Vem var Mannerheim?

Ledig dag och jag sitter hemma och läser denna bok som jag hittade på jobbet (som sagt: jag behöver ett par nya bokhyllor – jag jobbar på en bokavdelning!).

Jag har enorma luckor i allmänbildningen när det gäller historia. Och kanske just därför är jag numera så väldigt historieintresserad.

Det kommer även med åldern och det började väl på allvar när jag fyllde (hela) 40 och ville veta allt om mitt egentliga hemlands historia.
Och om jag dagligen promenerar längs Mannerheimvägen i Helsingfors (att jämföra med Sveavägen i forna hemstaden Stockholm, ungefär), så vill jag väl veta lite mer om vem den där Carl Gustaf Emil Mannerheim egentligen var – förutom republikens sjätte president.

Han var en ståtlig karl på 194 cm, lärde jag mig idag. Bara en sån sak.

Och nyligen när de vänsterextrema dårarna i USA började riva ner statyer så ville dito i Finland flytta Mannerheims staty från hjärtat av Helsingfors och då visste jag ju instinktivt att jag var av en annan åsikt, så då kände jag mig nödgad att läsa på lite. 💁🏻‍♂️

Ja, det här med ens förflutna. Sitt lands historia. Det är viktiga grejer, ty om man inte vet varifrån man kommer så vet man heller inte vart man är på väg. (Detta intresse vaknar när man är kring de fyrtio, ungdomar. Lyssna på farbror.)

Jag kommer ihåg en gång på högstadiet i västsverige där jag växte upp. Vi fick i uppgift att intervjua någon ”som var med i kriget”. Jag ogillar starkt när man bara säger ”kriget”, som om alla automatiskt vet vilket krig man menar. Sexdagarskriget i Israel står mig ”nära”, som ett exempel. Dock ej av genetiska skäl. Jag blev ju ändå jude och israelvän i vuxen ålder.

Jag frågade min morfar om han ville berätta om ”kriget” (det visade sig handla om Vinterkriget) men det ville han inte. Det hade varit för traumatiskt. Synd. Men förståeligt. Antar jag. Vad vet jag om krig?

SO-läraren Göran sa: ”Då får du gå till ålderdomshemmet och intervjua nån annan.”
Det gjorde jag, men jag minns inget mer av detta. Synd att morfar inte ville prata om Kriget.
Det är ändå tack vare såna som han (och Mannerheim) som jag så småningom kunde välja (!) att bosätta mig i mina förfäders fantastiska Land. Finland. Som är så oerhört rikt på historia.

Läste nyligen att Finland vid självständigheten nästan fick en tysk kung (Fredrik Karl av Hessen). Vilken svindlande tanke. Finland – en monarki?! Jistanes. Det hade jag heller ingen aning om.

Nu läste jag att Mannerheim är begravd på Sandudds begravningsplats, väldigt nära mitt hem, så om den extrema storm som pinar huvudstaden just nu snart ger med sig så ska jag kila dit för att se om jag kan hitta graven.Återkommer kanske i ämnet.

Rikedom. Rikkaus.

Dagens inlägg är på finska.
Läs (om du kan) så förstår du varför…

Välillä tämä maamme upea kaksikielisyys menee hukkaan, kun olettaa että tuntematon vastaantulija on (pelkästään) suomenkielinen.
Esimerkiksi uudessa kerrostalossani kun pirteänä tervehdin uusia naapureita (suomeksi) ja sitten he kuulevat että puhun ruotsia koirani kanssa ja minä kuulen että he puhuvat sitä samaa lastensa kanssa.
Sitten molemmille nousee pieni hymy huulille.

Tai toinen esimerkki. Tutustuin muutama päivä sitten yhteen jäbään (suomenkielisessä miljöössä) ja sitten hän ohimennen mainitsi, että oli käynyt ruotsinkielistä koulua, joten minä sitten kun seuraavan kerran tapasimme puhuin hänelle ruotsia ja aurinko nousi naamalleen ja hän vaihtoi kesken lauseen äidinkielelleen ja puhui niin saakelin kaunista suomenruotsia että huh-huh.

