Han är borta

Så, vad har hänt sedan senast?
Öööh.
Det ligger dessvärre en skilsmässa i luften.
Jag har inte orkat prata om det.
Men så är det.

Inte mitt val.

Vi är på inga sätt osams eller så. Det var bara vissa saker som inte kom att fungera. Vi tyckte visst lite olika om vissa väldigt fundamentala saker.

Så han har flyttat.
Det var väl snart tre veckor sedan.
Fortfarande tycker jag mig höra honom.

Ibland – kvällstid – vill jag sänka volymen på musiken jag så tvångsmässigt spelar, ty han ligger ju i kammaren och sover.
Men oj, det gör han visst inte.

Det känns väldigt konstigt att vara ensam efter tre och ett halvt år.
Jag har ju hundarna. Och mina många ljuvliga vänner. Och en trivsam, förstående familj.
Men ändå.
Ensamt.

Tankar i natten

Det händer en massa mindre roliga saker i mitt liv just nu.
Ska berätta om det vid ett senare tillfälle.
Jag måste ”bara” bearbeta det hela lite först.
Jag måste ”bara” försöka förstå vad det är som händer.
”Vad tusan var det som hände?”

Jag kan i alla fall säga att jag sitter ensam i min blå soffa och klockan är strax efter 02.
Clifford the chihuahua ligger i och för sig bredvid mig, och Sebbe the papillon ligger i sängen.
Så ENSAM är jag ju inte.

Den beryktade 40-krisen har förvandlats till ett slags livskris.
Men jag har kommit fram till att jag tänker fylla 30 igen.

”I draw the line at 30.”

Det är juletider men det märks inte av i detta hem.
Jag har a l d r i g varit ett fan av julen.
Chanukkah däremot – det är grejer det. 🙂

Under julhelgen brukar jag arbeta, men det kommer jag inte att göra i år.
Då passade en god tant- väninna på att bjuda mig hem till henne.
Spänning stiger.
Hennes son är vegan.
Som ”bara” vegetarian så kommer jag att känna mig väldigt enkel att please:a.

Madonna släppte de första sex låtarna från albumet ”Rebel Heart”, på grund av att alla demos läckt ut (hur kan de inte ha koll på inspelningarna?).
Jag älskar de sex låtarna – speciellt de första, som är lite mognare. Fantastiska texter.

De där läckta demoversionerna är nästan ännu bättre; några riktigt fina ballader som får ögonen att vattnas.

Människor i min omgivning har gjort mig besviken mången gång, men Madonna har alltid funnits vid min sida. Tack för det!

Förändringarnas vindar blåser

Jag är nyhemkommen från Israel.
Flydde dit. En vecka hos en väninna. Utan dramatik.
Jobb på förmiddagarna och skvaller och middag på kvällarna.

Så skönt med såna där vänner.
Såna som man inte behöver göra sig till för.

Sådana som kanske blir förbannade.
Men aldrig fördömande.

Det händer så mycket just nu.
Om två veckor går jag in i en ny fas.
Berättar mer senare.

Här är berättelsen om min hemresa.

Hade en väldigt udda hemresa.
I taxin på väg till flygplatsen började jag må illa. Jag svettades som jag aldrig svettats förr och jag kunde inte fokusera blicken och inte heller gå rakt när jag väl klev ur taxin (nej, varken alkohol eller droger i blodet).

Jag gick till security check och damen påbörjade sin utfrågning: ”What was the purpose of this trip?” och hon lät så där mekanisk som de brukar göra.
Plötsligt tog hon mig åt sidan. ”Are you OK, Sir?”
Jag berättade hur jag mådde och hon ringde efter första hjälpen.

Han anlände och kollade mitt (skyhöga) blodtryck och tog tempen osv.
”It’s good that she called for me, considering all this EBOLA and stuff… Have you been to Africa recently, Sir?”
Han sade att jag såg väldigt sjuk ut och att jag kanske borde stanna i Israel och besöka ett sjukhus.
”Flygbolaget kanske inte ens släpper in dig, för du ser verkligen inte ut att må bra.”
Jag sade att jag var extremt trött och att jag nog snabbt skulle må bättre om jag bara fick mig en redig flaska vatten och ett lugnt och svalt ställe att vila mig på.

Läkaren tackade för sig och security-killen eskorterade mig till terminal 3.
Drack två flaskor vatten och hittade en lugn hörna där jag satt i två timmar.
Mådde bättre.

Klev på planet och jag var så trött, så trött.
Personalen hade flyttat fram mig så att jag skulle få mer benutrymme + ingen bredvid mig (naturligtvis dök det upp en tunnhårig karl så småningom, och väckte mig då han ville sitta just DÄR).

Jag sov, sov och jag sov.
Och jag fick såna där ryckningar, som man kan få ibland just när man håller på att somna, ni vet. Men dessa ryckningar kom i sömnen och jag vaknade till av att hela min kropp hoppade upp ur sätet och jag skrek till.
Hände säkert 15 gånger innan vi till slut landade i Stockholm.

Nu sitter jag här och svettas, men jag mår betydligt bättre och kan nästan till och med fokusera blicken.
Nu ska jag kolla gårdagens Så Mycket Bättre och gulla med hundarna.