Överkänslighetshelvetet

Det jobbiga med att vara jag är att jag är en sådan överkänslig person.

Allting känns så mycket och så starkt och en sådan person kan lätt börja självmedicinera för att komma ner till en ”normal” nivå.

Att känna glädje och lycka kan vara trevligt när man känner dessa känslor gånger 500 (även om man kan bli lite lätt manisk också).

Problemet är det här med oron, sorgen, rädslan.

I mitt fall kanske mest oron.
Jag oroar mig för allting mest hela tiden och jag har flera gånger fått höra att jag gör det mesta till självuppfyllande profetior.

Det ligger mycket i det påståendet, inser jag nu som vuxen, erfaren man.

Speciellt i så kallade kärleksrelationer så har jag så ofta varit ”säker” på att bli lämnad, sviken, sårad att jag (mer eller mindre) omedvetet sett till att det har blivit just så.

Det är inte lätt att bli av med den där gnagande oron.

Ibland känns det till och med så att man är som lyckligast och mår som bäst när man faktiskt är lite olycklig. Man behöver inte vara rädd för att bli lämnad om det inte finns någon som kan lämna en.

För att bli av med nämna oroskänsla så har jag testat det mesta (tro mig) och nu kommer jag att låta som Oprah (som jag saknar så!), men det enda som har hjälpt mig att ta mig igenom denna helvetiska oro har varit att högt och tydligt säga: jag väljer att vara glad.

Jag sätter mig ner och så säger jag till mig själv att antingen så går jag runt här och är orolig och mår dåligt eller så gör jag det inte. Ingen annan människa och ingen substans – vare sig laglig eller olaglig – kan få mig att känna annorlunda (mer än en kort stund).

Bara jag.

Valet är mitt.

Hur vill jag må just idag?

Svenskt kaos

”Killen på kibbutzen” följer med stort intresse den svenska mörkningsskandalen.

”Så de offrar sina tonårsdöttrar av rädsla att bli kallade rasister?”

Han berättade också att de på TV-nyheterna igår hade klippt ihop ett inslag med Margot Wallströms samlade uttalanden om Israel under 2015.

”Vi skrattar åt henne. När det är kaos på hemmaplan så försöker man rikta blickarna åt ett annat håll och vilket land ska man välja då om man vill vara enkelspårig och populistisk? Israel så klart.”

Så är det.
Jag dejtar en smart kis som tänker som jag (eftersom jag också är en smart kis).

”I love you”, sa den unga kvinnan

Men jag har ju inte berättat det roliga som hände på senaste resan till Israel!

Eller snarare på vägen tillbaka till Finland.

När jag checkade in på Ben Gurions flygplats satt det en ung kvinna bakom disken. Hon tittade i mitt pass och när hon såg mitt namn så sa hon följande:

”Jag älskar dig. Jag vet vem du är. Du är en av de där ”heja Israel”-människorna och jag älskar dig. Jag följer dig och det du skriver och gör och Du. Är. Underbar. Ha en trevlig flygresa.”

När jag sedan kom till gaten och skulle kliva ombord så stod den unga kvinnan där igen för att scanna min biljett. Nu sa hon:

”Jag är så exalterad över att få se dig!”

Är de inte underbara och kärleksfulla, de där israelerna?
Jo, det är de.

Att knyta band

Vi läste en del om kabbalah på judekursen i Danmark och efter det har jag läst många böcker i ämnet.

Den röda tråden – som sägs skydda mot DET ONDA ÖGAT – har jag burit i två år.
Den trillar av efter 3-4 månader och då knyter man en ny.
Jag har märkt (eftersom jag är vidskeplig samt ”tror på allt”) att innan jag knyter en ny – det är då något otrevligt händer. Eller allt spårar ur i allmänhet.

Helst ska någon ”man älskar” knyta och säga en särskild bön. I dessa moderna tider knöt jag själv den senaste samtidigt som Han satt i Israel och via skype ‘bönade’ åt mig (på ren och fin hebreiska). En fin stund!

Kabbalah har fått ett något dåligt rykte tack vare Hollywood-versionen som var så populär för några år sedan, men lär man sig om riktiga kabbalah så lär man sig att se på saker och ting på ett helt annat sätt.

I Tel Aviv har jag besökt The Kabbalah Centre. Där kan man gå kurser och man kan hitta en massa massa massa intressanta böcker. (Exempelvis: Rebooting – Defeating Depression With The Power of Kabbalah.)

Efter att ha läst de böcker som jag har läst, så uppskattar jag kabbalah på grund av att det man lär sig känns så otroligt självklart. It makes sense.

Kokande kropp i fyragradigt Jerusalem

Fotot är från en tidigare resa (Döda havet).

Jag har ännu inte skrivit några rader om min senaste (femtonde?) resa till Israel.

Det har sina orsaker som vi inte måste gå in på nu.

Jag kan dock säga att vad den unge mannen hade ordnat för mig med anledning av min födelsedag var… Det finaste och mest romantiska jag varit med om under mitt förvånansvärt långa liv.

Tänk: kibbutzhotell på bergstopp i närheten av Jerusalem (med spa, bubbelpool, simbassäng, enorm frukost osv) samt kvällen därpå utomhusfilmvisning mot väggarna i nämnda stads äldsta delar.

Det var fantastiskt. Det var vackert. Det var romantiskt.

Jerusalem bjöd på ynka fyra grader och regn – men min kropp kokade av hetta.