Man kan inte bara sluta blogga

Ibland hamnar jag på nån blogg av misstag*.
Kanske fastnar jag för något och så läser jag bakifrån och framåt. Människan bloggar intensivt och varje dag och så helt plötsligt, en dag i januari, så tog det slut.
Vad hände?
Hände något?
Drama?
Så nej, man kan inte bara lägga ner pennan. Slutar man blogga så får man ta sig i kragen och författa ett avskedsbrev.
*Häromkvällen bildgooglade jag på Gullmarsplan och hamnade hos en dam i medelåldern och jag läste och läste om hennes liv, som är helt olikt mitt, och jag hade mycket roligt.

Språktankar

Y tycker att det svenska språket är “vackert men mystiskt”.
Ja, det är nog svårt att förstå varför ä ibland uttalas som e och tvärtom*. Jag förstår det ju inte riktigt själv.
När han skriver till mig så blandar han gärna in de svenska ord han har lärt sig. Då skriver han stolt med versaler.
Mitt nya hebreiska favoritord är kamuvan (självklart).
Ett annat är diskotekim (diskotek i plural).
Ett tredje är ketzev (rytm).
Språk är kul. Språk är bäst.
*Exempel: ägg. Vi uttalar det på samma sätt som på engelska, men envisas med att stava det med ett konstigt ä.

För övrigt är det här med sommartid nåt helt galet. Tiden är vad den är.

Så… Igår var jag på Hundvaktens inflyttningsfest. Mycket fräsigt. Han bor i en bostad som ser ut med min, men med ett extra rum (avis) och snyggt golv (avis). Det finns mycket som är härligt med att vara vegetarian, men en extra anledning är att när man är bortbjuden blir det alltid en stor mängd mat över, vilket leder till att när man går hem får man en stor låda mat med sig. Inte illa alls.
Hursomhelst. Jag gick hem tidigt på grund av tre anledningar: någon var hundrädd (stor stark karl – rädd för mini-Sebbe), jag skulle upp tidigt för att arbeta samt att det blev sommartid. När jag kom hem tänkte jag: “hmm… vissa klockor ställer ju om sig automatiskt, hur ska jag göra?” Ställde således om mina tre väckarklockor och hoppades på det bästa. Mycket riktigt. När jag vaknade var en klocka 6, en 7 och en 8. Hahaha. Förvirrad var jag. Blev naturligtvis en timme sen till jobbet fastän jag kollade tiden på digiboxen (som inte hade hoppat fram en timme).
Whatever, tänkte jag. Whatever.

Någon älskar en

(Fylleinlägg)
Okej, jag är lite irriterad i afton, på grund av något som jag inte kan skriva här (även jag har mina gränser), men jag säger att meningen med livet är att ha goda vänner (I love you) och en man som skriver:
Godnat min svenska a:lskling poykvan.
Fatta. I love him. Jag har för första gången i mitt liv både underbara vänner och en underbar pojkvän.
Något mer begär jag ej.
Ja, han skriver a: då han ej har ä.