Innan jag åker till jobbet så skriver jag några snabba rader om mina tre hemländers låtar i kvällens fantastiska final.
SVERIGE. VOICES – Jag gillar fortfarande inte låten. Det är inte så att jag ogillar den. Jag bara känner ingenting när jag hör den. Jag blir inte glad. Inte ledsen. Jag vill inte dansa. Inte ligga. Bara ”jaha, det där var ju en välskriven sång framförd av en kompetent vokalist”. Slätstruket och tillrättalagt. Tråkigt helt enkelt.
FINLAND. DARK SIDE – Detta är ju verkligen ingenting för mig. Sågade låten hårt när den vann den finska uttagningen. Men, jag har vant mig och jag accepterar låten. Jag känner åtminstone nånting när jag hör den, och till och med jag såg ju att grabbarna var kalas på scen under semifinalen. Har lärt mig att denna musikstil kallas ”violent pop”, och tar man bort lite gitarrer och vrål så hör man ju att det finns en småfin popdänga där nånstans.
ISRAEL. SET ME FREE – Detta däremot är ju helt min kopp te. En snärtig poplåt med lite ”udda” ingredienser. Väldigt ESC. En kompetent och pigg sångerska med både attityd OCH värme. En fantastisk scenshow med snygga dansare. Jag blir glad. Nästan lite lycklig.
Nu ska jag jobba. Ser fram emot kvällen.
Slut på denna rapport.
I min familj var det precis som med omröstningen spridda skurar i vad som tilltalar en..
Jag gillade Litauen i sina fräsiga gula outfits. Och galna koreografi.
Min dotter rankade Finlands bidrag högst. Sedan Island mycket tack var Pan- flaggan och Israel. Hon tyckte också att det var tråkigt att de flesta kvinnor som deltog var stöpta i en och samma form. Ett litet silverfodral. Min ena son gillade Ryssland och framför allt att de sjöng på ryska 🥰.
Detta var ett ovanligt bra ESC-år. Härligt.