Natacha Peyre (ovan) (inget ont om henne) är anställd för att locka kunder till mitt jobb.
Reklamkampanjen med (fabulösa) Carolina Gynning däremot kördes bara i en vecka. Galet.
Apropå yppiga blondiner; vore jag hetero skulle jag vara en sån där snusk-slusk. Nu vill jag bara bjuda dem på en kopp te och prata om livet.
Månad: juni 2006
Stars
Jag är inte på något sätt “starstruck” men det är ju något visst när man möter sina barndomsidoler.
Eftersom jag är uppväxt i en småstad på västkusten blev jag till exempel överlycklig när Elisabeth Andreasson kom och signerade skivor på Obs 1985. Synd bara att hon skrev “Kram till Jim” istället för “Kim” på LP:n (mailade hennes bolag förra året och sa att jag var trött på det minnet och ville ha en ny signerad LP. Still waiting). Sen är det de här kändisarna som man inte ser som “kändisar”, som man träffat innan de blev just “kändisar”; Magnus Carlsson till exempel. Vi är jämngamla och uppväxta i samma håla. Och medan han klinkade Carolalåtar på pianot på konfirmationen stod jag bredvid med stora blå ögon och svallande blont hår (och förmodligen hängslen a’la 1987). Andreas Lundstedt såg man ju ute i många år innan han blev Alcazar-Andreas och Mathias Holmgren och jag umgicks i samma kretsar just när jag flyttat till Stockholm (typ 1937) och han är fortfarande lika tjenis som alltid (upptagen så klart) (fan). Tillbaks till barndomen ett slag. Lena Philipsson råkade jag springa på på Liseberg 1987 och fick hennes autograf och var överlycklig. Men den största barndomsidolen (badabadabaa!); Carola (surprise!) träffade jag inte förrän 2003 på en signering på Åhléns City. Jag var svettig av nervositet (!) men hon var hemskt rar och kramades och berömde mitt halsband (ett enormt hjärta i silver som jag fått (eller snarare krävt att få) av min kära mor.
De två största av de största – Madonna och Kylie – har jag bara sett på håll. På scen. Samma kväll dessutom. Och okej; jag var 25 och ja, jag försökte ta mig in på hotellet där de bodde. Både genom att helt sonika låtsas att jag bodde där och genom köket. Men tji.
För att inte tala om LESBISKA Samantha Fox (det är fortfarande lika kul att hon är homo!). Fick tag i henne när hon uppträdde på Sthlm Pride häromåret och hon var hemskt rolig. Hade med mig ett CD-omslag (någon limiterad upplaga) som hon verkade ha glömt ens existerade så hon visade det för sitt band innan hon signerade. Det sitter inramat på min köksvägg nu.
Men nej; jag är inte starstruck.
Morning glory
“Kast med liten mobiltelefon”, bara i Finland, kamrater, bara i Finland finns tävlingar som denna.
Igår kväll träffade jag och Sebbe Honkenponken. Trevlig, stilig och inte minst en lång man med perfekta tänder. Alla bra är upptagna. Fan.
Friends
About fucking time
Att apor ev. får mänskliga rättigheter i coola Spanien. Den enda anledningen till att människan behandlar djur som skräp är att de inte kan tala (med de flesta av oss åtminstone). Tänk dig en liten mus i en bur; “släpp ut mig, varför gör du så här mot mig?”
Tillbaks till Spanien.
Är fortfarande impad över det katolska landets äktenskapslag för samkönade par.
“Registrerat partnerskap” – hur upphetsande låter det på en skala? “Är du reggad?”, liksom. De värsta är dock amerikanerna när de säger “my partner” istället för “my boyfriend/girlfriend”. Så träigt.