Sebbe gillar inte när jag mimar till Pay TV:s “Refrain Refrain”. Däremot tycker han om när jag sjunger för honom. Framförallt om jag wailar mycket. Dova toner är också mycket populära.
Det är bra eftersom jag sjunger hela tiden. Det är en mycket förlösande känsla. Om folk sjöng ut sin ångest/sina aggressioner skulle världen vara en mycket trevligare plats.
Månad: februari 2007
Norge
Jag blev medlem på ett norskt community igår och det verkligen rasslar in meddelanden i “postkassen”. Det norska språket är sannerligen roligt.
“Hei, håper det står bra til i Stockholm i dag.
Du ser jo ut til å være en kjekk gutt.
Klem
Harald”
“Svenske gutter får seg raskt kjærester her i Norge.
/B.”
“Gi meg en S, gi meg en N, gi meg en Y, gi meg en G, gi meg en G igjen, gi meg en I, gi meg en N, gi meg en G – hva blir det, for det er du
/W.”
Hahahaa! KLEM och KJEKK och GUTT! Gu så kul jag har på arbetstid.
3 saker i min hjärna en torsdagsmorgon
1.
Jag har ju lite 40-årskris just nu (ja, jag hade 30-årsångest när jag var 22, så allt är i sin ordning) och blev lite lättad då jag i förra veckan fick visa leg på systemet. Inte nog med det. Igår när jag var ute med Sebbe frågade en medelålders kvinna:
“Är du ute med din mammas hund?”
Hon sa det på ett sätt som avslöjade att hon faktiskt trodde att jag var ett barn. Jag borde svarat (med gäll röst):
“Ja, det är jag. Och jag får inte tala med främmande tanter.”
2.
När jag kom till jobbet imorse reste sig kollegan som aldrig vill lämna min plats, rafsade ihop sina saker och gick. Se där. Man kan lära gamla hundar sitta. Har kört med mitt mantra i flera veckor nu; “piss off”, “fuck off” samt min favorit; “fuck off and die”.
“Jag har lärt mig”, pep han idag. “Bra”, röt jag och satte mig ner med min kaffekopp.
3.
Irriterande sak. Kanske beror det på mina djuriska instinkter. Hursomhelst; när jag äter vill jag vara i fred. Jag vill inte att någon säger att min mat doftar gott. Jag vill inte att någon kommer och glor på min tallrik och jag vill absolut inte att någon kommer och smakar! Dessvärre är samtliga punkter vardagsmat (där fick jag till det). Låt mig och min mat vara ifred, tack! Kanske gör jag snart som Sebbe; tar min mat och springer undan för att undvika konkurrens.