Lustig bussresa

Lustig bussresa. 
Buss 67 mot Torparbacken. Chauffören (av en händelse mycket hunkig) hälsar överivrigt på oss påstigande. Han har en mycket bra dag. Vi kommer till Torparbacksvägen där flera av oss ska kliva av för byte till 560 mot Malm. 
Chauffören glömmer stanna. ”Jag åker tillbaka”, hojtar han. Vänder om i en rondell och måste åka 2-3 km innan nästa rondell så att han kan vända om än en gång. Han inser sin miss och bara flabbar. (Obs. Stadstrafik!)
Alla andra skrattar också (eftersom chauffören är en hunk – snygga människor kommer undan med vad som helst).
Till slut fick vi kliva av. Vid rätt hållplats. Kändes ett tag som att vara mitt i en film med en kapad buss etc. etc.

Förstår ni min bussfobi och varför jag föredrar metro och spårvagn? En vagn kan inte bara hoppa av spåret och åka nån helt annan rutt. Men det kan en buss. Otäckt!

Jag och mina fobier

Jag och mina fobier… När jag väl lärt mig att på ett avslappnat vis åka spårvagn så sitter jag plötsligt i en jättegammal vagn och funderar på hur jag ska lyckas kliva av. Ser skylten och letar då febrilt efter ”signalknappen”. Kanske är det den där röda lilla knoppen? Sitter på ett konstigt ställe iofs. Vågar jag trycka? Annars åker jag väl runt och runt tills nån annan kliver av eller på. Det är inte alltid lätt att vara jag. Men oftast ganska festligt faktiskt. 

Rösta rätt (inte rött)

Läste om den där mannen som fick hembesök av socialdemokraterna och mannen sa att han ”röstar höger” och sossarna ba’: ”Men du är ju invandrare!”

Så äckligt. 
Samma sak om man är fjolla. Då förväntas man rösta vänster. Ja, på 70-talet kanske det hade funnits en poäng med det, men som sagt: vänstern kastade oss HBT-personer under den islamistiska bussen som kom farande i rasande tempo. De struntade i oss när de insåg att det fanns fler röster att hämta bland dem som vill ta våra rättigheter ifrån oss – och ha ihjäl oss. Allt är till salu! Makten framför allt. 
Tillåt mig vomera. 
Jag är inte dum i huvudet! 
Det handlar om överlevnad, helt enkelt.

Mitt flöde på sociala medier är nedlusat med reklam för diverse villiga EU-kandidater. Jag lovar er att när jag på allvar ger mig in i politiken så kommer jag inte att spruta ur mig tomma floskler eller luddiga slogans som ”Europa är för alla” eller samma gamla joller som ALLA kan skriva under på, typ ”våra pensionärer ska inte behöva bo på bussar och parkbänkar” etc. etc.
Ni ska få raka rör, det lovar jag.

Och jag ska inte bara gapa om VAD jag/vi vill åstadkomma, utan även HUR jag/vi ska göra det. Det är något som dagens politiker verkar ha problem med. Bara en massa ideologi men inga konkreta vägar till målet.
Usch. Värdelösa är de.
Men i morgon ska jag rösta på den som jag tycker verkar bäst lämpad. Och det helt oberoende av personens hudfärg, kön, emotionella/sexuella läggning, tro, etc. etc. eftersom den rådande identitetspolitiken och all jävla kvotering är av ondo.

Usch, jag blir så trött på dessa politiker som i tid och otid viftar med regnbågsflaggor och talar om HBTQ-människors rättigheter samtidigt som de så tvångsmässigt importerar människor som vill ta våra rättigheter ifrån oss, samt vill ha ihjäl oss.
Er fina, goda politik går inte ihop. Kan ni inte förstå det?
Sluta söla ner min regnbågsflagga, jävla kappvändande populister!

Jag vet inte, Madonna. Jag vet inte.

Det är lite ”jobbigt” att vara ett stort (enormt) fan av Madonna just nu, men det är ju ändå när det går lite taskigt som man måste stå vid den utsattes sida. Och så vidare…

Först släpptes den urtrista singeln Medellín, följd av okejiga I Rise och därefter tråkiga Crave (som jag snart ska återkomma till) samt det stora frågetecknet Future. (Läs mer här.)
Och vad hände sedan då? Jo, ett urtrist och rent ut sagt kasst uppträdande på Eurovisionfinalen.

Efter det numera ökända uppträdandet på Eurovision Song Contest skrev jag i affekt:

Nu ska schlagermadonnabögen vara lite provocerande. 
Ni vet hur mycket jag älskar Madonna och vad hon har betytt för mig, men…
För tio år sedan hade Eurovision behövt Madonna. 
Idag behöver Madonna Eurovision.
FÖRLÅT.
Hon är min drottning men hennes tre senaste låtar hade inte gått till final från semin. 
(Så hon kallar in en 30 år gammal hit.)
Förlåt!
Jag ÄLSKAR Madonna men jag är inte fundamental.

