Nu ringde det på dörren och mot mina principer öppnade jag dörren. Det var en finsktalande från Jehovas. Låtsades inte kunna finska och sa att jag inte var intresserad när han visade broschyren “Hur länge kan man leva?”. Alla kommer vi försvinna när något enormt religiöst krig bryter ut. Det är så sorgligt. Sluta vara sådana fundamentalister. Sköt dig själv.
Nu; ut med Sebbe, sedan träffa någon jag velat träffa länge.
Mottaget mail;
“tja kille lust att träffas söker ??? dina måtte lust nu gillar??”
Nej tack. Dessutom ogillar jag slarvigt skrivna mail. Inte ett enda rätt, liksom. Väx upp och var lite mer originell nästa gång.
Vi var förresten hos veterinären. Sebbe fick en spruta och småskrek. Sedan togs det ett blodprov i tassen och då skrek han i panik. Det gjorde ont i mitt hjärta. *Snyft* Han blev rakad på tassen och fick den sedan inlindad. Bilder intill. Nu måste jag övervaka honom i fyra timmar för att se att han inte får några biverkningar (som uppsvullnad).
Månad: april 2006
Att skälla med stängd trut
Sebbe är så gudomligt rolig och fin. Han drömmer mycket och tänk dig en valp som skäller med stängd mun. Så låter han då. Sedan väcker jag honom genom att klappa honom på huvudet och han blir lite rädd och ögonen flyger upp. Han ser att det var jag och vill somna om och låter “mmmmmmmmmmm”. Riktig kärlek.
Glömde berätta att det var en tax på jobbet igår. Han och Sebbe for runt som maniacs. Taxen slet Sebbe i öronen varpå han bet tillbaka så gott han kunde. Sedan muckade Sebbe med honom och rusade och gömde sig under soffan, som taxen var för stor för att kunna krypa under, när taxen sprang efter. Underhållande.
Stockholm är litet
Lång och händelserik dag. Efter jobbet träffade jag och Sebbe Stoffe (bilden) och tog en promenad från city till Gamla Stan. Gick på Torget och åt middag + drack öl. Sebbe fick bacon och pommes 🙂
När jag var ute en sväng för att Sebbe skulle urinera kom det fram en man som undrade vem jag köpt Sebbe av, han kände nämligen igen honom. Det visade sig att han hade varit tillsammans med uppfödaren. Så tokigt!
Efteråt promenerade vi vidare tvärs över Söder och sedan hela vägen hem. Nu är Sebbe trött. Jag med. Men glad.