ICA Nära på Sveavägen klockan 12:07.
Jag står bakom en afroamerikansk man. Han är klädd i galet färgglada kläder så man förstår (fördomsfull som man är*) att han antingen är småcrazy eller musiker. Eller både och. Han samtalar en stund med kassatjejen och när det sedan blir min tur säger hon glatt: Han är musikproducent! Undrar vilka de producerar.
Jag svarar: Jaså! Hoppas det blir bra.
Hon: Vill du ha kvitto?
Jag: Nej tack, det behövs inte.
Hon: Då får jag passa på att önska en bra dag.**
Jag: Tack detsamma.
Den här tjejen i kassan är SÅ söt och verkar SÅ trevlig. Jag skulle faktiskt kunna bli lite kär i henne! Min lesbiska kollega instämmer (för egen del).
*För övrigt finns “fördomar” av en anledning – de är rena rama sanningen.
**Detta sa hon även förra gången jag handlade i nämnda butik.
Månad: april 2008
En fågel kvittrade
Hört på Ystadsvägen igår klockan 16:02:
(Fyra grabbar som ser ut som 16 men förmodligen är runt 20 då de senare nämnde att de skulle “dra till Systemet”).
– Asså, norrländska brudar är så jävla kåta på stockholmare!
– Ah, precis som västeråsare!
– Öh! Det är så jobbigt att ligga med oskulder. Jag har varit med två. Ni vet Millan som jag var ihop med – hon var oskuld. Så jääävla jobbigt.
Åh härregu, säger jag.
Sånt jag gillar och ogillar
Jag blev nyligen utmanad av Miss Myra. Här kommer mitt svar.
Utmaningen lyder:
Se dig omkring där hemma. Finns det något speciellt du gillar/inte gillar hos dig just nu?
Utmaningen skickas sen vidare till tre nya.
Jag gillar det mesta i mitt hem men jag är inte förtjust i taket i hallen (som måste, måste målas om). Det är för fult för att fotografera. Jag ogillar även golvet – den hiskeliga plastmattan gör mig yr.
Jag gillar:
Min guldskiva för Madonnas Frozen-singel.
Lampan jag fick i inflyttningspresent (man älskar eller hatar den).
Discokulan! Så klart.
Fondväggen som jag och mitt exex målade ljuslila (min favoritfavoritfavoritfärg).
Middagsbjudningarnas middagsbjudning
Så, mina soliga pojkar, flickor och transsexuella (både FTM och MTF) – nu ska jag berätta om lördagen.
Jag tog min ärtige hund i armen och så promenerade vi (jag med BWO i lurarna) till Hundvakten, som bor 50 minuter bort. Jag ville testa min onda häl så därför skippade vi bussen. När vi kom fram var vi 20 minuter tidiga så vi sattes i arbete i köket. Det var det värt. Med ett glas rött i näven går ju vilket arbete som helst som en fjäderlätt dans i norska bergslandskap. Och vilken mat sen! Hundvakten, som är en sån där köttätare (han är faktiskt allergisk mot quorn och inte så förtjust i soja, annars hade han gärna tagit större del av “min kost”) lagade allt i två versioner – en köttig och en vegetarisk. Det blev orientalisk buffé bestående av bland annat både fylld paprika (färs, lök, ost) och zucchini, en underbar bulgurröra, inlagd kronärtskocka, ett slags panerad fårostsbiff och mer därtill.
Det var ljuvligt gott.
Innan efterrätten stod på menyn var både Hundvakten (35 år) och Sebbe (2 år) tvungna att ta en powernap så jag satt i min ensamhet och spelade pop*, tömde vinglas efter vinglas och ho*ade på nätet (utan större framgång). Jag spanade även lite på det där bögparet i lägenheten intill. Jag fick dessvärre inte se mycket kul den här gången, men nog fladdrade gardinen till ett par gånger.
Efterrätten bestod av degknyten fyllda med hasselnötter och annat (tror jag). En mycket söt men god sak. Jag är ju mer för sälta än sötma, men smaskade gladeligen i mig ändå.
Slutligen promenerade jag och Sebbe hem – båda mycket mätta och nöjda och med en doggybag (hihi) i näven.
Dagen efter hade jag inte ont i hälen så snart är jag på benen på allvar igen.
Nu önskar jag en god tisdag!
*När jag lärde känna Hundvakten 2003 hade han ca 10 cd-skivor. Nu har han närmare 100. Jag har gjort mitt yttersta för att få honom att förstå att musik är religion.
Årets bekännelse
Jag pallade inte RIKTIGT för trycket.
Jag fick samtliga låtar från Madonnas kommande album i handen (eller i datorn snarare) och jag lyssnade på två av dem + introt till en tredje. Då höll jag på att brista i gråt på grund av att jag blev så himla lycklig så jag stängde av och raderade filerna från min dator!
Jag ska klara detta! Bara sex och ett halvt dygn kvar tills Hard Candy släpps och jag har förbokat både den fysiska CD:n och iTunes-utgåvan (med bonusspåret Ring My Bell).
Jag kan kort konstatera att Madonna är min sol på den molniga himlen. Hip hop my ass. Vi snackar 80-tal! Eller snarare 80-tal a’la 2008. Och om jag inte hörde helt fel är Madonnas 80-talsröst tillbaka! Åh, så underbart. Jag är så lycklig.
Musik är religion.
Madonna är den heliga ande.