Det var mina raka ord kanaliserade och komprimerade.
Inte nog med att sången var kass – hela alltet kändes livlöst och oinspirerat. Att stå iklädd en massa svart tyg och yla i en trappa känns inte direkt partaj. Att sedan lägga ut klippet på youtube med starkt redigerat ljud känns ju bara B. Varför kunde Madonna (eller hennes stab och skivbolag?) inte bara säga att ”det där gick ju inte så bra, men här är klippet i alla fall”? Det hade varit mer Madonna-aktigt.
Och Future? Vad tusan är det för låt?

Tillbaka till singeln Crave. Den har vuxit lite hos mig. Jag kommer aldrig någonsin att älska låten men i just detta nu känns den som hittills bästa låten från Madame X. Videon är snygg dessutom. Men jag förstår mig verkligen inte på dessa samarbeten med småpojkar som ”rappar”. De fyller ingen som helst funktion. De stönar fram nåt ”ööh” eller ”yeah” här och där, eller upprepar vad Madonna just sjungit. Helt värdelöst.
Dessutom är de så unga att de inte ens kan tala ordentligt/rent, såg jag i ett klipp med en av dessa gossar (vem av dem som är vem och vilka de egentligen är vet jag inte och jag är högst ointresserad av att ta reda på det).
Bara ta bort dem.

Jag ser verkligen – med darrande underläpp – fram emot att hela albumet släpps. Kommer jag att gråta av lycka eller av olycka? Det är den stora frågan.

Foton: youtube/vevo

ESC 2019 – finalen

Efter två fantastiska och välproducerade semifinaler i världens bästa stad Tel Aviv är det dags för den magiska finalen.
Jag kan för övrigt inte greppa att tre av mina musikaliska ikoner står på samma ESC-scen i afton: Ilanit, Dana International samt Madonna.
Alltså. Härregu’!

Nu till kvällens bidrag!

01. Malta – Michela Pace ”Chameleon” 4/5

Tösabiten var SÅ lycklig när hon gick vidare från semifinal 2. Hysteriskt underbart och ALLT jag älskar med Eurovision. Låten är upptempo och dansvänlig men vokalisten har dessvärre inte tillräckligt mycket attityd för att leverera den.

02. Albanien – Jonida Maliqi ”Ktheju Tokës” 2/5

Dramatiskt och en smula gapigt men lite okej ändå. Men bara lite. Glöms bort inte i morgon utan redan i natt.

03. Tjeckien – Lake Malawi ”Friend of a Friend” 4/5

Poppigt och glatt och sångaren – som är full av liv och lust – är strålande på scen. Oerhört snyggt nummer dessutom.

04. Tyskland – S!sters ”Sister” 2/5

Varför skickar Tyskland ofta så smaklösa och… konstiga (på ett dåligt vis) låtar och akter till Eurovision? Inget undantag denna gång. I sig ingen dålig låt men hela paketet känns bara dumt. Och… konstigt (på ett dåligt sätt som sagt).

05. Ryssland – Sergey Lazarov ”Scream” 4/5

Till en början var jag lite besviken på Sergeys ESC-comeback men efterhand har låten kommit att tillhöra en av mina favoriter. Snygg lugn låt med dramatiska inslag och elegant, intressant scenshow. Och så är han ju så söt, så söt.

06. Danmark – Leonora ”Love Is Forever” 2/5

Tralligt och glatt och lite konstigt. Väldigt danskt på något sätt.

07. San Marino – Serhat ”Say Na Na Na” 5/5

Nej, jag skäms inte över att jag älskar den här turkiske farbrorns dammiga disco. Världen är full av plågor och elände och ibland är det gött att bara kasta av sig slipsen och yla ”na na na”.
Och ylade gjorde Serhat verkligen i semifinalen. Det lät mycket illa men så där taskigt sjunger han inte i vanliga fall och tack och pris får han nu en ny chans i finalen.

08. Nordmakedonien – Tamara Todevska ”Proud” 2/5

Stora känslor i denna dramatiska ballad, men jag blir inte berörd.

09. Sverige – John Lundvik ”Too Late For Love” 2/5

Jag borde gilla denna dänga då jag gillar gospel och feta körer men på något vis ”känner” jag inte låten. Den berör mig inte. För tillrättalagd? Kanske fel vokalist? Skicka in Carola så ser vi vad som händer!

