Jag vill gå på date

Det har jag inte gjort på länge. Inte sedan Gringo. Nästan. Jag tog ju en promenad med den där mannen i höstas, men jag var inte intresserad.
En god vän till mig var på date häromdagen och det gick bra. Han kände sig “lite pirrig” efteråt. Jag blev glad men lite avis. Igår norpade jag ett foto på han min vän träffade och photoshoppade dit lite hjärtan och sånt och mailade till min kamrat. Jag är nog lite kul att ha i livet ibland.
Iaf. Min dejtande vän var på en annan bra date för ett tag sedan. Plötsligt slutade den andre parten höra av sig och det kom nyligen fram att min väns psykopat-ex tagit kontakt med sådana han träffat och saboterat genom att plantera lögner. Är det inte beklämmande?
Nu ska jag sluta jiddra. Sitter här och äter mina egna muffins och hinkar kaffe och diskuterar melodifestivalen tillsammans med den nya lesbiska kollegan. Dra på trissor! Hon är en mellobrud!

Balans

Eftersom balans är det viktiga i livet ska jag inte bara skriva om negativa upplevelser.
Därför vill jag snabbt inflika: “åh! En trevlig människa!”
Jag ringde tandläkarmottagningen denna morgon (och det började så klart med irritation eftersom fastän de öppnar 07:40 och jag ringde första gången 07:42 fick jag en telefonsvarare som rabblade deras öppettider i örat, men nej, jag ska inte irriteras över detta även om punktlighet är a och o) för att flytta min nästa tid. Damen i receptionen kvittrade och var trevlig. Hon t.o.m. bad om ursäkt för att hon mitt i allt var tvungen att samtala med någon kollega.
Mer sånt. Jag känner mig rivig idag. Som de säger på film; “you don’t wanna mess with me”. Så känns det. Även om det gått så långt att den där människan jag skrev om igår irriterar mig så mycket att hon inte bara förstör min arbetsdag utan får mig att må dåligt resten av dagen. Kan knappt sova. Fatta.
Men men. Ny dag. BRING IT ON, bitch troll from hell.

Massage och drama

Om jag någonsin behövt massage var det idag. Och jag hade en tid bokad på lunchen. Finns det något bättre än att få armarna masserade? Tror inte det.
Dagen har innehållit både det ena och det andra, men mest irriterande gnäll som jag verkligen inte gjort mig förtjänt av. Skillnaden mot förr är att nuförtiden är jag så trött på det att jag säger ifrån. Och som jag skrivit tidigare – folk blir chockade och tysta när någon annars så foglig ryter till.
Jag var så förbannad att jag skakade. Tänk om rätt man kvinna satt på rätt plats. Och hade lite koll. Och fattade vilket jobb man gör. Men nej.
Gnäll gnäll gnäll gnäll gnäll gnäll gnäll gnäll gnäll gnäll gnäll.
Jag är upp över öronen trött på att få min dag sabbad av noll-koll-människor.
Sköt ert och jag sköter, som jag gjort de senaste 14 åren, mitt. Jag kan mitt jobb. Jag gör mitt jobb. Och förmodligen en del av ert.
Punkt.

Dagens tack

Ok, jag vill inte gnälla dag ut och dag in (även om det måste ut och det är ju därför denna blogg kom till en gång) så jag ska ge det där som Oprah tjatat om en chans.
Jag fick dessutom nyligen ett mail från en finfin kamrat som kör med tacksamhetsbok, eller vad det nu heter. Kamraten berättade att han en gång skrev i den att han var tacksam över att jag kom in i hans liv. Jag blev mycket rörd så klart. Jag blir ju lätt det.
Hursomhelst. Något jag är tacksam för angående gårdagen:
Jag är tacksam över att när jag gnällt färdigt över mina triviala vardagsbekymmer för en vän fick jag ta del av riktiga och mycket allvarliga bekymmer som fick mina egna att helt blekna. Så tack.