Hata mig inte

Jag har förstått att jag är väldigt rädd för att någon ska tycka illa om mig. Främst kanske för att jag ser mig själv som så himla harmlös att jag inte vet vad exakt man skulle ogilla.

Hursomhelst. Jag fick förra veckan för mig att en kvinna i mitt hus hatar mig. Om man möts på gården och den ena parten tittar bort just när man passerar varandra är det ju lätt att tolka det så. Framförallt om samma människa dagen innan i porten ytterst motvilligt hälsade tillbaka när jag kvittrade “hej hej”.
Idag insåg jag dock till min enorma glädje att det inte är mig hon hatar. Hon hatar alla. Kanske mest sig själv och sitt liv. Tysken och jag mötte henne i porten och han kommenterade hennes nedvärderande blick så fort vi kom ut. När vi sedan satt i bilen hade jag svårt att släppa ämnet. Plötsligt kom jag på att eftersom hon var otrevlig mot honom innan hon såg mig kan det ju inte vara mig hon ogillar.
Men visst; jag måste lära mig att leva med att alla inte älskar mig. Att vissa faktiskt kan känna rent hat mot mig (men då kan de ta mig tusan inte känna mig…).

Ett snabbt inlägg om äktenskapet

Jag måste ge mig in i debatten om äktenskapet.

I Stockholms tunnelbana hänger nu reklamaffischer med texten “Bevara äktenskapet. Mamma + pappa + barn” och vissa av oss irriterar oss på denna reklamkampanj.
För det första – vad har barnet med äktenskapet att göra? Om en man och en kvinna är gifta men inte har några barn – är det inget riktigt äktenskap då?
Nej, snarare är det den traditionella kärnfamiljen som promotas och det må så vara men vad jag inte förstår är hur folk orkar lägga ner tid, energi och pengar på någonting som inte på ett endaste litet sätt påverkar dem själva.
Jag menar; om jag gifter mig med en man – på vilket sätt påverkar det ditt äktenskap till en person av motsatt kön?
Det är lika smart som om jag skulle börja propagera mot att folk dricker sitt kaffe svart då jag dricker mitt med en skvätt mjölk.
MITT KAFFE SMAKAR INTE SÄMRE BARA FÖR ATT DU DRICKER DIN SVAGA SÖRJA UTAN MJÖLK.
Likadant med äktenskapet.
Och kom inte dragandes med några religiösa motiveringar för jag antar att du inte tycker det är okej att köpa slavar och jag tror heller inte att du tycker det är särskilt syndigt för en kvinna att ha sex under hennes mens. Läs Bibeln, baby.
Ninde och Jerry – jag filar på era utmaningar (Euro, jag filar på din flera månader gamla utmaning också…).

Jag har fikat

Som ni kanske vet fikar jag a l d r i g. Jag får panik av trånga caféer där man blir serverad kaffe ur koppar med öron så små att händerna darrar. Som om man inte hade nog med saker att vara nervös för.

Idag insåg jag dock att på 2000-talet ser caféerna inte ut så; de är snarare minimalistiskt inredda trendspots. Kaffekopparna är utbytta (inte till glas – det är väldigt 2003 har jag förstått) till enorma koppar med stora öron lätta att greppa.
Vem fikade jag med då? Jo, med min favoritfejknorrman – finlandssvensken H – som stannade till i Stockholm på sin färd från Finland till Norge. Jag vet inte exakt hur länge vi haft kontakt via mail och SMS men ett bra tag är det. Han är en sådan där som är både smart och snygg – och väldigt upptagen med en dam. Men trevligt med en vän. Och underbart att i denna värld, där de största idioterna får mest utrymme, möta bra, sympatiska människor. Underbara är ni!

Karma och hennes vänner

Det som är så skönt med livet är att man kommer till insikt. Exempelvis det här med karma – det är ju så det fungerar. Och så det här med att saker och ting tids nog automatiskt faller på plats. Ex: jag var oerhört besviken och arg över att något som (enligt både lagar, regler och sunt förnuft) borde kommit min väg föll i någon annans famn. Och nu ser jag hur Universum styr upp det hela eftersom det så klart gick åt helvete. “Vad var det jag sa”, sitter jag och suckar medan jag himlar med ögonen. Icke bittert dock – enbart konstaterande.