Kieli on tärkeä asia. Ilman kieltä olemme ”vain” eläimiä.

Kuten tässä lippulappusessa sanotaan: maassamme meillä on etuoikeus käyttää kahta kansallista kieltä.

Kaksikielisyys on älyttömän suuri rikkaus.

Samma på svenska.

#MolempiParempi ✌🏼

Två språk

Som tvåspråkig språknazist roar jag mig med att observera stadens tvåspråkighet i praktiken.
Som när jag blänger på en spårvagn vars ändhållplats är Olympiaterminalen (Olympiaterminaali på finska).
På spårvagnens sida anges naturligtvis nämnda hållplats på båda språken, men eftersom hela namnet ej får plats så står det:
OLYMPIATERM.
OLYMPIATERM.

Fattar du? Det hade ju lika gärna kunnat stå bara OLYMPIATERM.
På grund av min svåra språknazism så gläds jag dock åt att båda språken (i teorin) får vara med.

I fören på samma spårvagn står det:
OLYMPIATERM.
Via Tölö

För att några sekunder senare slå om till finska versionen:
OLYMPIATERM.
Via Töölö

En bokstav hit eller dit? NEJ. Vokaler är viktiga!

Sånt här sitter jag och roar mig med här på buss 510 mot:
ITÄKESKUS
ÖSTRA CENTRUM

Ha en bra dag. Gärna tvåspråkig.
Kom ihåg att utan språket/språken är vi ”bara” djur (vilket ju iofs vore en uppgradering för de flesta människor). 

Tre år i Helsingfors

Backasgatan i Vallgård.

God natt från framtidsstaden Helsingfors. Jag har bott här i ganska exakt tre år och jag ångrar mig inte. En fantastisk stad. Lagom stor. Lagom sliten och lagom modern. Lagom posh och lagom trashig. Grön och betongig. Välkomnande men inte gåpåig. Avslappnad! Snygga karlar. Paranta damer. Väluppfostrade barn. Och mycket mycket historia!
Jag rekommenderar ett besök. Och då menar jag inte ett par timmars bakfyllepromenad från färjan till centrum. Ett riktigt besök!

Av stadsdelarna är Eira som Stockholms Östermalm. Berghäll är Södermalm. Tölö är Kungsholmen. Westend är Djursholmigt. Hagnäs en smula som Vasastan/Odenplan. Munksnäs är Djurgården med dess ambassader och promenadstråk längs vattnet. Kampen är Hötorget. Och mitt nyupptäckta Vallgård är lite som mitt gamla Hammarbyhöjden. 
Undvik: Östra Centrum (Rinkeby eller kanske snarare Skärholmen), Jakobacka (Fittja), Malm (knarkiga Gullmarsplan) samt Gårdsbacka (Bredäng).

Välkomna! Och läs på lite. Finlands historia är Sveriges historia. Och tvärtom.

Äntligen valdag!

Klockan är sex denna söndagsmorgon och här är vi uppe med tuppen. Det är ju nämligen valdag och en vill ju se proper och välkammad ut när en bankar på dörren till vallokalen.

Skoja’ ba’. Så galen är inte ens jag.

Efter toalettsuccé är det gott att somna om.

Uppe med tuppen för att min underbara hund, som blev rumsren först när han var 2,5 år, har lärt sig att väcka mig när han vill uppsöka herrarnas. Upp som en blixt och ut, toalettsuccé och nu kan dagen börja. Denna spännande dag!
Njut den! Äg den!

Senare:

Då har farbror gjort sin viktiga röst hörd. 
Det är smidigare att rösta i Finland än i Sverige då du slipper en massa valsedlar. Du antecknar helt enkelt din kandidats nummer på den lilla lappen. Valhemligheten är således total. (Och inga valsedlar kan mystiskt gå upp i rök.)