvåret har den dock laddat ur på nolltid. Och då menar jag verkligen NOLLtid. Det blev helt enkelt dags att skaffa en uppföljare.
Jag letade efter en 6 Plus:a igen eftersom jag varit väldigt nöjd med den modellen, men den fanns inte att köpa (ville inte köpa en begagnad med kasst batteri). En fredag beställde jag således en iPhone 8 Plus och jag fick den hemlevererad redan måndagen därpå!

I fyra och en halv timme satt jag och glodde på datorskärmen där jag i realtid såg budets bil susa runt längs Helsingfors gator och på utsatt tid kom hon till min ytterdörr. Mycket imponerande. Tänk vilken teknik vi har numera. (Denna mening lär vi skratta åt om fem, tio år när tekniken är en helt annan och betydligt mer avancerad.)

Och när jag satt där och väntade så kom jag på att det ju var på dagen sedan min 6 Plus-olycka! Det var väl lite lustigt? Tänk så mycket som hänt i mitt liv under det gångna året. Jag tror faktiskt att det var nästan på timmen ett år mellan olycka och uppföljarens ankomst. Det känns som ett tecken!

Den 29 oktober 2008 blev jag med min första iPhone (3).
2011 nån gång uppdaterade jag till iPhone 4.
Hösten 2015, när jag flyttade till Finland, köpte jag den bedårande iPhone 6 Plus, och nu – fyra år senare – Plus 8. Jag är inte en sådan person som hela tiden ska köpa, köpa, köpa och ha, ha, ha den senaste modellen. Jag använder mina prylar tills de dör, eller åtminstone desperat kippar efter andan.

Ja, jag är en apple-man (även om jag tycker att apples produkter på senare år har blivit lite väl plottriga och pc-aktiga) och jag kan inte tänka mig att ha en annan smartphone än en iPhone. Så är det bara.

Det tog mig den där måndagskvällen två, tre timmar att föra över allting från gamla till nya telefonen. Mitt internet var segt så jag fick börja om en gång och det hela tog frustrerande lång tid, och jag var tvungen att uppdatera ditt och datt för att lyckas med överföringen. Det gick alltså inte lika smidigt som förra gången (apple har som sagt tappat det lite).

Jag har nu haft telefonen i en dryg månad och jag är mycket nöjd. Den är så snabb! Jag har ännu inte grundligt undersökt den fantastiska kameran, men den har hyllats här och där. De olika funktionerna ska jag ta mig en ordentlig titt på, jag som fotograferar så mycket.

Betyg: mer än nöjd.

Att de inte skäms!

Ännu en text inskickad till Hufvudstadsbladet.
Denna gång om hur ett (statligt ägt!) bolag utnyttjar asylsökande som arbetskraft på ett väldigt cyniskt sätt. (Förmodligen i kärleksfull symbios med de lismande, ohederliga styrande politikerna.)
En kan bara skämmas. Återkommer med länk när texten är publicerad.

Tills dess kan du läsa exempelvis: