Irri K

Irritationsmoment.
– Så mycket att göra. 3 jobb och sjudagarsvecka. Arbetsron lyser med sin frånvaro.
– Tänk om människor kunde GÅ lite snabbare. Då skulle vi på nolltid ta oss ur den beryktade krisen.
– Jag hat-hat-hatar när någon SLÄNGER upp dörren utan att ens knacka. Lektion 1A: En stängd dörr är stängd av en anledning.
– Fan vad jag hatar klippetikloppskor. Karlar låter som damer i sylvassa klackar på grund av dessa helvetiska ”fin”skor. BLÄ. Jag blir ju nervös!
– Dammsugare. Ljudet av dammsugare tar död på mig. Står inte UUUUT. Och just nu har jag en dammsugarjävel i örat. 20 i 3 är INTE ”efter kontorstid”.
– Människor som envisas med att prata hela tiden. Igår åkte jag tunnelbana utan musik i öronen och jag kokade. Folk bara blabbar på om absolut ingenting. Ingen har någonting intressant att säga men ändå ska de tjata tjata tjata. Jag säger som Beatrice Ask: HÅLL KÄFTEN!
– Nä, nu fräser jag: stör mig inte – jag bloggar!
– Nej förresten – nu går jag hem!

Frukthunken

Måndagar är stora dagar på mitt jobb – då kommer fruktleverantören. Jag har i månader haft ett gott öga till ynglingen som kommit med den välfyllda gottekorgen, men i måndags var det en ny karl som kom. Två meter lång var han, och rätt het. Både kvinnor och män iakttog honom med tungan fladdrande utanför käften. Menande blickar växlades mellan oss.
När fruktis gav sig av stod två män och en kvinna och hängde ut genom fönstret för att ta farväl och inte minst för att få en sista glimt av grabbens stuss.
Sådana är vi – glada i karlar. Inga konstigheter med det. Det ska bli spännande att se om fruktmannen vågar sig tillbaka nästa vecka.