Ett inlägg från ilska till kärlek

Såna som inte känner mig väl kan inte ana att en sådan gemytlig, balanserad människa kan bli så fruktansvärt sur och grinig. Jag tror det är mitt inbyggda vapen för att hålla depressionens bojor borta.
Så här års blir jag alltid nedstämd – jag var tvungen att kolla upp det i min egen bok från förra året och det visade sig vara exakt samma vecka och allt. November är helt enkelt en jävlig månad. Vädret är grått, eller rättare sagt… brunt… och staden likaså. Tröttheten tär på kroppen och huden är väldigt irriterad på grund av snabba förändringar temperaturmässigt. Benen kliar först och därefter är det armarnas tur och det hjälper inte att smörja in sig (jag smörjer dagligen varje liten centimeter av min lagom hunkiga kropp för annars spricker huden).
Irritationen ja. Min meterlånga stubin är sedan något år tillbaka millimeterkort så jag exploderar titt som tätt. Jag hatar ljudet av bilar och när det, på min lilla gata, susar fram bil efter bil väser jag automatiskt: “Men det var då en jävla trafik! Det behövs inga bilar i storstan för i helvete.”
Mycket omoget ja, men inte desto mindre sant.
I morse när jag skulle till jobbet såg jag en man som snöt sig i luften. Ja, jag har skrivit om detta förr men jag kan inte sluta förrän folk män slutar med detta sattyg. Denne man var en välklädd herre med resväska som försökte vara väldigt posh och världsvan och så står han och snorar ner en tunnelbaneperrong. Herre min skapare. Jag fick tyvärr inget utbrott när jag passerade honom men jag stirrade på honom med hat i blicken. Jag föraktade honom.
Mitt i all min ilska blir jag fylld av kärlekskänslor. Jag ser så många människor som är så… bra och fina och älskvärda men alldeles ensamma och jag ser gamla, gamla damer som knappt orkar gå men ändå skiner upp och fyrar av ett tandlöst leende när de ser Sebbe. Jag ser mobbade flickor och pojkar som tar ett extra varv runt skolgården (100 meter från mitt hem) innan de tar tjuren vid hornen och vågar sig in i helvetesbyggnaden. Jag ser harar och rådjur och fåglar som susar runt på hundängen och undrar varför det ligger så mycket skräp och krossat glas överallt och katterna i Årsta undrar varför någon människa plågar dem till döds och jag vill ta dem alla i min bögfamn och älska dem hårt och länge.
Det är tungt att vara människa.
Och det är tungt att bli avbokad.
Jag har väldigt stark intuition så jag visste att Italienaren skulle avboka gårdagen.
Jag visste det.
Jag visste dock inte att han skulle ringa på kvällen och vara väldigt rar och rolig och föreslå ett möte idag istället.
Nu ska jag inte läsa igenom detta inlägg utan jag ska klicka på publish ögonaböj och tacka universum för att jag blir så mycket gladare så fort jag skrivit ner något och är på väg att klicka på den där publishknappen.

Lesbiskt porrdrama

Det är mycket porr på denna site just nu, känner jag.
Håll till godo.
Igår frågade jag min väninna hur det går i nya lägenheten och hur de nya grannarna är.
“Det finns en granne jag försöker undvika”, svarade hon och berättade följande historia.
En dag efter att ha tittat på lite högklassig lesbisk vuxenfilm var min väninna på väg ut genom dörren och där mötte hon en granne. De hälsade artigt – så där som man gör om man är väluppfostrad (vilket förvånansvärt många människor inte är). Plötsligt hördes en röst inifrån väninnans lägenhet: “Vill du knuuulllla?”
Den kåta rösten ekade i trappuppgången och min väninna insåg att hon glömt stänga av ljudet på datorn (aka porrburken).
Väninnan stod paralyserad i ett par sekunder innan hon kastade sig ner för trapporna och sprang ut på gatan.
“Jag vågade nästan inte gå hem den kvällen”, sa hon med ett generat smil på lipsen medan jag skrattade, skrattade och skrattade.
“Tänk om hon tror att jag har nån där hemma. Någon som aldrig får gå ut. Någon som bara ligger där och väser: “Vill du knuuulllla?””
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Spridda skurar

Tillbaka i vardagen efter en ovanligt härlig och innehållsrik helg.
Fredag: middag hos Italienaren. Mat, vin, film och soffliggeri. Mycket trevligt. Sebbe var rastlös men inte lika mycket som förra gången. Smart av mig att ta med hans röda lilla säng. Han sov i den i hallen.
Lördag eftermiddag: alldeles ensam i hemmet. Välbehövligt och perfekt för en lördag i november.
Lördag kväll: drinkar med planerad vän + oplanerad vän på favoritkrogen. Blev uppflirtad av en man från Libyen och nu undrar jag: vad heter det? Libanon-libanes, Libyen-lib…?
Lördag sen kväll: Italiensk booty call.
Söndag: Som en svettig, het sommardag med överraskande, spridda skurar.
Jag har haft ett gäng djupa tankar under helgen. Kom på att jag förmodligen förväxlat passion och kärlek. Kanske är det därför relationerna aldrig funkat. Hysterisk förälskelse är passion och sådana historier går alltid, alltid åt skogen. En mer balanserad, långvarig kärlekshistoria är det nya. Det satsar vi på.
DAGENS VILL HA: En handyman (den ordinarie är upptagen med att renovera ett kök).
DAGENS KLÄDSEL: Vinröd/beigerandig tröja och ljusbruna byxor.
DAGENS DOFT: Deo.
DAGENS FRISYR: Börjar bli långhårig.
DAGENS HÄNDELSE: Vi får väl se.
DAGENS LÅT: Grace Jones “Corporate Cannibal” (nedan).
DAGENS PLANER: Bestämma layout för ny hemsida.
DAGENS SAKNAD: Antingen sol eller snö.
DAGENS DUMMASTE: Såna där som talar väldigt högt på tuben tidigt på morgonen.
DAGENS SJUKA: Trött fot.
DAGENS DROG: Koffein.
DAGENS ROLIGASTE: Sebbes morgontrötta ansikte.
DAGENS KÖP: Mat tror jag.
DAGENS GODIS: Nada.
DAGENS BLÄ: Måste ringa ett jobbigt samtal.
DAGENS HUMÖR: Balanserad.
DAGENS ORD/FRAS: Do me.

En vanlig dag på jobbet

Konversation mellan mig och min kollega “Kattis”.

Jag: Det är så ansträngande att äta apelsin. Gott men jobbigt!
“Kattis”: Ja, och det är så kletigt också. Men det är nog bra övning om man är flata.
Jag: *frågande min*
“Kattis”: …Eller om man är heterosexuell man.
Jag: Hur menar du då?
“Kattis”: *smaskar och simulerar oralsex men ser mest ut som en ekorre som gnager på ett ekollon*
Jag: Men “Kattis”!
“Kattis”: Kom igen! Det är fredag. Vi kan vara lite vågade.