Trasigt system

Träffade mitt ex idag. Vi kallar honom Zlatan eftersom han ser ut som en viss Zlatan.
Zlatan hörde av sig och ”ville ses” och hämtade mig med bil och vi satt och snackade i två timmar på en parkering.
Alltså. Nåt är fel med systemet.

Som ni kanske har förstått så är jag något av en ”stängda gränser-person”, eftersom jag inte vill ha samma kalabalik i Finland som den som pågår hemma i Födelselandet.

Men. Jag är ju inte dum i huvudet för det.

Zlatan – som är en RIKTIG flykting, som flydde till Finland när IS kom till byn och mördade hans bror – har bott här i fem år. FEM år. Och i FEM år har han väntat på besked om han ska få stanna eller inte.

Jag har försökt hjälpa genom att kontakta myndigheter osv. och jag har alltid fått samma svar: ”Hans tur kommer men han står sist i kön.”
Jag har skrivit texter som publicerats i Hufvudstadsbladet, vilket lett till reportage på Svenska Yle (radio) osv. osv. men inget har hänt.

Detta medan låtsasflyktingar som lever rövare, våldtar och allt sånt där, får uppehållstillstånd på löpande band (samma mönster som i Sverige, alltså).

En lustig (tragikomisk) anekdot: Zlatan besökte för ett tag sedan socialbyrån i ett skatteärende och de sa att han ”inte finns i deras system” och Zlatan svarade: ”Nej, eftersom jag aldrig har tagit emot bidrag från finska staten.”
Detta var liksom nåt ”KONSTIGT” i vårt skogstokiga samhälle. ”Oh, en blatte som inte lever på bidrag! Alltså finns han inte!”

Zlatan har jobbat nonstop på diverse skitjobb ända sedan han kom till Finland och han vill inget hellre än att bli ”en del av gemenskapen” (som det så vackert heter).
En gång när jag frågade honom varför han inte bor i Östra Centrum (där alla blattar bor, här i Helsingfors) när han ändå har alla sina vänner där, så svarade han: ”Jag vill bo i Finland. Inte i Arabia.” (Det var nog då jag blev kär i honom!)

Jag kan med handen på mitt arma, slitna hjärta säga att jag nog aldrig har mött en så genuint fin och reko person som Zlatan, men ändå får han leva i limbo.

Varför, oh varför, uppskattas inte dessa invandrare/flyktingar som är en tillgång för det nya landet, medan, som sagt, våldsverkare och annat skräp välkomnas med öppna armar?

Något är TRASIGT med systemet.

Motionerar, jobbar + småhärjar på twitter

Det blev en lite udda vecka arbetsmässigt då arbetstiderna (-dagarna) växlade fram och tillbaka. Jag gillar ju att kunna planera och att vara mentalt förberedd på vad som komma ska den närmaste tiden. Nu blev det inte så men idag är jag ledig.

Det är väldigt 40+ att vara nöjd med en regnig söndag med poddar att lyssna ikapp, en kelig hund och en massa kaffe. Nöjd, liksom.

Jag har tagit en paus från Facebook men eftersom jag har en glappande trut så har jag härjat på twitter istället och jag lyckades bli lite viral… Läs kommentarerna. Goda och onda. Underhållande.

Hälsans höst har fortsatt och jag har promenerat till och från jobbet. Det är ju faktiskt härligt att gå och jag har alltid gått mycket. Med uppiggande pop i öronen flyger jag fram längs gator, torg och skogsstigar.

Men, som sagt, idag är det vilodag och jag ska strax svänga ihop blomkålsmos och sojakorv. Obs. Att jag är vegetarian (+bög) betyder inte att jag är vänsterextrem. Jag är ju inte ens vegan. Jag känner att jag alltid måste påpeka detta eftersom jag inte vill blandas ihop med de vänsterextrema.

September, september

Åh, vad skönt det var att idag vara tillbaka på jobbet. Jag trivs så bra och jag har så HÄRLIGA kollegor.
”Har du matlåda med dig?” frågade S.B. När jag svarade nej kontrade denna fantastiska superkvinna med: ”Ta en av mina mackor. Det är mörkt bröd och bara ost och lite grönt på, men varsågod”. ”Vad då ’bara’?!”
Ja, de är himla goa allihop.

Som jag berättade igår så har jag inlett Hälsans höst och därför promenerade jag till och från Gruvan idag. Det var lite kämpigt att till fots ge mig av hemifrån i morse klockan 06:58, det medger jag. Men jag gjorde det och nyss kom jag även hem med hjälp av mina nu blåsbeprydda fötter.

Det är rätt skönt att susa fram genom stan i hög takt och med nåt uppiggande i öronen.

September är min absoluta favoritmånad; jag mår oftast bra just när sommaren slår över i höst. Alltid en nystart och ny energi och livslust.
September 2020 kommer jag att vika åt hälsa och motion, samt arbete och hemmahäng.
Jag ska till och med försöka (försöka!) att inte följa nyhetsflödet så slaviskt eftersom jag bara blir så jävla förbannad hela tiden eftersom vår del av världen är på väg käpprätt åt jävla helvete på grund av alla politiskt korrekta, självmordsbenägna jävla muppjävlar som styr och ställer inom politiken, och som ljuger och förvränger inom journalistiken.
Jag spyr på dem.
VOMERAR.

Se. Jag blev genast uppeldad. På ett dåligt sätt. Usch. Måste pausa.

Coronavirustestresultat och Hälsans Höst

En hel vecka gick till spillo.
I torsdags var jag ju och testade mig för covid-19, efter att ha börjat känna av en förkylning. Det visade sig handla om en väldigt vanlig och väldigt lätt, liten förkylning men en aning feber, halsont och snuva. I dag kom äntligen testresultatet som ett SMS. Negativt. Äntligen får jag återvända till arbetsplatsen.

Nu kommer jag att undvika människor så gott jag kan, ty jag vill inte bli tvångssjukskriven stup i kvarten. Vi går in i en enorm influensaperiod och om vi då måste sjukskriva och testa oss så fort snoken rinner lite så… Blir det ju en väldigt hackig tillvaro en bra tid framöver.

Vad jag inte förstår är i fall det framgår om jag har antikroppar. Alltsom jag haft smittan vid något tillfälle. Eller hur fungerar det? Framgår det av detta test eller gör man ett annat slags test för att få reda på det?
Jag vet inte jag.

Nu när hösten så sakteliga är här så är det för mig att återigen slå ett slag för HÄLSANS HÖST. Jag minns inte när jag började ”hösthälsa-till-mig”, men det var många år sedan. Tänk! Tänk vad tiden går.

Jag har bestämt mig för att börja promenera till och från jobbet och idag provgick jag och min hund. Jag ville hitta den bästa och smidigaste rutten och det gjorde jag på tillbakavägen. Härligt!
Lite lustigt att det är nästan på metern lika långt hemifrån till jobbet som det var från mitt hem i Stockholm till dåvarande arbetsplatsen. Nästan exakt!
Och då brukade jag ju gå (eller cykla ibland) och jag var i mycket fin form med slank och tilldragande kropp. Den vill jag hemskt gärna ha tillbaka.