God men krasslig fredag

Nypromenerad till jobbet sitter jag och sippar på en kopp kaffe och ser på nyheterna. Har känt mig krasslig ett tag och när jag slog upp mina blå denna morgon sved det ordentligt i halsen. Febern är nära nu, men jag är inne på arbetsdag 5/7 så jag ska kämpa förtvivlat för att inte bli sjuk förrän på söndag. Jag vill ju inte göra Fredrik & Filippa upprörda!

Igår fick jag besök av mr Britain. Det blev middag (min specialare; fullkornspasta + het vegfärs) och glass och Kylieintervju på DVD och en massa Ofra Haza. Sedan kände jag mig sjuk och gick och lade mig.

Lite ilska så här på morgonkvisten

Jag vill bara säga att den där färgburken som jag skrev om för elva dagar sedan fortfarande ligger kvar. En skamfläck är vad den är. Och en symbol för människans dumhet. Dessutom är det någon som inte gör sitt jobb. Jag menar, någon måste ju ha som arbetsuppgift att se till att gatorna i Sthlms city är fina och rena?!
Jag hat-hat-hatar folk som inte gör sitt jobb. Och inkompetenta som inte inser sina begränsningar. Och nepotism.
Nästa inlägg blir kanske gladare.

Sluta

Trots att jag både har hemligt nummer och är med i NIX-registret fortsätter de idiotiska försäljarna ringa och trakassera mig.
Som igår kväll. Strax före nio kom jag in efter långpromenad i kylan och jag såg fram emot en lugn stund i hemmet. Då ringde den jobbigaste telefonförsäljaren jag någonsin stött på. Jag hörde på hennes röst att hon var en sådan där person som slänger skräp på marken. Som inte sopsorterar någonting – inte ens papper. Det lät nästan som hon smaskade på ett tuggummi och jag kände (överraskande) föraktet växa inom mig.
Jag sa frasen “jag är inte intresserad” säkert 15 gånger. Men det hjälpte inte. Subban, som sålde ett “intellektuellt magasin” sa saker som;
* Så du vill inte bli allmänbildad?
* Så du vill inte lära dig nya saker?
* Fattar inte du vilket fantastiskt erbjudande jag kommer med?
Det som fick henne att slutligen inse att hoppet var ute var när hon frågade; “Har du inte tänkt på julklappar?”
Jag svarade: “Nej, jag firar inte jul”.
Efter det lade vi på.