Barnfri

Igår kväll ringde Hundvakten.
Han: Vad gör ni?
Jag: Myser i soffan och väntar på att Dynastin ska börja.
Han: Sover inte Sebbe ännu?
Jag: Nej, men han är nog snart på väg till bingen.
Han: Tror du han skulle vilja komma och hälsa på morfar?
Jag: Det tror jag alldeles säkert.
Han: Jag är där om tio minuter.
Så jag fick en Sebbefri natt. Det är mellan varven väldigt skönt att vara helt ensam, men det känns ovant att inte se en nyfiken blick titta upp så fort jag prasslar med något. Och det känns ännu konstigare att vakna utan att se Sebbe sträcka på sig med stussen i vädret.
Han har nog trevligt hos “morfar” idag (ni vet; man får en massa karameller och så får man vara uppe så länge man vill på kvällarna och göra lite som man vill i allmänhet). Jag jobbar ju.