Swedish-American: Looking at Israel in a Different Way

Well, there are so many things I would like to say, and write down in this letter, but I will probably miss out a lot that has faded away from my thoughts throughout the 18 years I’ve been in Israel. It’s been a long roller-coaster ride, through good and bad experiences which have become bitter-sweet memories.

For starters, I am a young Swedish-American living in Israel since 1994. My Christian – Zionist parents brought me here at a young age, against my will I must say. But as time passed, I learned to love Jerusalem and it became my home. After reading Yossi’s letter, I’m reminded of how getting on a bus on a daily basis to public school was nerve wrecking. The endless bus bombings and the terror in the air made it difficult to concentrate on the small and happy things kids should grow up on.

Exactly ten years ago, on Friday, March 29, 2002 I was in my room in Kiryat Yovel neighborhood in Jerusalem and I remember hearing a loud sound coming from a distance. Minutes later we could hear the sirens and the helicopters flooding the area. And then the phone calls began – the routine of calling your family members, your friends, or anyone in the area, hoping it’s not another bomb, and praying your loved ones are safe. But tragically, 17 year-old Rachel Levy, a dear classmate was killed on that day by a teenage Palestinian female suicide bomber. At the time, being 17, I didn’t really grasp how such a young girl could kill herself and others for an idea or belief. Just thinking about it makes me cry. But I am writing this letter, since the world needs to know our stories as well. And this is just one of so many! I have no doubt the Palestinians have their own tragic stories and losses, but it’s crucial to understand each side, and not justify just one.

”Swedish-American”

I am not a Zionist – but we don’t have another country

I was born in Israel.

I must admit that sometimes Zionism is very close to be racism – BUT the moment Israel will not be controlled by a Jewish majority, the Jews will lose the only safe place in the world!

I strongly think that Israel is the land of all religions – BUT I think the idea of changing Israel into a state of all its citizens is an illusion.

I am not a Zionist, and I do not always agree with some decisions nor with the Israeli government’s policy, BUT we don’t have another country.

So maybe I’m not the typical Israeli, but I’m definitely Jewish, and JERUSALEM is my home. ❤

”M”

”Ordet ”fred” är en del av vår vardag”

Till mina nuvarande och framtida vänner,

När jag först hörde talas om vad Kim håller på med blev jag både glad och lättad.
Det kändes som om någon annan i världen insåg att jag är något mer än bara en rubrik i en dramatisk scen i kvällsnyheterna.
Han bad oss att hjälpa honom visa er, Sveriges folk, medaljens baksida. Vår sida av historien. Jag sa till mig själv: ”Vad bra! Det ska jag göra i morgon bitti, så snart min chef är på annat håll.”

Nu är jag hemma. Ingen chef i närheten.
Men jag känner mig så trött och så liten. Jag tänker på er i ert vackra land, hur fjärran ni är från hela den här röran och jag har ingen aning om hur jag skulle kunna nå fram till er.
Hur kan jag få er att förstå min sida av konflikten? Vad f-n ÄR min sida av konflikten? Jag är lika förvirrad som alla andra. Jag är 30 år gammal, uppvuxen i norra Israel och jag har tillbringat fler nätter i skyddsrum än jag kan räkna – jag har sett saker som inget barn borde se. Trots detta finns det, nu när jag är äldre, inget hat i mitt hjärta. Det har det aldrig funnits.
Jag är inte någon expert på historia; jag kan inte säga vem som började; jag vet inte ens om det finns något hopp för mitt lilla land. Jag känner inte människorna på den andra sidan.
Men jag har araber som är mina vänner. Många av oss har det.

Jag ska inte ljuga – det är inte en perfekt harmoni. Saker och ting här är så komplicerade så jag vet inte ens hur jag skulle börja. Men en sak vet jag – i Israel är namnet ”Shalom” (fred) mycket vanligt. Det är namn på människor, gator, restauranger, huvudtrafikleder, hotell, skolor, byar, o.s.v. När vi svarar i telefon, säger vi ”shalom”. Vi använder ”shalom” som hälsning när vi kommer och när vi går. Ordet ”fred” finns i vår vardag. Min grundskola hette ”Shalom Aleichem”.

Vi har så många sånger om fred, om shalom – både gamla och nya – sånger som finns i vår israeliska DNA för evigt. Ni måste få veta detta. Jag känner att jag måste förklara detta. Självklart har vi våra radikala. Ni har dem också. De finns överallt.
Israelen i gemen är fredslängtande. Ni kanske har svårt att tro det – men shalom, fred, finns i vår mentalitet.

Men vi är trötta. Jag känner det. Jag ser det i människors ögon. Det har varit 60 år av oavbrutet krig. Vi har alla drabbats hårt. Ibland känner jag det som om vi har att göra med brutala, galna terrorister och ibland känner jag att jag vill sträcka ut min hand till dem, eftersom de antagligen är lika trötta som jag.

”T”

Översättning: Ingrid Olsson
Read this letter in English.