10. Slovenien – Zala Kralj & Gasper Santi ”Sebi” 3/5

Dessa två urtråkiga ungdomar framför en så trist låt att den till slut blir en smula spännande och sensuellt suggestiv. Att gossen sedan har sagt i en intervju att han inte alls vill vara med i ESC eller ”bli en kändis” får mig att vilja stänga av mitt under låten. ”Skit i’t då” liksom. TRÖK!

11. Cypern – Tamta ”Replay” 4/5

Jo, detta låter ju som det mesta som Cypern skickat de senaste åren och den här gången känns hela paketet en smula kalkylerat och… hmm… oäkta på något vis. Men jag gillar låten ändå! Framträdandet har ingen hetta. Allting känns kyligt och ovänligt. Tyvärr.

12. Nederländerna – Duncan Laurence ”Arcade” 4/5

Jag kommer aldrig ihåg vad låten heter. För mig är titeln ”Losing Game”. Hursomhelst. Det tog ett tag innan jag fastnade för denna fina bit men nu diggar jag den skarpt. Fint avskalat nummer. Inga cirkuskonster. Uppfriskande i all sin enkelhet.

13. Grekland – Katerine Duska ”Better Love” 2/5

Jag kan inte riktigt bestämma mig för vad jag tycker om denna låt. Hon har en mäktig pipa men dängan griper inte tag i mig.

14. Israel – Kobi Marimi ”Home” 3/5

Jag gillar Kobis valpiga ögon och stora röst. Balladen är fin och den har hottats upp en smula efter att den valdes att representera värdlandet. Det är således en ny version vi får se på scenen. Borta är ylandet i introt och vi får lite mer plink-plonk och gitarrer (tror jag). Snyggt nummer och kören är väldigt Eurovision.

15. Norge – KEiiNO ”Spirit In The Sky” 4/5

Detta är ju bara SÅ Eurovision! Uppträdandet suger och jag älskar inte jojkandet och det stör mig att låten påminner om Saara Aaltos ”Monsters” (Finland 2018). Men. Jag går ju igång ändå!

16. Storbritannien – Michael Rice ”Bigger Than Us” 0/5

Jag stör mig på det mesta med årets brittiska bidrag. Trist låt, trist gosse.

17. Island – HATARI ”Hatrid mun sigra” 2/5

Tycker att denna röriga låt är lite cool och skön men ungdomarna känns väldigt störiga och tonårsaktigt tvångsmässigt provocerande.

18. Estland – Victor Crone ”Storm” 2/5

Intetsägande men ”bra” radiopop som inte berör mig det minsta.

19. Vitryssland – Zena ”Like It” 3/5

”Like It” är ju väldigt B men jag kan inte låta bli att gilla den. Zena är dessutom säker och härlig på scen. (Heta dansare dessutom. Mums och gulp!)

20. Azerbajdzjan – Chingiz ”Truth” 4/5

Han överraskade! Jag smågillade låten redan innan andra semifinalen men när jag såg karln live så föll jag för denna sköna – ja, lite TUFFA! – låt. Mycket bra!

21. Frankrike – Bilal Hassani ”Roi” 4/5

En av mina första favoriter i årets ESC. Bra låt. Fin text på engelska och franska. Vad stör jag mig på? Hmm. Kanske att det blir för mycket av ett ”nummer” av vokalistens väsen och könstillhörighet. Onödigt liksom.

22. Italien – Mahmood ”Soldi” 5/5

Mahmood är farligt het och söt på samma gång på ett sånt där snuskigt vis. Han är bra på scen och han har en behaglig stämma. Låten är så jädrans skön! Fina handklapp. Full femma.

23. Serbien – Nevena Bozovic ”Kruna” 2/5

Mycket bra och elegant vokalist som förtjänar en bättre låt. Den är fin men någonting saknas.

24. Schweiz – Luca Hänni ”She Got Me” 5/5

Låten vars namn ingen kommer ihåg eftersom den egentligen heter ”Dirty Dancing”, vilket den inte får göra pga en viss film. Vad heter den nu igen? ”She Got Me” var det ja. Detta är en fin festlåt och gossen är charmerande och kan dansa. Bravo!

25. Australien – Kate Miller-Heidke ”Zero Gravity” 5/5

Popopera och 100% Eurovision. Denna typ av musik existerar enbart i denna tävling och jag går så klart igång som tusan.

26. Spanien – Miki ”La Venda” 4/5

Första tio gångerna jag hörde Spaniens låt så ogillade jag den starkt. Sedan hände någonting. Låten slumpades fram om och om igen i mina lurar och snart insåg jag att jag fick en kick av Mikis väldigt spanska bit. Han är ett lyckopiller, denne gosse.

JAG TIPPAR:

  1. Nederländerna
  2. Azerbajdzjan
  3. Australien
  4. Italien
  5. Norge
  6. Island
  7. Schweiz
  8. Spanien
  9. Ryssland
  10. Sverige