Argh.

Sitter och mailchattar med en vän och försöker fundera ut vad jag ska göra för att inte vara så misstänksam mot allt och alla hela tiden. Varför är jag så störd på den punkten? Har noll tillit till människor, utgår från att alla är skitstövlar och ska vara ondskefulla mot mig. Det är enormt frustrerande och tar så oändligt mycket tid och energi. Varför kan jag inte bara luta mig tillbaka och njuta av det goda som serveras? Jag måste försöka skaffa mig en annan syn på saker och ting, men det hela går så långt tillbaka i tiden att det inte går att ändra på i en handvändning.
Nåväl. Nu ska jag se klart Desperately Seeking Susan och sedan fortsätta läsa Känn rädslan och våga ändå (Susan Jeffers).