personligt, pop och politik
Vissa människor är ju bra under stress och press.
”Åh, jag presterar ännu bättre när jag har många bollar i luften”, kvittrar de.
Sorry, men jag är inte sådan.
Har jag för många bollar i luften så tappar jag lätt den första och sedan den andra och till slut står jag där utan några som helst bollar i luften.
Ibland vill jag bara ta mitt pick och pack och bosätta mig i en stuga i skogen.
Idag är en sådan dag.
Nu kopierar jag vad jag skrev på Facebook igår.
Det är mycket Carola nu, jag vet, men jag går igenom en ålderskris och jag går därmed igenom milstolpar i mitt liv.
Idag har vi kommit fram till 1984. Jag var nio år och älskade Carola. Min ”humble background” betydde att jag fick vänta länge på att veckopengen skulle räcka till att köpa ett KASSETTBAND eller en LP.
Så var jag och min kusin Joakim ute och cyklade en dag och jag såg att det låg en kassett i vägkanten. Och det var Carolas senaste: ”Steg för steg”.
Fatta sicken lycka för en liten kis, vars största önskan var att få lägga vantarna på ”Carolas senaste”.Och sedan ville jag och kusin Joakim åka till ”stan” (Borås) för att gå på Carolas ”kyrkoturné” (1987 tror jag), men mor och moster ville inte släppa iväg oss till ”stan” (Borås alltså), då det kunde finnas en massa ”knarkare och sånt” i ”stan” (fortfarande Borås).
Vi förlät dem aldrig.
Och jistanes vad jag ser fram emot kvällens Så mycket bättre!
Idag är Clifford med mig på kontoret.
Han är en mycket uppskattad medarbetare och han älskar alla!
Han piper mycket när han blir eld och lågor över att en ny människa dyker upp.
Ser fram emot helgen.
Den L E D I G A helgen.
Behöver en sådan, känner jag.
Det har varit lite si och så med sömnen under den här veckan och jag har knappt tagit mig upp ur bingen när klockan larmat.
Lade upp några bilder här på bloggen. Se här.
Åh, jag besökte förresten Oriental Supermarket i Hötorgets tunnelbana idag och jag köpte Green Curry-nudlar som var oerhört smarriga! Och faktiskt spicy.
Ska dit igen innan jag åker hem, för att hamstra på mig lite inför helgen.
Shabbat Shalom!
Jobbar med Carola på i bakgrunden.
Ser väldigt mycket fram emot Så mycket bättre. Kul att få se henne. Spännande!
På Facebookspråk skulle min och Carolas relation vara: ”Det är komplicerat”.
Vi hade en rejäl svacka i början av 2000-talet då hon talade om det ”onaturliga” i att vara gay.
Ironin i det ordet. ONATURLIGT.
Motsatsen.
Men vi kom över det den gången också.
Sedan plötsligt stod hon på scenen på Stockholm Pride.
Jag var inte där (känner mig för gammal för sånt) men jag njöt av videoklippen.
Städade källarförrådet häromdagen och passade på att ta upp gamla idolalbum och Carola Fan Club-brev och -magasin.
Igår kväll satt jag i soffan, i skenet från ljuset från Förintelsemuseet Yad Vashem, och hela barndomen spelades upp i mitt arma sinne.
Som jag skrev på Facebook:
Tänk vilka om- och genvägar livet ändå bjuder på. Om man bara säger JA.
”Plötsligt” sitter jag här en kväll med två hundar vid fötterna och en festlig make i köket.
Ändå samma gamla Kimman. Eller ”Milli” som familjen kallat mig sedan ca 1856.
Ja, visst är livet lite fascinerande ändå!
Och Carola är och förblir min första musikaliska kärlek.
Därför ska jag snabbt och spontant rada upp fem favoritdängor.
Jag sprang på Carola på stan för några år sedan och på bloggen skrev jag inlägget ”En gråbrun decembertisdag”:
Jag tog på mig min vita stickade mössa och virade den långa röda halsduken runt min eleganta hals och sedan ilade jag ned längs gatan. Tog till höger och vandrade längs Regeringsgatan som ringlade grå och snölös. Vädret grått och brunt. Människorna gråa.
Jag kastade en blick åt höger, in i en inredningsbutik. Där lyste det. Ett vackert sken. Ja, där stod ingen mindre än Carola – Sveriges enda Stjärna.
Alla har en åsikt om denna superpuma (så jädrans het kvinna) men när man ser henne så kan man inte undgå att lägga märke till henne.
Hon har en särskild aura omkring sig. Karisma och närvaro. Hon är.
Som ett ljus stod hon där i butiken och smilade mot en tavla (som hon fotograferade).
Trots att jag ”sett” Carola många gånger så blir det något alldeles extra när jag ser henne en gråbrun decembertisdag, på väg hem från jobbet.
Så ja, jag ser fram emot lördagens Så mycket bättre.
En dag kom och gick.
Trött som vanligt i morse. Sover dåligt numera (igen).
Tog mig upp till slut och började jobba. Hemifrån idag.
Gick igenom mina inkorgar och svarade på mail. Därefter administrativt arbete.
Lagade pytt-i-panna – vegoversion med potatis, gul lök, vitlök, quorn, fejkon, haricots verts, morot, ärtor. Och ett stekt ägg – sunny side up.
Det var smaskens. Maken är mycket glad i just denna supersvenska svennerätt.
Kollade lite Mad Men.
Lyssnade på finska Paula Koivuniemi. Vilka fantastiska dängor hon har gjort. Googla och youtuba!
Tog en lång promenad med hundarna.
Genom skogen. Eller trädsamlingen. Inte kan man väl kalla det skog egentligen, säger jag som bodde i en skog tills jag fyllde 15.
Det var skönt hur som helst. Gillar långa promander under denna årstid.
Tänker mycket.
Bara är.
Och så är det ganska tyst också där bland träden (för att vara Stockholm).
Telefonen ringde – och det gör den tack och lov sällan. Är ju inte särskilt glad i att tala i telefon.
(Whatsappa eller maila!)
Det var en ung man från Israels ambassad. Känns alltid flott och en smula kungligt när jag har kontakt med ambassaden.
Okej, den här dagen går inte till historien som en av de festligaste.
Men den var meningsfull på sitt blygsamma sätt.