Det händer ingenting

Det står still just nu. Det händer ingenting och jag har noll intressant att blogga om. Dagarna ser ut som följer: jobbar, åker hem, umgås med Sebbe, somnar i soffan, går ut med Sebbe, glor, sover.
Det är TRÅKIGT.
Jag vill ha sommar och jag vill ha action. Nu!
Det mest spännande som hänt de senaste veckorna är att jag blivit av med min ena glasögonputsduk. Det är sant – så tragiskt är det. Jag har letat överallt men hittar den inte.
Det är min spänning det.
Jag får inte ens några roliga mail så jag har inget att återge. Träffar inga kul människor ute heller. Jag har redan träffat dem alla. Stockholm är slut. Nya vindar, tack.
Ett småkul mail fick jag för ett tag sedan. Tror ej jag har delat av mig av det ännu. Det kom från en ABCDE F-kändis som var lite inne och cool i slutet av 90-talet. Vi kurrade lite en gång och gick på hans d-kändisfest på ett b-hak på Sveavägen (numera en sportbutik) men det mindes han uppenbarligen inte då han skrev: “du verkar vara en kul kis”. “Varför ringde du aldrig tillbaka då?” svarade jag.

Chefredaktören i mig

Jag är ju som bekant ingen tv-slyna men då och då fastnar jag för något som jag därefter följer mer eller mindre maniskt.
I somras någon gång upptäckte jag Dirt. Det var en yngling som rekommenderade serien och jag såg första delen och var fast direkt. Jag såg hela första säsongen under två annars så trista kvällar och jag njöt av varenda liten sekund.
Courteney Cox är briljant som skvallertidningsdrottningen Lucy Spiller och intrigerna/dramerna är så extrema att de förmodligen är direkt hämtade ur vår galna verklighet.
Dirt tog en lång paus men igår fick jag till min enorma glädje veta att serien sparkat igång i Amerikat igen så jag såg andra säsongens två första episoder igår kväll – och jag älskar-älskar serien! Åh! Drömmen jag burit på i alla år: att arbeta på ett fräsigt magasin, vaknade genast till liv igen. Hade jag haft armbågar och självförtroende hade jag gjort verklighet av mina drömmar. Vem kan glömma fantastiska personaltidningen TM, som jag drog igång i slutet av 90-talet? Ingen inblandad. Faktiskt var tidningsredaktion den lek jag helst lekte som glin, så drömmen har funnit hos mig sedan barnsben.
Jag vet bara inte riktigt vad jag ska göra med den. Ha en bra dag. Och se Dirt.