Jag jobbar faktiskt här

Kollegan med klippetikloppskorna (han har tack och lov dumpat den tradiga kostymen – förmodligen på grund av hettan) kliver in och säger hej. Jag svarar “tja grabben” och ler tydligen.
Kollegan pekar på mig med ett brett smil och jag frågar vad han insinuerar.
“Ett leende!”, svarar han. “Det är inte ofta man ser dig le.”
“Nej, jag är mycket seriös på jobbet”, replikerar jag vasst, “jag tar mitt arbete på allvar. Jobb är jobb, privatflams är privatflams.”
“Bra”, avrundar han, “det är helt rätt”.

Förortsdrama


Sebbe i väntrummet. Han hör konstiga “djurljud” inifrån mottagningen.
Hälsningar från vår nya veterinär. Befinner oss i en förort där veterinären ej tar kort. Här finns heller inga bankomater. Tack och lov fann jag en trevlig iranier som motvilligt lät mig plocka ut cash ur hans butikskassa.
Nu tillbaks hos veterinären för att betala.
I denna förort finns det gott om godis.

Nu blir det åka av

Hello.
Det är jag som är grabben i rosa jeans.
Morgonen har jag spenderat med att försöka boka en tid hos veterinären runt hörnet som tydligen hade stängt verksamheten. Inte alls bra. Hittade till slut en ny, inte så långt hemifrån, och Sebbe ska vaccineras redan i eftermiddag.
Ringde också läkaren min och bad om en ny astmainhalator.
Betalade räkningarna (fy för mobilräkning på 3059 kr).
Jag är bra på att skjuta upp saker så jag tänkte att jag ska ta mig i min jävla krage och få tråkgörat gjort på studs.
Det är nya tider nu.
Uppdatering: Fortsatte mitt race med att boka flyget till Helsingfors. Redo för Madonna + bröllop.