Släktingar

Jag har som sagt träffat släktingar jag inte sett på tio-femton år. Det satte sina spår. Jag vet inte om jag håller på att bli vuxen eller om jag i allmänhet bara omvärderar mig själv och mitt liv. Det är så mycket som inte är viktigt längre. Jag tänker (och uttrycker) saker som jag aldrig trodde jag skulle uppleva.
Min dröm är så enkel i all sin enkelhet: att leva i något slags hus med något slags trädgård med en pv och en hund och att kunna sitta och skriva hela dagarna. Det borde väl inte vara helt omöjligt att uppnå detta mål?

Tvi

Maud, Fredrik, Göran och Lars. Bedrövligt får ni mig att må med ert inställsamma prettosätt. Stop it bums. Jag vill verkligen inte se er smila så där äckelfånigt på foto efter foto. Ingen kan man lita på. Allt handlar bara om pengar och makt. Tvi vale.

Ordning och reda

Jag blir så nedstämd när jag, efter sex dagars ledighet, kommer tillbaka till jobbet och finner kaos råda. Jag vet inte om jag är extrem på detta område men jag vill verkligen ha ordning och reda, hyfs och fason. Och hur svårt kan det vara att byta ett lysrör så man slipper det där irriterande eviga blinkandet? Gööör något!
Och TV4 ska sparka folk för att spara – snälla avveckla sportredaktionen helt och hållet. Jag tycker fortfarande att det är helt ABSURT att varenda nyhetssändning ska avslutas med sport! Why? Varför inte rabbla listplaceringar på singellistorna världen runt istället. It’s a straight, boring man’s world.
Okej, detta var en gnällblogg. Ska alldeles strax göra ett nytt lättsamt och trevligt inlägg.