Musikalisk familj


Att Sebbe lever i en mycket musikalisk miljö förstår ju vem som helst och nu ska jag berätta en rolig (så himla rolig är den väl inte) sak som inträffade för några dagar sedan.
Jag har refrängen till en favoritlåt som ringsignal och Sebbe reagerar alltid mycket starkt när det ringer (och mellan 18 och 19 bör man inte ringa, ty då sover vi båda middag i soffan). Låten ifråga hade jag inte lyssnat på på ett tag men nu gjorde jag det. Sebbe låg i fönstret och vakade över sina ägor och när låten hann fram till refrängen skällde han till och satte sig upp.
Av detta lär vi oss att hundar känner igen en bra refräng när de hör den.

“Grisen började skrika när den vaknade till i skållkaret”

Människor går runt i detta land och tror att allt är under kontroll och att vi är så civiliserade och inte minst gnäller folk över vad djur råkar ut för i andra delar av världen. Vakna, säger jag, och inse att det är samma crap överallt.
Poängen är att 1) människor som arbetar på slakterier kan inte ha så pass mycket hjärta att de bryr sig om hur djuren de har ihjäl mår. Det går bara inte. 2) det kommer alltid ske sådana “missar” som nu uppdagats hos (mamma, gullepullemamma) Scan.
Lägg av med köttätandet. Eller slakta din middag själv – och gör det så djuret lider så lite som möjligt. De små grisbarnen skriker och gråter efter sina mödrar. Det är drama på hög nivå! Inse!
Mitt hjärta blöder.

Dagens Sebbe


Han ligger så fint i Hundvaktens extremt tjusiga fåtölj.
Ja, vi var där idag + promenerade i 2 timmar. Allt för att hålla söndagsångesten samt tanken på att Mello är över borta.
Jag fick ny frisyr idag förresten. Ser ut som 21.
Frillan: