Som kryddflickorna sjunger: “Friendship never ends”

När jag och Sebbe kom hem från jobbet kom Germany’s finest på snabbvisit. Med sig hade en oerhört fin gåva; ESC-dvd:n från mitt födelseår, dvs 1974. Tack!
Detta har varit ett vänskapens år. Ni är alla fina och betyder mer än ni kanske anar.
Skål (rödvin nu, trots morgondagens arbete)!
Slut En ny början.

2007

2007 var året då jag…
…fick besök av herr Israel, syster + fam, bror + fam, mor och far.
…spenderade 10 dagar på landet.
…besökte Österrike, Ungern, Slovakien och Storbritannien.
…dejtade Gringo (rann ut i sanden), finalhånglade med Z, engångshånglade med X som blev ihop med mitt ex.
…slutligen kom över mitt ex…
…fixade nytt kul extrajobb.
dubblade lönen för ovannämnda jobb.
…började säga ifrån.
…såg Spice Girls i London.
…lät håret växa ut och blev blond.
…och mörk.
…och blond.
…bytte efternamn.
flyttade bloggen till min egen domän.
…hade enormt kul på Pride.
…fick ett gäng nya vänner (och tog farväl av några).
…började känna kilona rasa av min kropp.
2008 känns rätt hett. Visst gör det?

Några hårda ord

Igår besökte jag Britten som firade mig med ballonger och serpentiner, till Sebbes enorma glädje (se bild). Han blev dock förvånad när ballongerna började smälla…
Ikväll säger schemat att det blir middag på Patricia och imorgon är det fest med 20-talstema på flott krog. Har dock i n g e n aning om vad jag ska ta på mig om jag går dit.
Apropå smällareländet såg jag igår några snorungar som hoppade på sina ilsket smällande smällare. Vad är det MED folk? En cynisk del av mig önskar att de blir av med både ben och armar så de lär sig att veta hut. Och nyss noterade jag att någon som inte fick fi*ta i natt hade roat sig med att missbruka en eldsläckare i Hötorgets t-bana. En grinig del av mig önskar att idioten fastnar i en eldsvåda i tuben och oj! det fanns visst ingen släckare. Och jag såg att någon vält en sådan där blå låda med sand. En bitter del av mig önskar att det börjar snöa kraftigt och men se där! Gruset tog slut så det gick inte att sanda just huliganens hemgata.
Men mest önskar jag bara att folk vore lite mer väluppfostrade.
Och mer kärlek och omtanke.

Vad är det med…

…folk som envisas med att ha sina hundar okopplade?
Som den där gubben i Gamla stan som gick runt med sin (mot Sebbe) oerhört aggressiva hund, mitt på Västerlånggatan en lördagseftermiddag. Okopplad!!
Eller det där paret som nyss klev ur en taxi på Malmskillnadsgatan. Deras enorma schäfer sprang över gatan (!) och fram till Sebbe. Undrar vem som blev räddast, jag eller hunden min.
Eller den där bruden i grannhuset; man hör henne skrika efter sina tre hundar, dag som natt, “kom hiiiit!”
Men koppla hundarna då, subba.
I bostadsområden har man sin hund kopplad.
Vi säger så.

Gåvor och vänners visdomsord

Bra kväll!
Fin vän kom över och jag fick överraskande något tidiga födelsedagspresenter.
Idag sa en annan vän; “Kim, du är singel för att du aldrig tar något. Det är ju inget fel på dig ens så det är bara det det handlar om”.
Så nu har jag börjat ta mer.
Singellivet tråkar nämligen ut mig mer än någonsin. Att vara femte hjulet år efter år tär på mig.
2008 is da shit!