”ET åk hem… utan ett hem”

Hur ser jag på detta pågående drama om Israel?
Nåväl – jag skulle kunna skriva om historia, men jag tror inte det imponerar på någon… Jag har även en känsla av att det inte skulle uppskattas om jag påpekade att de så kallade ”anti-zionistiska” eller ”anti-israeliska” synpunkterna är täckmantlar för helt vanlig, gammalmodig, antisemitism, som inte är tillåtet. Det kan vara helt ok att säga de värsta tänkbara saker om Israel, Israels försvarsmakt, Israels folk, till och med att publicera sådant vidrigt blodsförtal som publicerades förra året om att Israel säljer palestiniers kroppsdelar. Är det ingen som vet att Israel tillhandahåller sjukvård till palestinier och även araber från sådana arabländer som inte har några diplomatiska band med Israel? Tänk på hur många arabiska liv som har räddats med hjälp av organ som donerats av judar.

Det verkar som om både européer och muslimer tycker att judar är främlingar på denna jord, som utomjordingar… (ungefär som ET åk hem…utan ett hem…) De – judarna – får inte lov att existera, något som tydligt markerades för bara 60 – 70 år sedan. Världen uttryckte det tämligen enhälligt. Vidare, inte nog med att judarna har fräckheten (”chutzpan”) att leva (frodas, till och med), de har dessutom mage att försvara sig. Således hör ni inte talas om det enormt stora antal missiler som skickats mot civila, i synnerhet med förskolor och skolor i södra Israel som mål, under de senaste åren. Däremot, i samma ögonblick som Israel reagerar… och man reagerar inte förrän efter mycket lång tid… det är först då ni får höra om de hemska Israelerna (Satan personifierade) som dödar dessa stackars, fredsälskande palestinier.

Tänk efter! Ställ er frågan: Er hemstad Malmö, Borås (fyll i valfri svensk stad) bombas dagligen, med barn och gamla som mål, och ni lever i ständig skräck för att dödas och att era barn ska bli föräldralösa. Vad skulle ni göra då? Hur många personer måste skadas eller dödas av dessa attacker av människor som har som uttalat mål att utplåna er från jordens yta… innan ni reagerar?

Hur kan det komma sig att ingen talar om Assad som slaktar sitt eget folk? Ja, han har redan mördat cirka 8 000 av sitt eget folk. Hur kan det komma sig att ingen talar om muslimska barn som får lära sig att hata människor med en annan tro och religion och att döda dem, även i Europa? (Jag vet, jag bodde i Nederländerna tidigare.) Hur kan det komma sig att de enda människor på denna jord som saknar rätt att försvara sig är judarna? (Israel är fortfarande, tack och lov, en judisk stat om det är någon som behöver påminnas om det)

Bästa hälsningar,

Shoshi

Översättning: Ingrid Olsson
Read this letter in English.

”ET go home… without a home”

How do I view the ongoing drama about Israel?
Well, I could talk about history, but I’m not sure it impresses anyone… And I feel that people will not like me saying that the so-called ’anti-Zionism’ or ’anti-Israel’ stances are cover-ups for good old anti-Semitism, which is not allowed. You can be perfectly okey saying the worst things about Israel, the IDF, the Israeli people, even publishing such blood libel as was published last year about Israel selling body parts of Palestinians. Doesn’t anyone know that Israel provides medical health to Palestinians and even Arabs from Arab countries which Israel has no diplomatic ties with? Think of how many Arab lives are saved because of organ donations from Jews.

It seems that both Europeans and Muslims feel that Jews are strangers in this world, like aliens… (kind of ET go home… without a home…) They, the Jews, are not allowed to live, and we noticed this only 60-70 years ago. The world expressed it quite unanimously. Moreover, a greater ’hutzpa’ is not only that Jews continue to live (actually they thrive), but they actually have the nerve to defend themselves. Thus, you won’t hear anything about the enormous number of missiles shot at civilians; in particular, targeting kindergartens and schools in southern Israel for years. However, the minute that Israel reacts… and it reacts after a very long time… Only then, you’ll hear about the terrible Israelis (incarnated Satans) killing these poor, peace-loving Palestinians.

Think about it. Ask yourself: your home town of Malmö, Borås (fill in with any Swedish town or city) is bombarded on a daily basis, targeting your children and elders, living in constant fear that you may be killed and your children become orphans. What would you do about it? How many people need to be killed or maimed by these attacks, by of people who declare that they want to wipe you out day in and day out… until you react?

How is it that no one speaks about Assad who slaughters his own people? Yes, he already killed about 8,000 of his own people. How is it that no one talks about Muslim kids learning to hate people of other beliefs and religions and kill them, including in Europe (I know, I lived in the Netherlands)? How is it that the only people on this earth who is not allowed to defend itself is Jewish (Israel is still, thank God, a Jewish state… for anyone who needs a reminder)?

Best wishes,

Shoshi

Read this letter in Swedish.