Livet i ett nötskal

Här har jag gått runt de senaste dagarna, uppklädd till tänderna med finskjorta och fluga och med strikt sidbena och concealer under ögonen och inte har jag fått oväntat besök för det.
I dag däremot, när jag sitter framför datorn och äter nylagad lasagne och hyr förutsägbara romantiska komedier på Headweb, och ser ut som en kratta iklädd noppiga myspyssöndagsbyxor och en sån där ful tröja som bara används i hemmet, och mitt hår spretar och flänger och de mörka ringarna under ögonen är som pannkakor i mitt oktoberglåmiga ansikte – ja, idag ringer den nya grannen på och ber att få låna tvättstugenyckeln.
Sådant är livet. En komedi – dock ej särskilt romantisk.

Hej då Zipper

Jag kan konstatera att Zipperfolket börjat bete sig som huliganerna på Patricia – de slänger ut folk på måfå bara för att kunna släppa in nya, färska som de kan mjölka på pengar.
Nej tack, säger jag. Efter sammanlagt tre besök så gör jag slut. Vilken tur att kärleken aldrig slog till.
Aha, du tror att jag skämtar, ditt lilla as – låt mig då påpeka att när jag gjorde slut med Patricia så var det slut för alltid. Patricia existerar liksom inte längre i mitt medvetande. Och jag är inte den ende som dumpat slynan – ingen besöker ju henne längre.
Så fuck you Zipper bitch. Jag håller mig till Torget – där är jag alltid välkommen.

16 juni 1999

Alla människor borde skriva dagbok. Det är nämligen så att livet består av små, små händelser som skapar vår historia. Minnena bleknar (ibland är det positivt) men när man en grå, regnig oktobersöndag plockar fram en gammal dagbok så väcks minnena åter till liv.
Denna händelse hade jag helt glömt bort; en helt vanligt onsdag för elva år sedan. Varsågoda.
Hälsade på MM idag. Hon bjöd på våfflor. Sen gick vi över till mig och jag hämtade mina jobbsaker och därefter åkte vi in till byn och jag gick till jobbet. På kvällen träffades vi igen och gick på Häcktet + Tip Top. Det var rätt kul. När vi skulle till bussen (hem) ringde MM sin franske pojkvän Julian, som inte svarade och jag fick för mig att ringa J (som jag just börjat dejta), som svarade fastän klockan var 03. Jag sa på skämt: ”Kan inte du komma till centralen och möta oss?” och han svarade ”OK, jag är där om 20 minuter”. (!!!) Så vi träffades där och väntade på bussen. När den kom en timme senare så hoppade MM på och sen jag. Satte mig bredvid henne och undrade vart J tagit vägen. Bussen körde iväg. Jag ringde J och han sa: ”Men du frågade ju inte om jag skulle med”. Det vara bara att stiga av och promenera tillbaka till centralen. Då insåg jag hur söt J är. Vi promenerade till Fridhemsplan och satt på trottoarkanten (eller i trapporna till en port) och väntade på första t-banan. Jag undrade om han verkligen trodde att jag var så vulgo att jag ringde honom mitt i natten och bad honom komma för att sedan bara dra utan att ens säga hej då. Han berättade om elaka människor som han träffat under sin vandring genom livet; t ex hans ex-fru som drog honom i öronen så att de höll på att lossna (jag såg märkena!!!). Sen åkte vi hem till mig och hånglade.

Oktober 2010 i bilder

Månaden är slut och det betyder att det är dags att tömma iPhonen på bilder och omsorgsfullt placera dem i oktober 2010-mappen. Passar på att slänga upp ett gäng som får representera denna månad.

Vi fick besök och mina vitlökar växte upp alldeles för tidigt!

Jag ställde till med fotosession i skogen. Och skaffade mig en ”mognare” stil.

Jag köpte en ny fin scarf och så tränade jag (fatta).

Det blev höst och vi besökte granngossarna många gånger.

Sebbe tupplurade och sa: ”du sitter för mycket framför datorn”.

Sebbe tänkte djupa tankar.

Det blev vinter och vi besökte poolen jag simmade i i somras (fatta).

Återigen drack vi (jag) fantastiska drinkar hos granngossarna. Och gick på krogen.

Flugan (inhandlad 1992) användes flitigt under oktober månad.
Oktober 2010 – helt okej.