Månad: juli 2019

P som i Perfekt

God morgon. 
Era liv är så perfekta. Ni vaknar med håret på plats och sammetslen hy utan fåror eller blemmor. Citronfräsch morgonandedräkt. Slätstrukna lakan (absolut inte från Ikea). En doft av barrskog fyller sovrummet. Ni dricker en hääärlig smoothie innan ni gymmar utan att svettas.

Lunchen väntar. Potatis från typ Vietnam, kokt med några örtiga kvistar importerade från nåt svårtillgängligt berg i Sydamerika. Vinet väl utvalt. Biffen har gonat till sig i nån mirakelmarinad i flera veckor innan den landar på designergrillen.

I nystrukna kläder går ni hand i hand på solskenspromenad. Sensuell samvaro i sänghalmen följer, utan stök och kroppsvätskor. Lakanen lika slätstrukna efteråt.

Eventuella barn sitter rakryggade i söndagskläder och läser böcker. Inga snoriga näsor. 
Inte ens husdjuren fjärtar.

Här är jag. Direkt uppstigen och på morgonpromenad. En kopp snabbkaffe och en hemrullad cigg. Ser fram emot lunch: klyftpotatis och sojakorv från Lidl. Stark, inte det minsta hemlagad, senap med en massa e-ämnen. Keso. Eller grynost som den kallas på finlandssvenska. Inte lika blöt som den svenska varianten. Lite mindre smak. Och kranvatten. Eventuellt en citronskiva om en citron hittas. Hunden är lös i magen.

Slappna av.

R som i Romantik

Farbror sitter och funderar.
När jag var yngre och vi ungdomar dejtade så var vi mycket romantiska. Vi skickade blommor till varandra och en gång när jag sett Titanic på bio och gråtit jättemycket så skickade en date filmmusiken och ett paket näsdukar till mig.

Några år sedan.

Och vi ringde och lämnade ljuvliga meddelanden på telefonsvararen och vi hämtade varandra på arbetsplatsen och gick ut och åt middag för att sedan åka hem var och en till sig. (Förutom kanske ett par gånger i månader då även farbror släppte till.) Och vi gick på teater och utställningar och annat (jag hatar iofs teater).
Vi gav så att säga varandra lite tid (för hektiskt idag?) och vi lärde känna varandra ordentligt (innan den ena dumpade den andra).
Eller den där gången då jag träffade en kis på ett besök i Malmö och längs bilresan hem till Stockholm så köpte jag vykort på olika mackar i diverse hålor. Vykort som jag skickade till honom under resans gång. Det var la’ gulligt!

Gör ni ungdomar sånt? Eller är det bara ett himla svajpande till höger eller vänster och snabba känslokalla snabbligg som gäller?

Kikka!

Jag har just lyssnat igenom samtliga 20 avsnitt av radiodramat Kikka – Tarina tähdestä och jag rekommenderar denna musikdokumentär, eller vad den ska kallas. Kikka har ända sedan dag 1 varit min finska favoritvokalist och äntligen börjar hon få lite, lite kredd för det hon faktiskt gjorde.

Förra gången det rådde plötslig klimathysteri och planeten var på väg att explodera om vi inte slutade använda hårspray, så släppte min finska favoritvokalist Kikka en låt som behandlade ämnet. 
Men för att toka till det hela så var denna miljömedvetna låt även en sång om kärlek och erotik.

”Återanvänd mig”, sjöng hon till sin man som kanske var på väg att lämna henne.

Vidare (fritt översatt):

”Det gör oss inte gott att byta till en ny modell, när den gamla får nytt liv i dina händer.”
”Man behöver inte spara, utan festligt slösa.”
”Återanvänd mig, så kommer vi båda till användning på nytt.”

Kikka slog igenom som Finlands Madonna år 1989 och hon är en av landets mest säljande kvinnliga artister någonsin. Hon lämnade oss 2005 då kroppen gav upp pga en kombination av utmattning, tabletter och alkohol. 
Hon är en legend, utskrattad och hånad, som nu börjar få den kredd hon förtjänar. Hennes texter och hela hennes persona var guld. Nej. PLATINA.

Jag hade äran att se Kikka live en gång. Dessvärre bara en. Året var 1993, vill jag minnas. I ett köpcenter i Lahtis. Åh, vad hon svängde med armarna! Fina, fina Kikka.

Ja, ni ser ju själva vilka fina betyg den legendariska Kikkas kultlåtar får av mig:

Rejäla finländska poliser

Nu så här på mitt värdelösa sommarlov har jag kollat en del på teve. Tre program faller mig på den darrande underläppen.

– Poliserna (FIN). Vi följer poliser i deras arbete och det är inte fjompiga konstaplar inte. Tänk: två meter långa, blonda finländska karlakarlar med breda axlar och grova nävar. De skojar friskt i bilen men väl på uppdrag är de mycket bestämda. ”Kan du hålla käften ett tag!?”, skrek Södermann åt en berusad fjunig tonårsgrabb. Det var ljuvligt. (Teamet Södermann & Söderholm är mina favoriter).

– Dinner Date (UK). En person väljer ut tre dejter med den potentiella dejtens meny som enda vink. Slås av att dessa kvinnor gnäller över småsaker. ”Han var söt och trevlig men hade ful skjorta” osv. Och nästan alla damer ser så klart ut som vandrande klamydiakolonier i mus-korta kjolar, rattarna i vädret och utsmetat fulfärgat läppstift.

– Gränsvakterna (UK, USA, AUS, CAN). Asså vad är det för muppar som reser runt egentligen? Ständigt såna konstigheter nedpackade i resväskorna (speciellt från Kina etc. till Australien). En massa, massa mat. Mögligt kött. Djur (levande och döda). Helt tossigt.
Eller det amerikanska paret som åkte fast med droger: ”Vi råkade välja fel avfart och hamnade i Kanada.” Ögonen stod åt alla håll på grabben.
Jistanes. 
Underhållande!

Blänger på folk i Berghäll

Senaste hipstermodet i Berghäll (Helsingfors motsvarighet till – före detta hemstaden – Stockholms Södermalm):
Shorts som ser gamla ut, vita tubsockor upp till knäna, svarta sandaler, färgglad blus (unisex), tygkasse med ”random tryck” som råkar vara noggrant uttänkt och politiskt laddat (grönvänster så klart), näsring, färgglatt hår, strikt lugg. 
Ja, man ska gärna se lite loppig ut och låtsas vara fattig (gärna ”konstnär” eller åtminstone ”estetiskt lagd”) fastän man bor i miljonlägenhet (och då talar vi i €).

Allt är som vanligt.

Men jag trivs här. Ingen glor då de är upptagna med att se så obrydda ut som möjligt.